Julen är här även för elitserien. I helgen spelades de sista matcherna för hösten och halva serien är därmed avslutad. Serietabellen har börjat tagit form och vissa trender syns redan. Linde ligger i botten av de lag som tampas om slutspelet och en faktor verkar sticka ut som svar på varför.
Årets elitserie har tagit vissa tydliga drag under höstens gång. En tydlig topp finns, bestående av Hylte/Halmstad och Svedala. I början höll de två lagen en nivå över de övriga, men har i de senaste matcherna inte varit lika överlägsna. Ett mittenskikt har även bildats, bestående av Gislaved, Engelholm, Katrineholm, Lindesberg och Örebro. Rent poängmässig är Linde betydligt närmare bottenlagen än topplagen, men förklaringen till detta är att fyra av fem vinster har varit med 3-2 och där med inneburit en poängförlust. Hade Linde kunnat knyta ihop säcken tidigare och avgjort matcherna i fjärde set, så hade man haft fyra poäng mer att ta med sig in i andra halvan av grundserien. En tydlig botten har även skapats med Sollentuna, RIG Falköping och Göteborg, intressant nog de enda lag som inte har några utländska spelare.
Mittenskiktet är väldigt jämnt och alla lag har bra chans att slå varandra. Örebro har, sedan några år tillbaka, haft svårt att producera resultat, men är nu på väg tillbaka. I år har de tre utlänska spelare och anledningen till att det inte funkat för laget än är att de svenska spelarna inte hållit tillräckligt hög nivå. För Katrineholms del är det framförallt faktumet att de har två av elitseriens absolut bästa spelare i vänsterspikern Amy Town, Kanada, och passare Julija Mõnnakmäe, Estland, som gett dem resultat. Engelholm har en väldigt bred trupp, med flera bra svenska spelare, vilket underlättar på träningar och gör laget mindre känsligt för skador. I Gislaveds fall så hade man turen att knyta till sig passaren Josephine Tegenfalk, som förra säsongen var proffs i Frankrike och innan dess spelade i Lindes färger. Gislaved har även tre mycket starka amerikanska proffsspelare.
Det som skiljer lagen i mittenfacket jämtemot de två i toppen är nivån på de svenska spelarna. Hylte/Halmstad hade turen att få tre nyutexaminerade studenter från juniorlandslaget och även Svedalas svenska spelare har visat sig hålla en överraskande hög nivå.
En väldigt tydlig faktor som skiljer Linde från de resterande lagen i mitten och de två i toppen är mängden utländska spelare. Tre spelare utan svenskt medborgarskap är tillåtet att ha på plan åt gången, en kvot som de övriga lagen fyller. Lindesberg startade serien med endast en och har efter Marjorie Giordanos återkomst två. Kanske är det läge att använda vinteruppehållet till att hitta en tredje.