Att välja väg

Det finns tankar som speciellt flödar runt i mitt huvud denna morgon, samtidigt som våren fint har börjat blomstra utomhus. Människans egoism, livets mening och en tanke om att aldrig ta tillvaron för givet. En tanke om att välja väg.

I dessa dagar sätts medmänskligheten på spel. Det är i dessa dagar människor visar sina riktiga färger när de kan välja att stanna hemma för att socialt distansera sig för kollektivets räkning, för att hindra smitta, eller inte. Att socialt distansera sig eftersom man faktiskt inte kan veta om man bär på en smitta eller inte, då smittspridning kan ske trots avsaknad av symptom. Samtidigt som vissa människor väljer att göra denna uppoffring, är andra inte starka nog att stå emot sina egna, personliga frestelser. Frestelser som att gå på klubb, träna på gym, eller närvara på sociala arrangemang av olika slag. Frestelser som handlar om att ha roligt och söka efter något ytterligare, istället för att anpassa sig och nöja sig med det man har. Frestelser som uppenbarligen är så oemotståndliga att de är av större prioritet än människors hälsa. Det handlar om att finna sig. Vara tacksam för sitt välmående. Stanna hemma, och ställa om sin livsstil en aning. Välja promenaden eller hemmaträningen före gymmet, familjekvällen före utekvällen, eller att kanske hjälpa en äldre person med veckohandlingen. Inte för att du måste, men för att du kan.

Det handlar också om en vågskål. På ena sidan av vågskålen står rädsla och oro för en samhällsutmaning utan dess like, samtidigt som hoppfullhet står på den andra. Det är viktigt att du socialt distanserar dig i den mån det är möjligt, men ska du sluta leva? Nej, givetvis inte. Man kan inte tappa hoppet bara för att världen drabbas av en kris, eller stoppa all verksamhet som existerar. Samhället har klarat av flera problem tidigare. Samhället har hanterat allt från arbete för mänskliga rättigheter, krig, finanskrisen till svininfluensan. Vi kommer att fixa Coronakrisen, men då måste vi arbeta – tillsammans.

En tanke som slår mig är att vägvalet handlar om att ta en risk eller inte och jag funderar över varför människor vill ta risker. Vad är vinningen? Varför väljer vi hellre risken än tryggheten? De frågorna låter jag vara obesvarade.

Men problematiken med risktagandet är inte nödvändigtvis att den kommer att drabba dig själv. En ung, frisk person har förutsättningar att klara av viruset bättre. Viruset slår inte lika hårt. Viruset slår istället mot sjuka, funktionsvarierade och äldre. Diabetiker, astmatiker, cancerpatienter och överviktiga. Du kan aldrig veta vem som är i riskgruppen. Det kan vara dina morföräldrar, kassörskan på ICA, eller den okända personen på bussen.

Just nu sitter jag och tittar ut från min lägenhet och de är mörkt ute. Jag har bestämt mig för vilken väg jag vill ta och är redo för att dra mitt strå till stacken. Bestäm dig du också, om inte för din egen skull, så för någon annans.

Emil Wellander
Moderaterna Lindesberg