Ute i Torphyttan, på den mycket mysiga Torphytte gård, hade man idag dekorerat logen med underbar lågmäld belysning, allt för att man skulle få chansen att hamna i den där utomordentliga stämningen för julmarknad. Ardennern Ulltervin var där för att erbjuda besökarna en ridtur, Brygghuset var öppet och på logen kunde man, förutom att mysa omkring för en stund med en mugg glögg, shoppa alltifrån rökt fisk och julbockar till stickade vantar och novellböcker till förmån för Världens Barn.
Logen är mysigt inredd för dagens ändamål, julmarknad. Marschallerna utanför brinner för fullt och i luften kan man se spåret av något som eventuellt kan klassificeras som någon slags snö. Ardennern Ulltervin är också på plats och den som vill rida på honom har chansen. Det är femton utställare och det är andra gången som julmarknaden arrangeras i Torphyttan.
– Det är bara lokala här som ställer ut, inte bara just från byn men i alla fall från närheten. Vi gjorde i ordning här inne från början för bröllop och när vi ändå gjort i ordning tyckte vi att vi kunde testa att ha julmarknad här. Det är byföreningen som anordnar, den har legat vilande i många år, i arkiven tror jag att det stod 1964, men nu har vi startat upp den igen. Och då råkar det bara vara så att det blev på vår gård, vi har ju möjligheterna här, berättar K-G Johansson som bor här tillsammans med sin fru Ingegerd, som visar upp sina alster i Brygghuset.
En ung dam, närmare bestämt är Engla åtta år, har bakat inför marknaden och säljer nu sina verk.
– Jag har bakat pepparkakor och knäck. Jag tycker om att baka för då får man göra saker, säger Engla som ska spara pengarna hon får in, för än vet hon inte riktigt vad hon ska göra med dem.
Birgit och Ingrid, två väninnor som besöker julmarknaden, passar på att klappa lite på Ulltervin som inte alls har lust att stå still, han har ju fått vittring på det fortfarande gröna gräset. Birgit och Ingrid tycker om julmarknader och allt runtomkring, Birgit berättar:
– Det är mysigt! Och jätteroligt, man får se så mycket kreativa människor, de har så mycket idéer.
Och Ingrid öppnar upp påsen för att visa vad hon shoppat för något:
– Hjortronsås och tyg som jag ska sy gardiner av, så lite har det blivit.
I Brygghuset håller Ingegerd Johansson och Birgitta Streith till. De samsas om den lilla byggnadens utrymmen och både Birgittas keramik och Ingegerds hantverk i skinn och stickat. Birgittas intresse för keramik väcktes redan på sjuttiotalet och hennes första drejskiva fick hon av sin svärfar och den hamnade i vardagsrummet.
– Det är roligt. Jag har jobbat som narkossköterska så när man gick av jobbet satte jag mig vid drejskivan och lät allt rinna av mig. Det är så rogivande att hålla på och pyssla, och nu är jag pensionär så nu kan jag hålla på och har dessutom egen firma. Jag och Ingegerd blandar här och jag lär mig lite av henne, vi brukar även vara på en del marknader som Larsmäss och slöjdarnas marknad, säger Birgitta.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.