Bronspeng till en berest Sebastian

Sebastian Fagerhill har precis tränat klart för dagen när han ringer upp undertecknad. Just nu befinner han sig på ett träningsläger i Tjeckien, något som kräver både tid och kraft.

– Jag har inte varit hemma sen i onsdags. På söndag åker jag hem igen, så det blir många dagar borta, berättar Sebastian.

Innan han hoppade på flyget till Tjeckien har judo-talangen hunnit med flera stopp längs vägen. Onsdagen och torsdagen spenderade han i Stockholm, där han genomgick tester vid landslagsbasen. Därefter flög han vidare ner till Zürich för helgens Europa Cup-tävling.

Turneringen pågår över hela året och atleterna försöker att samla poäng vid varje tävlingstillfälle. Ju bättre placering man tar ju fler poäng får man. Poängen gör att man kan klättra på rankingen och därmed kvala in till allt större tävlingar.

Därför var helgens tävling av stor vikt, i synnerhet då Sebastian precis gjort entré på seniornivå. Efter tre matcher och två vinster stod han slutligen med en bronspeng. I semifinalen hade gulddrömmen tagit slut mot en holländare, innan Sebastian i bronsmatchen ställdes mot en britt.

– Jag gick mest efter att greppa. Efter halva matchen kastade jag och fick den lägsta poängen och när det var en och en halv minut kvar så diskades han. Då var segern säkrad.

”Det är jobbiga dagar här”

Bronspengen är varmt välkommen hos 20-åringen, som ser tillbaka på helgen i Zürich med stolthet.

– I och med att det bara var min andra stora seniortävling så är jag riktigt nöjd. Det är ett tecken på att träningen fungerar, att allt börjar klaffa och ligga på rätt plats. Så det känns riktigt bra så klart, säger Sebastian.

Hans färska byte från att tävla i junior till senior har inneburit en stor omställning. Men träningen är inget som han valt att ändra för mycket på.

– Jag har inte lagt om träningen direkt. Det är mer att jag har tyngre vikter, en hårdare träning helt enkelt. Men det är samma typ av träning som tidigare.

Efter tävlingen i Zürich styrde Sebastian vidare mot Tjeckien och ett längre träningsläger. Dagarna är långa och lämnar inte tid till något mer än att träna, äta och sova.

– Jo, det är jobbiga dagar här. Jag är ju dessutom liten om man jämför med de andra som är med. Så jag får rätt mycket stryk, men det är bara att ta det haha!, skrattar Sebastian som kan se fram emot vila hemma i Lindesberg.

– När jag kommer hem så blir det rätt lugnt i drygt en månad. Så då ska jag vila och återuppliva mig haha. Men jag kommer förmodligen att träna i Arenan varje dag, det brukar bli så.