De olympiska spelen är igång. Vi förväntas bli exalterade av en mängd idrotter som väldigt få annars bryr sig om. Men mitt i sammelsuriet av simning, cykling, kanot och värja är det trots allt handbollsturneringen som är kronjuvelen.
Jag förstår inte poängen med OS.
Eller förlåt, det är klart att jag förstår poängen. Jag vill på intet sätt förringa de fantastiska atleter som får chansen att visa upp sig på vad som för dem är den största arenan. De som får chansen att vinna de mest prominenta tävlingar de någonsin kommer ställa upp i.
Men jag förstår inte den publika poängen med OS. Att medier och gemene man plötsligt är så oerhört upphetsade.
För mig är det orimligt att det plötsligt ska vara intressant med skytte, konstsim, cykling, vattenpolo, fäktning och allt vad det nu är som står på programmet bara för att sporterna under några veckor samlas under samma tak. Jag kan inte, som så många andra, uppbåda intresse för sporter som jag inte bryr mig om alls under fyra år, bara för att de ingår i OS.
Jag intresserar mig helt enkelt inte för de olympiska spelen i Brasilien.
Med ett undantag naturligtvis.
Det har alltid varit något visst med olympiska handbollsturneringar. Jag är gammal nog att bli nostalgisk över tiden när ”Bengan Boys” gjorde oss till en stormakt inom sporten, jag blir glad bara av att höra rösterna från firma Perlskog och Hellgren och minns att jag rent av satt uppe mitt i natten för att specialstudera det amerikanska spänstfenomenet Darrick Heath som då var på väg till Elitserien (där han sedan aldrig gjorde något större avtryck) under OS-turneringen i Atlanta 1996.
Så mitt i det allmänna ointresset känner jag ändå en ganska stor upphetsning över handbollsturneringen trots att de svenska medaljchanserna väl, om vi ska vara realistiska, är ganska begränsade.
Jag hade inte möjligheten att titta när damlandslaget gjorde processen kort med Argentina (31-21), men gårdagens premiärmatch för herrarna mot Tyskland gav mersmak. Minst sagt.
Inte för att 29-32 var något särskilt upplyftande resultat efter en heroisk insats mot ett gäng riktigt skickliga tyskar, men de speltekniska detaljerna var av riktigt stort intresse i OS-premiären. Inte minst domarnas tuffa nivå där de tidigt klev in och visade att de går in för att stävja det allra mest brutala försvarsspelet (som tyskarna annars visat sig väldigt bra på) i den här turneringen. För att inte tala om det taktiska greppet att i samband med utvisningar (inte helt lyckat vid alla tillfällen så här i turneringsstarten) plocka målvakten och på så sätt upphäva eller öka på det numerära under- och överläget.
Framförallt Tyskland gjorde det på ett konsekvent och högintressant sätt som jag gärna skulle se flera lag i allsvenskan ha modet att efterapa konsekvent i höst. Även om jag har svårt att se det ske.
Men framförallt är det så klart intensiteten som jag ofta kan sakna i svensk klubblagshandboll som skapar den där magin som de individuella insatserna sedan spär på. Julius Kühns mäktiga distansskytte, Mattias Zachrissons pardonlösa skytte från kanten och Jerry Tollbrings smått magiska straffskytte. Det var mycket som gladde i OS-premiären.
Det blev förlust, men det känns ändå som att vi, även om vi är långt ifrån några medaljfavoriter, har ett svenskt landslag som kommer kunna mäta sig och klara sig bra i den här turneringen.
Så okej, det är ganska kul med OS trots allt.
Efter sex månader av poängjagande till handbollens division 1-serie så skulle säsongens sista seriematch spelas under lördagen. LIF Lindesberg som redan står klara för ett kommande kvalspel mot Allsvenskan avslutade sin säsong med en rejäl kross med 43-22 inför hemmapubliken. Nu väntar kvalspel för LIF Lindesberg som inleds med en bortamatch redan på lördag.
– Vi har något kvar att plocka fram inför kvalspelet, säger Joakim Bååk.
För sjätte gången någonsin, varav den tredje säsongen i rad, så laddar Lindlöven för slutspel mot HockeyAllsvenskan. Med Forshaga IF som motstånd så väntas mildare resepengar men samtidigt hårda matcher där båda lagen vill till semifinal. Bäst av fem spelade matcher gäller, där Lindlöven kliver in på isen med några ess i rockärmarna. Ett av de starkare korten är att flera av hemmalagets långtidsskadade spelare, mer eller mindre, är redo för fight.
– Vi kommer i princip med full trupp på fredag vilket är en stor fördel, säger ”Lelle” Hermansson.
För sjunde året i rad så blev tredagarsturneringen, Libo Cup, en stor succé. Precis som arenaparkeringen så höll sig läktarna på de fyra hallarna fyllda där den stora publiken gav en stor stämning som smittade av sig på de hundratals unga spelarna på planen. 5 431 mål gjordes på de tre dagarna där LIF Lindesberg jublade högst när cupen närmade sig sitt slut. Hemmaklubben stoltserade med fem finalister i arenan, varav fyra av dessa stod som slutsegrare.
– Det är gött att få vinna och speciellt på hemmaplan, säger Frans Almlöf.
Under söndagen skulle det avgöras om vilket plats i tabellen som Lindlöven avslutar säsongen med. Efter en utklassning mot Falu IF med 8-0, vilket även säkrar Lindlövens elfte hållna nolla, så blev det till slut en tredje plats inför det kommande slutspelet. Det gör att Lindlöven kommer att få slutspelsstrida mot Forshaga IF när slutspelsserien inleds i Lindehov den 13:e mars.
Ifjol missade LIF Lindesberg den efterlängtade kvalplatsen till Allsvenskan med bara ett ynka mål för lite i målskillnad. Till den nuvarande säsongen har LIF Lindesberg istället gjort allt för att inte hamna i samma fälla och har gått all-in för att avsluta serien med en förstärkt målskillnad. En fungerande taktik då LIF Lindesberg under onsdagen säkrade en kvalplats mot Allsvenskan till den kommande våren.
– Det känns jätteskönt att det är säkrat nu, säger Asso Eliassi.
Även om det inte finns några officiella eller samlade siffror från de olika travbanorna, kan man nog ändå med stor säkerhet säga att Isabella Jansson Wiklund är en av de yngsta kuskarna någonsin att tituleras Årets Kusk. Under Örebro och Fornabodas gemensamma travgala som arrangerades i lördags fick 19-åringen ta emot det prestigefyllda priset efter en otrolig säsong på tävlingsovalen.
– Det är jätteroligt att man kan visa att det går att ta sig framåt inom sporten även om man är ung och tjej, säger Isabella Jansson Wiklund.
I juli 2022 kördes StreetWeek senast i Lindesberg, ett evenemang som då lockade över 5000 besökare till Linde Raceway för att njuta av vrålande motorer i höga hastigheter. Sedan dess har tävlingen körts på andra banor i Sverige, då Linde Raceway helt enkelt var i för dåligt skick. Men redan i sommar blir det ändring på det, då den oerhört populära motorfesten kommer tillbaka, tack vare att Lindesbergs kommun asfalterar om banan.
– Nu får vi en nytändning och kan fortsätta göra det som vi är bra på, säger Mikael ”Blomman” Blomberg glatt.
Efter fyra raka förluster så har Sundsvall hunnit ikapp Lindlöven i tabellen och hotade inför helgen med att ta över andra platsen i HockeyEttans norra serie. Trots en otroligt tråkigt tajmad formsvacka så var det ett snabbspelat Lindlöven plockade poäng mot Sundsvall under lördagen, men även under söndagen blev det tre värdefulla poäng till tabellen.
– En svacka har alla lag men det är hur snabbt man tar sig ur den som är viktigt, säger Sebastian Falk
LIF Lindesberg stänger serien med kross 
Visa hela artikeln
