Hindra politiker från att fingra i kakburken

”Inför omedelbart en spärr för kommunpolitiker som lockas till nya skattehöjningar och skickar notan till skattebetalarna istället för att göra verksamheten effektivare.” Detta skriver Saco-utredarna Anna Ekström, Mikael Halapi och Gunnar Wetterberg i en rapport.

Kommunalskatten är åter föremål för granskning. Skatterna rusar i höjden! Med anledning av att kommunpolitiker hellre verkar vilja lösa finansiering med ”folkets hjälp” (dvs höja skatten) än finna effektivare lösningar för de kommunala verksamheterna, ett mer långsiktigt tänkande, så konstaterar Sacos utredare att det inte längre är hållbart. Därför vill man belöna kommuner som löser sina ekonomiska frågor ”effektivt” – och straffa kommuner som gör raka motsatsen, där politikerna gör det enkelt för sig och med en axelryckning höjer skatten för att få saken ur världen för denna gång.
Tidigare försök att hindra politiker från att fingra på skattebetalarnas inkomster har gjorts med framgång. I slutet av 90-talet infördes en broms som innebar att kommuner som höjde kommunalskatten fick ett lägre statsbidrag. Mellan åren -97 till -99 var det endast fem kommuner som ”vågade” höja skatten. Bromsen visade sin effektivitet genom att det inte längre var lika lönsamt att vända sig till skattebetalarna så fort det krisade till sig.

I måndags kunde vi berätta att kommunalråd Anders Larsson tar sikte på nya förmodade skattehöjningar. Detta för att finna slantar som skall täcka upp budgeten efter att Kommunal förhandlat fram ett av arbetsmarknadens bästa avtal, 13,8 procent löneförhöjning.
Ekonomichefen ger dock besked att man klarar avtalets första år men att det blir svårare att lösa saken under 2008. Men där verkar politikerna vara sin vana trogen och ta sikte på kakburken för att lösa ärendet. Anders Larsson var väldigt tydlig i ett uttalande till LindeNytt igår, då han sade att man inte vill skära i verksamheterna. Och då återstår endast skattehöjning.

Tidigare publicerad artikel:

Onödigt många arbetar kommunalt
Svensk Kommunratings senaste statistik visar att antalet anställda inom kommunsektorn varierar kraftigt från kommun till kommun. I många fall anser Svensk Kommunrating att det handlar om onödigt stora kommunala sektorer som byggs upp endast för att undvika arbetslöshet när näringslivet sviktar.
Statistiken visar att de kommuner med få kommunanställda har ett starkt näringsliv, en ung och arbetsför befolkning och låg arbetslöshet.
Under kategorin medelstora och mindre kommuner finner man Lindesberg med 104,3 anställda per 1000 invånare räknat. Det att jämföra med Trosa och 61,4 anställda visar att Lindesbergs kommun har en relativt stor kommunal sektor.
Grannkommunen Nora, nästan 30 placeringar bättre/högre upp i listan än Lindesberg, har 95,9 anställda per 1000 invånare. Kostnadsmässigt innebär det att Lindesberg kan spara på lönekostnader för 190 tjänster genom att lägga sig på samma nivå som grannkommunen Nora.