Bruksridning på Klockarsgården gav idag eleverna chansen att prova på en annorlunda modell av ridning mot vad de vanligtvis gör. Sicksacka i trav genom slalombana, få hästen att kliva över den blå vattenmattan och flytta en prasslande svart sopsäck mellan två hinderstöd var några av de moment som man testade på; något som verkade enkelt var i själva verket rätt svårt.
Lisa, Kalle och Eva-Lena Andersson är proffs på brukskörning, och paret Lisa och Kalle är domare i grenen och Eva-Lena brukar tävla sin fjording Tam-Tam. Eva-Lena som talar teckenspråk på grund av hörselnedsättning, får frågan om hur det går för henne vid tävling.
– Det går bra så länge jag säger till domaren, berättar Eva-Lena som dessutom arrangerat ridläger för hörselskadade.
Det är den trion, Lisa, Kalle och Eva-Lena, som idag är på plats på Klockarsgården för att berätta om bruksridning, hur det går till på tävling och har därtill byggt en bana som eleverna ska få testa att ta sig igenom. Det är inte några lätta hinder, även om det från marken och utan häst kan se rätt simpelt ut. Bland annat ligger det ett gäng lastpallar staplade på varandra, därovanpå ska ryttaren kliva av, frakta hästen runt och sedan kliva på igen. Det låter kanske inte så svårt, men med några 100 kilo häst i näven så är det lättare sagt än gjort. Och så ligger en vattenmatta utplacerad på marken, något som inte är självklart för alla hästar att man ska kliva på.
– Alla älskar inte dressyr, och i hoppningen har man kanske inte kommit upp på höjd så man kan tävla än, och då är ju det här perfekt. Då skulle de ju tycka att det här är jätteroligt!, konstaterar Johanna Klockars.
Kalle går fram till tre upphöjda bommar som ligger snett placerade.
– Här ska man skritta över bommarna. Det ska vara skritt, men en del tycker att det är lättare med trav och manar då på hästen innan, men det står att det ska vara skritt så då blir det uteslutning, förklarar Kalle.
Eleverna får sitta upp och ge banan ett försök. Det är inte bara att pricka slalombanan, och den svarta plastpåsen får vissa av hästarna att undra varför den ska hänga där och prassla för. Men på tävling kan momentet vara betydligt svårare.
– Då kan det vara en brevlåda där man ska slänga i en hästsko, berättar Kalle och ryttarna förstår att ljudet som då uppstår kan skrämma hästen.
Amanda Stillnert och hästen Corall tar sig utan större missar igenom de olika momenten, och plastpåsar är en värdslig sak tycks stencoola Corall konstatera.
– Det var roligt, men jag har hållit på lite förut med sådant här. Det svåraste var att få de att backa rakt bakåt för att sedan svänga, säger Amanda.
– Ja, när vi håller på med dressyr lär vi ju hästarna att de ska backa rakt utan att svänga, tillägger Johanna.
Även Freja Lundgren tar sig smidigt igenom de olika hindren som dyker upp längs vägen.
– Det var jätteroligt, det här skulle jag jättegärna vilja prova på fler gånger, berättar Freja.
– Det svåraste var att backa, och det roligaste var att sitta av vid backarna!
För andra gången någonsin så är Lindlöven klara för semifinal i HockeyEttans slutspel mot HockeyAllsvenskan! Trots att Forshaga tvingade fram en fjärde match genom att kvittera slutspelet i antal vunna matcher så blev Lindlöven för mycket när de två lagen fortsatte slutspelet i Ängevi Ishall. Lindelaget avslutade starkt vid båda matcherna och passade även på att sätta en stark punkt till kvartsfinalens fjärde match med de respektingivande slutsiffrorna 5-1.
På tisdagsmorgonen kunde morgonpigga lindesbergare se det uppseendeväckande arbetet med att lyfta tillbaka den numera renoverade tornspiran på det så kallade ”tornhuset” i centrala Lindesberg.
– Det som gör det svårare nu är att den ska ner i hålet mellan ställningarna, och det blåser, så jag hoppas att allt går bra, säger Glen Hedblad, fastighetstekniker på Byggnadsfirman Lund.
Våren anlänt och då är det hög tid att spana efter fåglar igen. Häng med i veckans fotokrönika och se vad jag lyckades fånga i bild.
Framtiden är oviss för fastigheten Sandströms i Lindesberg där ett tiotal föreningar huserar. En besiktning visar stora brister i byggnaden, och livslängden för fastigheten kan vara så lite som sju år om endast tillfälliga åtgärder görs – samtidigt kan en nybyggnation kosta över 70 miljoner kronor. Nu hoppas kommunen att föreningarna ska vilja gå ihop för att ta över ansvaret för lokalen.
– I Kopparberg har flera föreningar gått ihop och driver Folkets Hus. Vi hoppas på något liknande här, säger Tillväxtnämndens ordförande, Conny Ärlerud.
Det är mycket på gång i Frövi. Tomatodlingen är i färd med att uppföra ytterligare ett växthus, fler nyetableringar planeras och strandpromenaden är under utveckling. Nu vill Lindesbergs kommun göra en ”kraftsamling” under projektnamnet ”Vi är Frövi” tillsammans med invånarna för samhällsplaneringen av orten.
– Jag håller tummarna för ett stort engagemang från mina 2 500 grannar i Frövi. Då kan vi få bra saker att hända framåt, säger Simon Tullstedt, projektledare för kraftsamlingen och själv frövibo, i ett uttalande på kommunens hemsida.
På tisdagens extrainsatta sammanträde i kommunstyrelsen tog man upp den styrande minoritetens förslag om att undersöka möjligheterna för att etablera kärnkraft i Lindesbergs kommun. Det blev en lång debatt, där de flesta hade åsikter i frågan. Slutligen blev det röstning, där det blev avslag till förslaget, med siffrorna 7 för och 8 emot.
– Det finns ingen anledning att säga nej till att ansökan skickas iväg. Vi har ju inget att förlora, det är ju Naturvårdsverket som skulle bekosta förstudien, om vår ansökan ens skulle beviljas, sade Anders Persson (LPO).
Under lördagen drog Lindesbergs kommuns största kulturevenemang, Vinterspår, igång – i år med rekordmånga utställare. 155 utställare på 33 platser fanns utmärkta på Vinterspårs karta och lockade mängder av besökare som gav sig ut för att ta del av konst och hantverk av alla dess slag – allt från blommor i kräppapper till koreanska kläder och en lektion i bridge. LindeNytt var på plats för att kunna bjuda på ett bildspel från evenemanget.
För tre år sedan slog han världsrekord i sidovagnsmotorcykel på is, nu har Mikael Wedegård från Fellingsbro blivit svensk mästare på isbana. Tillsammans med sin så kallade burkslav Daniel Asplund tog de hem guldet i Årsunda på söndagen.
– Vi hade de andra i hasorna hela tiden, men de lyckades aldrig komma om, skrattar Mikael.
Visa hela artikeln
Här lyfts tornspiran på plats igen 
