Duvor, kajor och kråkor har för vana att hålla till nära människor, gärna mitt i stans livligaste områden. Orsaken är helt enkelt att vi människor erbjuder såväl mat som husrum för dessa små invånare. Men husfriden varar inte för evigt. Det ser Leif Linder från Lindesberg till.
Han samt två herrar till vid namn Leif Johannesson och Bo Ragnarsson har nämligen jakträtt på kommunens marker i stadsmiljö. Ständigt får de uppdrag att skjuta av beståndet av så kallade skadefåglar.
Senaste uppdragsgivaren är Bergslagens Sparbank på Kristinavägen som önskat hjälp med att bli av med duvor. Uppgiften har Leif Linder fått att utföra. I två omgångar har han varit ute med sitt gevär och gjort vad som göras skall. Hittills har det resulterat i ett 30-tal fåglar, men det är bara en droppe i havet, menar Linder själv.
-Jag skulle kunna hålla på med det här på heltid, så mycket fåglar finns det. Och det kommer hela tiden nya. Problemet vid banken är att de bygger bo under taket, berättar han.
Och där det bor fåglar finns det fågelskit – i mängder. Det drabbar även folket på stan eftersom det förr eller senare hamnar på gångbanan nedanför bankhuset.
Klurig jakt
Med specialammunition i sitt gevär ger han sig upp på fastighetens tak för att kontrollera om jakten kan genomföras. Det räcker nämligen med att duvorna flyger till grannfastigheten för att allt måste ställas in.
-Jag har inte jakträtt på annat än kommunens mark, alltså får jag inte skjuta duvan om den flyger till fastigheten på andra sidan gatan.
Att jaga med skarpladdat vapen i centrum kräver såväl rätt utrustning som rätt tänkande. Det är inte bara att skjuta och se glad ut med vilket vapen som helst.
-Senast jag var ute fick jag ställa in. Det var helt enkelt för mycket folk nere på Strandpromenaden då. Jag försöker hela tiden skjuta så att skotten ska hamna nere i sjön om det skulle råka missa. Så, det är inte bara att skjuta inte. Det ligger på mitt ansvar om något skulle ge fel, säger Leif.
Ammunitionen Leif och de andra jaktherrarna använder sig av vid stadsjakt är framtagen för jakt på mycket små avstånd till ”villebrådet”. Kulan går inte ens igenom en stenplatta. Därför krävs planering vid jakten för att en kula inte ska dimpa ner i andra änden av stan på en bil eller ännu värre – en människa.
Det är ännu oklart om uppdragsgivaren är nöjd med jakten hittills eller om fler omgångar krävs för att stävja problemet vid Bergslagens Sparbank.