Så många timmar. Så många mil. Så många resor. Utan en enda bild på ”dig” på minneskortet. Jag har i så många år försökt att få uppleva att fota en nötkråka, men
har aldrig lyckats. Men plötsligt så händer det…

Förra veckan, strax innan jag skulle åka till jobbet, plingade det till i mobilen och jag fick se att någon hade sett några nötkråkor i närheten av där jag bor. Jag gjorde mig snabbt i ordning och var på plats bara några minuter senare.

Jag gick mot platsen där de hade setts till och på väg dit så kom en nötkråka flygandes mot mig och det var en vuxen med en kotte i munnen och strax därefter insåg jag att denna vuxna nötkråka hade en anledning till att ta sig till trädet bakom mig. Där fanns en tiggande unge som var hungrig. Det var bara att göra i ordning kameran och sen ställde jag mig på ett lämpligt avstånd och bara njöt av allt. Jag trodde bara jag skulle få se dom på långt avstånd men detta blev något väldigt speciellt.

I Sverige förekommer två arter av nötkråka. Dels den tjocknäbbade samt den smalnäbbade nötkråkan. Den sistnämnda har sitt ursprung i Sibirien. De nötkråkor som jag fick uppleva var arten smalnäbbad nötkråka. Anledningen till att de hade valt denna plats var på grund av att det finns sibiriska cembratallar i området. Den smalnäbbade nötkråkan älskar de frön som finns i de stora kottarna från cembratallarna.

Jag fick många fina bilder på dessa nötkråkor men jag kände mig inte riktigt klar utan jag hade en idé. Nu när denna fågelart äntligen är i min närhet och jag har chansen att fotografera, då ska jag ta vara på detta tillfälle också.

Dagen efter, när jag hade kommit hem från jobbet, så skulle jag egentligen sova men jag hade sådan energi att fortsätta fota dessa nötkråkor. Jag hade en tid i tvättstugan så jag startade tvättmaskinen och sen blev det att springa mellan tvättstugan och nötkråkorna.

Min idé som jag berättade om tidigare var att försöka få med solen tillsammans med en nötkråka. Det var väldigt klurigt då solen gav ett så starkt motljus och då är det svårt att både se och fotografera ens motiv. Till slut kom en av nötkråkorna och satte sig på den gren där ljuset var som bäst. Jag spenderade många timmar vid dessa nötkråkor och jag kände mig till slut väldigt nöjd och väldigt glad över att ännu en gång ha fått varit med om någonting väldigt fint. Mitt första möte med nötkråkan.