Bekanta namn riskerar kval

Tabelläsningen under det här evighetslånga jul- och nyårsuppehållet (som avslutas abrupt med två matcher på tre dagar för LIF Lindesberg om en dryg vecka ungefär lagom till att VM är igång på riktigt, ja spelschemat och dess upplägg inom handbollen kan man som sagt ha väldigt många synpunkter på) är som bekant inte extremt upplyftande för dem som har sina sympatier hos LIF Lindesberg. Men hoppet är det sista som överger människan heter det och det gäller nog i allra högsta grad idrottssupportrar. Så länge det finns ett litet ljus klamrar man sig fast vid det så gott det går.

Med andra ord, chansen att göra en riktigt stark andra halva av säsongen finns (om vissa saker rättas till) och att drömma om ett nytt kvalspel och vilka man kan tänkas möta där är inte fel.

Börjar man tänka i de banorna och granska tabellpositionerna både i Handbollsligan och allsvenskan går det ganska snabbt att konstatera att det är svårt att etablera sig i landets högstaliga.

Att ta sig dit är inte det svåra (även om allsvenskan absolut inte är en walk in the park, det vet ju brandgult om några), att förvalta platsen i finrummet till att göra något mer än bara existera i botten, det är det som är den riktiga utmaningen. Och det är lättare sagt än gjort.

En snabb blick i Handbollsligans tabell visar att det så här kring årsskiftet är i stort sett samma lag som ligger pyrt till för att få kvala som ifjol och att det är lag som LIF Lindesberg och många av de andra allsvenska gängen är väl bekanta med.

Först och främst HK Drott åkte raka vägen ur ifjol (och rasade hela vägen ner i allsvenskans bottenskikt) medan IFK Ystad vann andraligan och gick upp. De ena tog egentligen bara över en plats från de andra, den här säsongen är det skåningarna som ligger fastnitade i botten av Handbollsligan.

Men kvallagen då, ifjol var det Skövde, Aranäs och Karlskrona som tvingades till ovisst kvalspel (mot LIF, VästeråsIrsta och OV Helsingborg) för att säkra sina platser i finrummet. Samtliga lyckades. Men sen slutade det roliga. I år ser det nämligen i stort sett likadant ut i tabellens bottenskikt. IFK Skövde har förvisso svarat för en uppryckning och istället skickat ner Hammarby i skiten, men utöver det är det HIF Karlskrona och Aranäs som ligger där och sladdar igen.

Karlskrona och Aranäs som det inte alls var särskilt länge sedan vi såg i handbollens allsvenska. Och tittar vi precis ovanför det förhatliga kvalstrecket hittar vi Ricoh. På precis samma plats som de slutade ifjol. Det är också ett lag som vi såg dela serie med LIF Lindesberg för bara några år sedan.

Så lagen som gått som tåget genom andraligan har trots några säsonger under bältet svårt att riktigt etablera sig i Handbollsligan. Jag vet inte riktigt vad man ska dra för slutsatser av det, mer än kanske att det är bekant motstånd som inte är helt omöjligt att slå som väntar i ett eventuellt kval.

Om man vågar hålla fast vid det lilla hopp som fortfarande finns kvar om att säsongen ska sluta med ett positivt kvalspel vill säga.

Men då måste ju pigga uppkomlingar som Önnered, Amo och Varberg först bemästras och passeras. Det är snart dags att göra avkast igen. Äntligen.