Vad passar inte bättre än en skål värmande soppa i dessa kyliga vintertider? Varje tisdag erbjuder församlingshemmet sopplunch och de kommande månaderna kommer det att serveras alltifrån ärtsoppa till morotssoppa. Det är frivilliga soppgrupper som turas om att laga till veckans soppa.- Det är roligt och socialt och man får träffa andra. Vi har alltid haft kul, säger Kerttu Lehtinen.
I församlingshemmet stora, rymliga kök står två stora soppkastruller och puttrar på spisen. Idag kommer matgästerna att serveras finsk korvsoppa, en soppa som brukar vara mycket populär. Det är frivilliga grupper som hjälper till att tillaga soppan, de turas om och för varje grupp brukar det röra sig om ungefär en gång i månaden. Det finns både dam- och herrgrupper och sammanlagt blir det någonstans mellan tolv och fjorton sopptillfällen per termin. Vanligtvis kokar man soppa så det ska finnas till sextio personer, men vid årets andra sopplunch har man noterat en liten minskning.
– Det brukar vara lite mindre i början av januari, man behöver komma igång lite grann, säger diakon Anna Andersson, och en av dagens två soppkockar, Ann-Marie Lindkvist tillägger:
– Det beror nog lite på väglaget också, det kan vara svårt att ta sig fram med till exempel rullatorer.
Men oavsett om det kommer många eller några, så är sopplunchen precis lika viktig. Anna säger:
– Även om det bara kommer tjugo stycken, så är det viktigt för de här tjugo. Det är en stunds samvaro som de får.
Man börjar förberedelserna klockan nio på morgonen och nu, några minuter i tolv, är soppan alldeles strax färdig att serveras. Efter maten hjälps gruppen också åt att plocka av, ta hand om disken och städa undan. Den här tisdagen är det Ann-Marie Lindkvist och Kerttu Lehtinen som lagar maten tillsammans, och trots Kerttus femton år i sopptjänst, så är det första gången duon jobbar ihop.
– Det är roligt och socialt och man får träffa andra. Vi har alltid haft kul, berättar Kerttu.
Ann-Maries tidigare gruppvänner har tyvärr tvingats sluta, men de var trogna in i det längsta. Ann-Marie säger:
– Det är inte så lätt när man blir över nittio år, det blir en lång dag.
Kerttu och Ann-Marie ser till korvsoppan.
Och Anna fortsätter med att berömma dessa duktiga kockar:
– Det är en fantastisk hjälp vi får av de frivilliga, och vi tar gärna emot fler som känner att de har en stund över!
I församlingshemmets entré börjar alltfler droppa in, vissa har suttit en lång stund och inväntat lunchat, samtidigt som de språkat med en väninna.
– Det är många som inte kan koka soppa hemma, man kan inte göra det för en person. Och det är ett sällskap, det är inte så roligt att sitta hemma ensam, säger Kerttu och Ann-Marie håller med:
– Man får träffas, och så är det gott!
Sopplunchen kostar fyra guldtior och då får man dessutom bröd till soppan, och därefter kaffe och kaka.
– Vem som helst kan komma hit, en del som jobbar här i stan kommer hit på lunchen, man kan välja det här likväl som något annat, det är öppet för alla!
Det blir en Strålande Jul – med en touch av Ernst 
Visa hela artikeln
