Varje år snackas det om att det är ett väldigt svårt steg att ta sig uppåt i seriesystemet, varje säsong är det ändå lag som lyckas. Det sprider hopp även längre ner i seriesystemet.
Visst såg ni glädjescenerna från Mora i lördags?
Det är något speciellt med de där ögonblicken, det ena lagets totala glädje- och lyckorus, det andra lagets tårar. Ifjol såg vi det omvända när Leksand mirakulöst slog ut Modo, i år var det de vita eleganternas tur att se sig besegrade och degraderade. Mot Mora av alla motståndare.
Årets SHL-kval har mer symbolvärde än något tidigare. Det blev så klart något alldeles extra när slaget om Siljan, den stora dalarivaliteten blev till en matchserie med så mycket i potten. Hela hockeysveriges blickar riktades mot Dalarna så länge matchserien pågick.
Men utgången, inte bara att det var underdogen från Hockeyallsvenskan, lillebror i daladansen Mora som vann utan också att man om jag ska vara krass skåpade ut sin motståndare, SHL-laget Leksand. Det skapar hopp för mindre föreningar längre ner i i hierarkin att dörrarna uppåt fortfarande står på glänt. Det har talats så oerhört mycket om att SHL är på väg att bli en stängd liga och att det ska vara omöjligt att avancera uppåt. Mora bevisade inte bara motsatsen, man gjorde det dessutom med besked. Man var ett mycket bättre hockeylag än sin SHL-motståndare.
På samma sätt talades det inför kvalserien mot Hockeyallsvenskan att det skulle vara så svårt för lagen underifrån att ta klivet upp. Så är det varje år, de allsvenska gängen målas upp som stora favoriter, men i slutändan är det nästan alltid minst ett lag från Hockeyettan som går upp. Det var samma visa i år igen, Västerås och Södertälje fick favorittipsen, men det är Hockeyettan-lag som så här långt, när serien kommit halvvägs, stått för den största showen.
Det är lag som under vintern var på besök i Lindehov som nu står med ena benet i finrummet. Troja och Kristianstad har båda besegrat Västerås och Troja åkte rent av till Scaniarinken i Södertälje och hämtade tre poäng. De gör samma resultat mot de allsvenska lagen som de gjorde mot Lindlöven.
Ett faktum som än mer understryker att den allsvenska ambitionen som försiktigt börjat uttalas av föreningen inte är helt tagen ur luften. Jobbar man rätt och blir en kraft som är så mycket att räkna med att man står sig starka mot lagen i sin egen division, så som Mora, Troja och Kristianstad gjort den här säsongen, då har man också stora möjligheter att ta klivet upp.
Lindlöven i ett allsvenskt kval känns förvisso fortfarande ganska avlägset, men vårens kvalspel visar att steget inte är så långt som de allra flesta ganska ofta tenderar att tro.
Precis samma slutsats som vi kommer fram till varje vår.
Det blev en makalös folkfest på Linde Raceway, när StreetWeek gästade Lindesberg under fredagen. 160 förare med enorma hästkrafter under huven, pressade ur det sista ur motorerna i jakten på de allra snabbaste tiderna. Det blev rekordsnabba tider, ett nytt banrekord, hastighetsrekord och ett nytt publikrekord, när folkhavet fullkomligen kokade längs den nyasfalterade banan.
– Jag är otroligt stolt, säger en trött men glad Mikael ”Blomman” Blomberg till LindeNytt.
Fornaboda bjöd på spänning och känslor när STL Sommartrav stannade till i Lindesberg under sin travturné. För andra året i rad så blev det kompanjonerna Robin Bakker och Paul Hagoort som segrade i kvällens huvudnummer, Bergslagsloppet, samtidigt som man även tangerar det färska banrekordet på 1.09,9 med Y.Not Diamant.
– Det här är en fin kortdistansare som har haft lite otur mot slutet, säger Robin Bakker.
Det årliga Midsommarloppet avgjordes under lördagen där Robert Bergh gick segrande hem med sin egentränade Love to Know. Hästen var högt betrodd till att ta hem slutsegern, framförallt efter att man inledde dagen med en seger i sitt tidiga uttagningslopp på rekordtiden 1.09,9! Den femåriga valacken blev därmed den första hästen att passera 1.10,0-gränsen på Fornaboda.
– Det här kommer man att komma ihåg framöver, säger Robert Bergh.
Under veckan blev det klart att IFK Lindesbergs damer kommer att spela inom futsalens högsta liga, RFL, till den kommande säsongen och är därmed ett av landets sexton bästa lag inom sporten. Efter att en vakant plats hade öppnat upp sig inom den högsta serien så tog IFK Lindesberg chansen och kommer till vintern att spela mot landets bästa futsallag.
– Det ska bli spännande men samtidigt lite läskigt, säger lagkapten Frida Gustavsson.
Under den gångna helgen genomfördes årets upplaga av Swedish A-judo Open i Lindesberg Arena. Ett uppskattat evenemang, som lockade ett 40-tal aktiva med olika former av funktionsvariationer från Sverige, Finland, Norge och Åland. Förutom en högt efterlängtad tävling hölls även ett tillhörande träningsläger blandat med olika festligheter för de aktiva. Dessutom lyckades flera av de aktiva gradera sig till svart bälte under söndagen.
Travtävlingar på Fornaboda Travbana är ett av årets stora sommartecken och under fredagslunchen öppnade man portarna. Vädret blev så pass perfekt som en travlunch på Fornaboda bara kan bli och för de travälskande personerna som gästade travet så fick man även ta del av dubbla banrekord som rivstartade säsongen.
Den norra slutspelsfinalen har tagit sig till Lindehov där Lindlöven står i samma position som till semifinalen mot Boden. Precis som mot Boden så kliver Lindlöven ut på hemmaisen efter två raka förluster, denna gång mot finalmotståndet Hudiksvalls HC som kan avgöra hela finalspelet under fredagen. Lindlöven gör sig alltid starkast i Lindehov och trots en avstängd backspelare i hemmalaget så hoppas man att kunna sätta punkt för Hudiksvalls segersvit på 36 raka segrar.
Vilken thriller! Med tre minuter kvar av den ordinarie matchtiden såg mycket mörkt ut för Lindlöven som jagar en finalplats i den norra seriens slutspel mot HockeyAllsvenskan. Boden hade ett rejält övertag med 2-0 i den tredje periodens slutminuter men Lindlöven hade inte gett upp. I matchens 58:e minut kom både en reducering och en kvittering från hemmatruppen som vänder hela matchen i en matchavgörande förlängning.
– Det är riktigt skönt nu faktiskt, vi gav inte upp utan körde hela vägen, säger Jesper Broeng.