Under denna vecka har jag spenderat över 13 timmar på en och samma plats. Varför då? Det ska jag berätta i den här veckans fotokrönika.
Allting startade med att jag ville fotografera en specifik fågelart, som man kan komma ganska nära vid just denna plats. Jag lyckades visserligen med att fotografera denna fågel, både när den var stillasittande och när den dyker efter sitt byte. Men det är inte fågeln som hamnar i fokus i veckans krönika. Jag har haft två underbara fotodagar med mycket sol och med många bilder på minneskortet med mig hem. MEN! Det fanns ett djur på den här platsen som stal min uppmärksamhet många gånger om.
Selfie: Sami Rahkonen
När man som jag står på samma ställe i så många timmar och väntar på ett motiv så blir man bara glad över minsta lilla fågel eller djur som visar sig och detta djur visade sig mer än en gång – och det var oftast väldigt nära också. När jag anlände till platsen första dagen så tog det inte många minuter innan jag fick se någonting sticka upp ur vattnet. En rygg på ett djur. Några minuter senare så hoppade djuret upp på ett trästaket lite längre bort och började springa mot bryggan framför mig. Jag trodde först på utter men såg ganska snabbt att det var en mink. Jag hade aldrig sett en mink ute i det vilda så jag blev helt till mig.
Foto: Sami Rahkonen
Den kom ganska nära men dök ned i vattnet strax innan bryggan men jag hade förhoppningar på att den skulle dyka upp bredvid mig på andra sidan om bryggan där det var öppet vatten. Plötsligt såg jag ett huvud sticka upp bakom vasstråna framför mig under bryggan. Bara några meter framför och efter detta så kändes det som att minken var trygg med min närvaro.
Foto: Sami Rahkonen
Jag tyckte dock att den verkade vara väldigt bestämd och jag hade missat en väldigt viktig detalj. Den hade tidigare fångat en fisk och lagt den på isen framför mig under tiden den jagade vidare. Minken skuttade ut till sin mat och jag tänkte att det är speciellt att få bilder på ett djur med ett byte i munnen, men jag blev lite besviken över att den verkade vilja springa bort från mig med sitt byte.
Foto: Sami Rahkonen
Senare förstod jag att denna mink lagrar mat längre bort. PLÖTSLIGT vänder den sig mot mig och bryggan med fisken i munnen och jag lovar er att min kamera fick jobba som tusan och ta bilder av denna scen. Minken fortsatte med sin fisk i munnen och simmade under bryggan framför mig och började äta en välförtjänt lunch.
Foto: Sami Rahkonen
Under dessa två dagar så har jag sett minken många gånger. Ibland på långt avstånd och ibland så nära att jag kunde fota och filma med min mobilkamera. Med andra ord bara några meter framför mig. Jag vill också berätta att jag är fullt medveten om den påverkan som minken har i den biologiska mångfalden, men hur som helst så är jag väldigt glad över de upplevelser som denna mink gav mig under dessa två dagar och jag kan absolut inte klaga då det var mitt allra första möte med en mink ute i det vilda.
Tack för ert stöd!
LindeNytt vill passa på och tacka alla er som genom swishgåvor har stöttat och hjälpt oss att bedriva vår verksamhet.
Era gåvor gör skillnad. Vill du också stötta LindeNytt?
Swishnr: 123-053 19 05
KommentarerKommentarsektionen ansvarar inte redaktionen eller utgivaren för.
Du är själv juridiskt ansvarig för den text du väljer att publicera här.
Fjärrvärmeanläggningen i Guldsmedhyttan har sedan 2017 levererat fjärrvärme till kunder i Guldsmedshyttan och Storå. Arkivfoto: Jennie Einarsson
Under torsdagseftermiddagen kom beskedet att Baettr lägger ner sin verksamhet i Guldsmedshyttan. Med anledning av detta meddelar Linde energi att spillvärmeleveransen från gjuteriet kommer att upphöra. Detta kommer dock inte att påverka kunderna inom fjärrvärmenätet i Guldsmedshyttan och Storå, bekräftar Fredrik Jansson, affärsområdeschef för Linde Energi Värme, i ett pressmeddelande.
På torsdagsmorgonen slog Elon för första gången upp dörrarna till sin nya butik – i större kostym. Den här gången flyttade man dock inte så långt, bara till motsatt sida av byggnaden.
– Nu är vi på rätt sida, där vi vill vara. Nu är vi en del av handelsområdet på riktigt, säger Daniel Larsson.
Efter att ha kammat hem guldmedaljen i yrket frisör vid Yrkes-SM, och en ”Medallion for Excellence” vid Yrkes-VM, står nu lindetjejen Maja Svensson inför nästa stora utmaning. I början av september bär det av till Danmark, där hon ska representera Sverige i Yrkes-EM.
– Det ska bli otroligt kul, det är en ära att få vara med och representera Sverige, säger Maja Svensson.
REPLIK: Det är viktigt att vara tydlig! Ansvaret för de fruktansvärda övergrepp som ibland sker inom äldreomsorgen är aldrig de äldres. Ansvaret ligger inte heller på en särskild grupp människor och kan aldrig baserat på var dom är födda. Ansvaret ligger på samhället och på politiken – på att se till att äldreomsorgen har rätt kompetens, rätt resurser och rätt arbetsvillkor. Våra äldre har rätt till omsorg som bygger på respekt, värdighet och trygghet.
Så gick kräftfisket: ”Mycket stora kräftor”
Inte direkt lysande, men absolut inte dåligt. Ungefär så summerar man nu allmänhetens kräftfiske som arrangerades i fredags.
- När endast nå...
Onsdag 27 augusti är det dags för den nionde upplagan av ”det mesta av det bästa med Lindesberg” – LindeDagen. Eventet har vuxit stadigt sedan starten och blivit en årlig folkfest där föreningar, företag och andra aktörer visar upp sina verksamheter.
– Vi har landat på 128 utställare i år, jag hoppas och tror att det blir en riktig pangdag, säger projektledare Stig-Inge Wentzel.
Fredagens kräftfiske i Lindesberg blev en blöt tillställning, då ett häftigt skyfall drog in under kvällen. Trots kallduschen var dock humöret på topp hos de yngre deltagarna, som förväntansfullt vittjade både burar och håvar i jakt på kräftor.
– Bra, pappa! ropar snart treåriga Tuva när hennes pappa vittjar en av sina burar.
INSÄNDARE/DEBATT: I Lindesbergs grundskolor och i många andra kommuner talas det ofta om inkludering och likvärdighet. Det är viktiga principer med det får aldrig bli ett alibi för att inte möta varje barns faktiska behov. Just nu är risken stor att vi sviker en grupp som kan vara avgörande för vårt samhälles framtid, de särbegåvade barnen med autism.
Ett hundratal båtar och flottar lade ankare utanför Lövåsen på lördagskvällen för att höra Martin Almgrens sångröst eka över sjön. Trots ett minst sagt blåsigt väder med rejäla vindbyar och vitvågor som skymtade på Råsvalen, var det inget som hindrade publiken från att uppleva en toppenkväll. Dessutom överraskades alla när en hemlig gäst plötsligt tog över scenen – en person som under många, många år själv brukar bjuda sin publik på just detta – en hemlig gäst. Det var ingen mindre än Roland Hellsing från Manskören Harmoni som rev loss en gammal klassiker.