Julia och Fanny fällde tre älgar

Älgjakten betraktas av många som ett gubbigt fenomen. Fanny Ardesjö, 21, med lillasyster Julia, 18, är två lokala jägare som slår hål på myten om att det bara är gubbar som stövlar ut i storskogen med bössan i hand. I förra veckan fällde systrarna tre djur tillsammans.

Fanny och Julia Ardesjö är nya i jaktlaget i Västra Löa, men har redan visat att man är att räkna med när det gäller. Under jaktveckan fällde laget totalt sex djur – tre av dessa sprang in i systrarnas sikte.
-Jag fällde en kalv och Julia fick en fyrataggare samt en kviga. Självklart tog vi själva hand om djuren efteråt också, påpekar hon.
Fanny gör sin andra älgjakt och menar att det visserligen är mycket män i skogarna, men att hon och systern redan har blivit en del av gänget.
-Vi har inte haft några problem att bli accepterade. Vi i laget känner visserligen varandra sedan många år och träffas ibland på kvällarna, men ändå. Det är ju en kraftigt mansdominerad värld och därför tror jag det kan vara svårt för kvinnor att slå sig fram bland ”gubbarna” även om vi själva inte upplevt det, säger Fanny.

Syskonen fällde hälften av lagets veckoresultat om totalt sex djur. Lite fördomsfullt kan tänkas att detta skulle ha retat herrarna i laget, att två kvinnor gjorde lika bra ifrån sig som tolv män.
-Nej, inte alls. Istället kom alla fram och var jättegulliga mot oss. Det skall mycket till för att en karl skall komma fram och visa känslor på ett sådant sätt, att krama om och säga grattis. Men sådan var stämningen i laget, så det är jätteroligt, förklarar Fanny.

Vi har fått ta del av Fanny Ardesjös ”jaktdagbok”, hennes egen berättelse om ögonblicket då hon själv fick skjuta en älg. Nedan finns hennes ”skogsnoteringar” att läsa för den nyfikne:

”Överlycklig över att lillasystern just skjutit sin första älg sätter jag mig på nytt pass efter fikat. Vi har lottat och det är ett riktigt superpass jag fått nu. Min bror är med mig idag och jag känner mig mycket lugnare än förra året jag var med.
Vi sitter rätt öppet med skugga över oss så minuterna känns långa när det blåser kallt. Fingrar och tår stelnar allt mer och man drömmer sig bort i tankar på en varm bastu och en kall öl som väntas till kvällen för att fira syrrans fällda tjur.
Det rycker till i hela kroppen när vi plötsligt hör hunden börja skälla när den tar upp en älg. Tankarna börjar snurra när man hör att det går åt vårt håll. Snabba repetitioner hur jag ska göra om det skulle dyka upp en älg. Vantar av, kontrollera att djuret är skjutbart, bössan upp i stadigt läge, sikta, osäkra och trycka av…

Drevet verkar vända åt andra hållet så jag blir lite lugnare men håller ändå koll runt omkring. När jag slänger en blick bakåt för att se om det kan komma fram något där knackar min bror mig på armen, pekar framåt och viskar – älg!
Shit, nu är det på riktigt! Älgen kommer lunkandes ungefär 60 meter bort och det är ett skjutbart djur. Lugnt och kontrollerat lyfter jag upp bössan och börjar följa älgen i kikarsiktet. Det är mycket buskar och grenar i vägen så jag bestämmer mig för att inte avfyra något skott. Men när älgen ska korsa en väg stannar han upp och ställer sig fint med bredsidan mot mig så jag trycker av.

Det är nu pulsen går upp i 180 och jag börjar skaka. Blev det ett bra skott, vart tog älgen vägen, vart är hundföraren som kan spåra upp älgen? Dags att kontakta de andra lagmedlemmarna för att berätta vad som hänt.
– Fanny här, Daniel kom. Jag har skjutit på en älg och tror att den ligger ner. Jag tror det är en kalv, men den kom ensam.
– Bra Fanny, säger Daniel. Det har nog gått bra. Hunden har nog splittrat på kon och kalven. Sitt ner och var lugn så kommer Peter snart med hunden.

Min bror ber mig att stå still med det är totalt omöjligt. Hela kroppen skakar!
Hunden dyker upp strax efter och börjar cirkulera runt skottplatsen så den låg antagligen där bland buskarna. När Peter kom ropade han på mig i radion
– Grattis Fanny, det ligger en fin kalv här i diket. Du kan komma ner och ta ur den.
Lättad och lycklig hoppar jag ner från passet och får en efterlängtad grankvist i mössan som symboliserar att jag skjutit en älg.”