Att slå sig in i ett nytt lag är inte alltid lätt. Det är något som Gustav Backström har fått erfara under de senaste månaderna. Den reslige backen gör sin första säsong i Örebro Hockeys SHL-lag, en tid som bjuder på hård träning och väldigt många nya kunskaper. Några månader in på sitt nya liv som hockeyproffs har rutinerna börjat infinna sig.
– De flesta dagarna är desamma. Jag kommer ner till hallen vid sju-niotiden, käkar frukost, går ner i omklädningsrummet och tar en kaffe och snackar med grabbarna. Sen går jag till gymmet och kör en timme, sen går vi på is klockan elva. Som junior blir jag alltid kvar efter och får plocka puckarna, men det är bara bra för då får jag tid till extra träning. Efter det går jag och käkar, åker hem och hänger med grabbarna eller flickvännen, är Gustavs ord om hur en normal dag i Örebro Hockey ser ut.
Det är dock en vardag som är så långt ifrån normal en 19-årings kan vara. Allt tog sin början i våras, då Gustav erbjöds ett ettårskontrakt av Örebro Hockey. Den tidigare juniorspelaren tvekade inte en sekund utan kritade på pappret och har sedan dess varit en del av klubben SHL-trupp.
Ursprungligen är Gustav från Allmänningebo, där han i unga år spelade för GSK. De övre tonåren har han spenderat med att spela juniorhockey för först Modo och därefter Örebro Hockey. Att nu ta klivet från J20 och rätt in i ett omklädningsrum med spelare som Henrik Löwdahl, Jared Aulin och Ville Viitaluoma har varit en stor förändring. Men att hitta en plats i gruppen har aldrig varit något problem.
– Det är jättebra killar här i laget. Jag har varit med hela sommaren och har kommit in bra i laget, även på isen känner man sig som en i gänget, förklarar Gustav och berättar att han trivs med omgivningen i Behrn Arena.
– Vi käkar alltid frukost i restaurangen och på matchdagar äter vi lunch där också. Så där känner man alla och ibland är man uppe på kontoret och pratar med folk. Så man har en bra kontakt med alla i klubben, från spelare och ledare till personalen runt omkring.
”Man lär sig något nytt varje dag”
I årets Örebro-trupp finns hela tio utlänningar med, vilket sätter en internationell prägel på laget. På platsen bredvid i omklädningsrummet sitter Marko Anttila. Den väldiga finnen har precis som sina landsmän svårt med språket, men Gustav berättar skrattandes att han försöker lära honom svenska så gott det går.
En vanlig föreställning kring professionella lag är annars att det finns olika grupperingar inom truppen. Så är dock inte fallet i Örebro menar Gustav. Istället är man väldigt sammansvetsade och när man går ut och tar en lunch är det ofta med hela gruppen samlad. Självklart umgås man mer med vissa, i Gustavs fall är det de övriga fjolårsjuniorerna och på senare tid Bobbo Petersson.
Flytten från J20 till SHL-laget verkar alltså ha lämnat den sociala tillvaron oförändrad. En plats där man däremot märker skillnad är nere på isen, där det är ett helt annat fokus än tidigare. När han ska peka ut de tekniskt mest skickliga medspelarna väljer Gustav att plocka fram Derek Ryan, Jared Aulin och Marcus Weinstock. Att få möjligheten att se och lära av alla stora namn är något han värdesätter högt.
– Man lär sig något nytt i stort sett varje dag. Man märker att de äldre som själva har varit med som junior ger extra mycket tips. Tomas Skogs har hela säsongen varit där och pushat en och sagt vad man kan göra bättre, berättar Gustav.
Själv beskriver han sig som en allroundback med stark fysik. Han har ett fint direktpass, håller ofta spelet enkelt och betygsätter sitt skott som hyfsat. Men redan ett halvår in på proffslivet ser han stora framsteg hos sig själv.
– Det är väl främst min fysiska kapacitet. Jag har byggt på mig väldigt mycket muskler och jag känner mig starkare både på och utanför isen, det är jag nöjd med. Sen har även skridskoåkningen och skottet automatiskt blivit bättre.
Spelar 30 minuter varje match för J20
Träning i all ära men hockeyspelare vill spela matcher. Så här långt har det blivit lite av just den varan för Gustav, i alla fall i SHL. 19-åringen lånades direkt på försäsongen ut till Örebros samarbetsklubb Vita Hästen i två veckor. Där fick han göra sina fem första A-lagsmatcher och ställdes mot etablerade lag som Rögle, BIK Karlskoga och Västerås.
Efter att lånetiden gått ut vände han hem till Örebro igen. Men då speltiden uteblivit och han endast fått sitta med på bänken i en SHL-match har ledarstaben tagit till andra metoder. Under säsongen har därför Gustav fått träna med SHL-laget, men spelat matcher med sitt gamla gäng i J20. Där får han spela i princip så mycket han orkar och snittar 25-30 minuter per match, något han trivs med.
– Det är ett bra lag och de utvecklas mycket. Vi har gått bra i serien dessutom. Givetvis vill man vara med de stora grabbarna och spela, men än så länge är det här ett perfekt upplägg för mig.
Någon ny utlåning till Vita Hästen är inte aktuell i dagsläget. Istället är Gustav inställd på att fortsätta gnugga på hårt på träningarna, spela matcher med J20 och med sin ledarroll där kunna visa vilken talangfull spelare han är.
Kontakten med Kenta Johansson och hans tränarstab fungerar bra och Gustav får ofta komma till tals med sina tankar. Som backansvarig är Johan Tonberg den som Gustav mest är samtalar med. Han uppskattar den tidigare landslagsspelaren och Viasat-experten, som han beskriver som väldigt engagerad och något av en detaljnörd.
”Har man tålamod så får man sin chans”
Örebro Hockey gör detta år sin andra säsong i SHL. Fjolåret blev något av en berg- och dalbana, där man inledde starkt men i slutändan klarade sig kvar via kvalspel. Den här hösten har dock sett väldigt stabil ut och man placerar sig för tillfället åtta med endast två poäng upp till fjärdeplatsen.
– Det är klart att man aldrig är helt nöjd och man vill alltid att det ska gå bättre. Men än så länge tycker jag att vi är på väg åt rätt håll. Vi gör bra ifrån oss i matcherna och på träningarna känner jag att spelet sitter mer och mer, säger Gustav om säsongsstarten.
Själv håller han uppsikt över hemmamatcherna från läktaren. Bortamatcherna ser han på TV, såvida han själv inte har match med J20.
– Det är kul att följa laget tycker jag. Jag sitter ju alltid och hoppas på att man ska få chansen. Men den kommer väl till slut och då gäller det att ta den.
Att dag ut och dag in gå och vänta på sin tur i rampljuset är en speciell känsla och något som knäckt flera talanger. Men Gustav vet att hans tid kommer. Istället ser han höstens hårda träning som en chans till att få växa in i SHL-tillvaron i sitt eget tempo. För när allt kommer omkring har han ju en lång karriär framför sig med många matcher kvar att spela.
– Det är alltid svårt, man vill så klart få chansen så fort som möjligt. Men har man bara tålamod så får man ju förhoppningsvis sin chans och då gäller det att vara redo. Man kan aldrig ha en dålig dag, för när väl chansen kommer så måste man prestera och visa att ”här hör jag hemma”.
Det här är Gustav Backström:
Född: 3:e januari 1995
Bor: I Örebro
Civilstånd: Flickvän
Position: Back
Moderklubb: Guldsmedshytte SK
Visa hela artikeln
Arbetet med discgolfbanan fortsätter – invigning i maj 
