Ute i Torphyttan, på den mycket mysiga Torphytte gård, hade man idag dekorerat logen med underbar lågmäld belysning, allt för att man skulle få chansen att hamna i den där utomordentliga stämningen för julmarknad. Ardennern Ulltervin var där för att erbjuda besökarna en ridtur, Brygghuset var öppet och på logen kunde man, förutom att mysa omkring för en stund med en mugg glögg, shoppa alltifrån rökt fisk och julbockar till stickade vantar och novellböcker till förmån för Världens Barn.
Logen är mysigt inredd för dagens ändamål, julmarknad. Marschallerna utanför brinner för fullt och i luften kan man se spåret av något som eventuellt kan klassificeras som någon slags snö. Ardennern Ulltervin är också på plats och den som vill rida på honom har chansen. Det är femton utställare och det är andra gången som julmarknaden arrangeras i Torphyttan.
– Det är bara lokala här som ställer ut, inte bara just från byn men i alla fall från närheten. Vi gjorde i ordning här inne från början för bröllop och när vi ändå gjort i ordning tyckte vi att vi kunde testa att ha julmarknad här. Det är byföreningen som anordnar, den har legat vilande i många år, i arkiven tror jag att det stod 1964, men nu har vi startat upp den igen. Och då råkar det bara vara så att det blev på vår gård, vi har ju möjligheterna här, berättar K-G Johansson som bor här tillsammans med sin fru Ingegerd, som visar upp sina alster i Brygghuset.
En ung dam, närmare bestämt är Engla åtta år, har bakat inför marknaden och säljer nu sina verk.
– Jag har bakat pepparkakor och knäck. Jag tycker om att baka för då får man göra saker, säger Engla som ska spara pengarna hon får in, för än vet hon inte riktigt vad hon ska göra med dem.
Birgit och Ingrid, två väninnor som besöker julmarknaden, passar på att klappa lite på Ulltervin som inte alls har lust att stå still, han har ju fått vittring på det fortfarande gröna gräset. Birgit och Ingrid tycker om julmarknader och allt runtomkring, Birgit berättar:
– Det är mysigt! Och jätteroligt, man får se så mycket kreativa människor, de har så mycket idéer.
Och Ingrid öppnar upp påsen för att visa vad hon shoppat för något:
– Hjortronsås och tyg som jag ska sy gardiner av, så lite har det blivit.
I Brygghuset håller Ingegerd Johansson och Birgitta Streith till. De samsas om den lilla byggnadens utrymmen och både Birgittas keramik och Ingegerds hantverk i skinn och stickat. Birgittas intresse för keramik väcktes redan på sjuttiotalet och hennes första drejskiva fick hon av sin svärfar och den hamnade i vardagsrummet.
– Det är roligt. Jag har jobbat som narkossköterska så när man gick av jobbet satte jag mig vid drejskivan och lät allt rinna av mig. Det är så rogivande att hålla på och pyssla, och nu är jag pensionär så nu kan jag hålla på och har dessutom egen firma. Jag och Ingegerd blandar här och jag lär mig lite av henne, vi brukar även vara på en del marknader som Larsmäss och slöjdarnas marknad, säger Birgitta.
Efter flera år av studier i Örebro, är 19-åriga Annie Harjamäki tillbaka på hemmaplan i Guldsmedshyttan. I föräldrahemmet har hon förvandlat en källarlokal till en egen frisörsalong med namnet Hair Heaven och satsar nu fullt ut på att bygga upp sitt företag. Redan nu har hon planer på att utveckla salongen vidare.
– Det kommer nyheter inom kort. Det handlar om andra typer av skönhetsbehandlingar, men än så länge vill jag hålla det lite hemligt, säger Annie med ett leende.
REPLIK: Socialdemokraterna skriver att de vill stärka Lindesbergs lasarett. Det låter bra. Problemet är att de undviker att säga det viktigaste, att de vill stänga akutkirurgin på akutmottagningen.
INSÄNDARE/DEBATT: Jag vill att Lindesberg ska vara en kommun där du kan vara den du är, älska den du vill och leva ditt liv utan rädsla för hot, hat eller fördomar. Det kan låta självklart. Men så länge det inte är självklart för alla behövs Pride.
Välpolerade lastbilar, tusentals besökare, Western Bunny och en spektakulär ljusshow. När Truckmeet Bergslagen arrangerades för första gången fylldes Fornaboda travbana av både lastbilar och entusiaster från när och fjärran – och premiären blev en succé.
– Vi har haft en väldigt rolig stund här och njutit av många fina lastbilar, säger en familj från Holland som stannar till på ett spontanbesök.
INSÄNDARE/DEBATT: Jag har bott i Lindesberg länge, och jag brukar inte slänga mig med stora ord. Men det här första året med Vision 2040 har faktiskt fått mig att stanna upp flera gånger och tänka: “Det händer något nu.” Det märks i små saker. Som när barnen springer hinderbanan vid Loppholmarna och skrattar så det ekar över sjön. Generation Pep-satsningen har gjort att det rör sig mer folk ute – inte bara barn, utan föräldrar, farföräldrar och alla däremellan.
Pedagogerna på anpassad grundskola på Lindbackaskolan i Lindesberg ville ge sina fritidselever ett sommarlov fyllt med roliga och minnesvärda aktiviteter utöver det vanliga. Man skickade därför in en spontanansökan till Odd Fellow Bergsmannen, där man förklarade sin vision, och fick 5 000 kronor i donation.
– Vi är väldigt tacksamma för stödet, som har gjort det möjligt att skapa fina sommarupplevelser och minnen för våra elever, säger Tara Corcoran.
Om två veckor arrangeras allmänhetens kräftfiske i Lindesberg. Under sommaren har arrangören, Lindessjöns fiskevårdsområdesförening, vid flera tillfällen provfiskat längs sträckor långt nedströms de platser som tilldelats allmänheten. Som vanligt har fångsterna sedermera flyttats upp till de fiskeland som ligger runt Loppholmarna, de så kallade barnlanden.
– Allt ser bra ut, som det ser ut just nu, kommenterar Kurt Ahlström, ordförande för Lindessjöns FVO.
FOTOKRÖNIKA: Tidigare denna vecka åkte jag iväg på en lite längre fotorunda. Vid sådana tillfällen brukar jag först tänka ut vad jag vill fotografera för typ av motiv. När jag väl har bestämt mig så skapar jag mig en rutt som är anpassad efter de motiv jag önskar kunna fotografera. Häng med så får ni se hur det gick…