Läge att ta rygg på landslaget

Förra veckans klassiska krönikeliknelse om David och Goliat, den blev ganska passande i slutändan. För jösses så bra Sverige pressade storfavoriten Frankrike i VM-kvartsfinalen (även om det i slutändan blev förlust med några ynka bollar) och jösses så starkt LIF Lindesberg stod upp mot serieledarna Önnered från Göteborg i söndagens hemmaseger (30-25).

David pressade Goliat i det ena fallet och besegrade jätten i det andra. Gott så. Men i slutändan blir det ändå Goliat som vinner skulle jag vilja påstå.

Frankrike fick jubla över ett VM-guld på hemmaplan (högst välförtjänt, vilken handboll de spelade!) och jag har svårt att tro att en bortaförlust mot LIF Lindesberg ska bekomma Önnered i det långa loppet. Förmodligen kommer göteborgarna att fortsätta ånga på i toppen av den allsvenska tabellen.

Men för underdogsen var det här matcher som tände ett hopp. Sverige gjorde spelmässigt en mycket bättre turnering än vad någon hade kunnat förvänta sig på förhand och kunde känna sig stolta över insatsen efter kvartsfinalförlusten mot värdnationen. Drömmarna och förhoppningarna inför kommande mästerskap växte genast. Kan föredömligt lugne förbundskaptenen Kristján Andrésson fortsätta bygga vidare på VM-insatsen tillsammans med sitt unga och hungriga landslag ser framtiden väldigt ljus ut. Svenska landslagshandboll kanske är på väg upp ur anonymiteten (nåja) igen.

För brandgult gjorde insatsen mot Önnered naturligtvis ungefär samma sak. Laget hittade tillbaka till sitt bästa spel mot den bästa av motståndare. Då blev det två poäng in på kontot. Två poäng som i alla fall gör att drömmen om att få återuppleva ett häftigt kvalspel kan få leva vidare.

Det är sex poäng upp och det återstår tio omgångar av serien. Det är naturligtvis inte en omöjlighet för LIF att ta sig hela vägen upp till en kvalplats. Men ska det lyckas krävs det att laget, just likt det svenska landslaget, träffar sin högsta nivå många gånger i rad. En gång är ingen gång, man måste upprepa insatsen mot Önnered flera gånger i rad. Då kan det gå vägen.

Förutsatt att Varberg och Tyresö börjar hacka lite. För handen på hjärtat, jag har väldigt svårt att se att Önnered, OV Helsingborg och Amo, bortsett från någon enstaka bump in the road här och var, ska tappa koncepten så pass att de dalar under kvalstrecket. Det är på Varberg (som just nu innehar den sista kvalplatsen) och Tyresö som jakten står.

En liten gnista hopp är tänd, laget har visat vad det verkligen är kapabelt till i sina bästa stunder och ingenting kunde naturligtvis passa bättre än att det är just Tyresö som väntar som motståndare till helgen.

Det är läge för LIF Lindesberg att ta rygg på landslaget.

Apropå ta rygg, klubbarna har ju träffats och diskuterat förutsättningar för att onödiga matchkrockar inte ska bli en realitet i framtiden, men på söndagen spelade Lindlöven och LIF Lindesberg hemma samtidigt igen. Att två så vassa matcher som ett derby mot Kumla och en toppmatch mot Önnered spelas samtidigt i Lindesberg är naturligtvis inte bra, men att man är problemet på spåren ser jag som ett gott tecken. Där borde kanske idrotten i Halmstad ta rygg.

Om man tycker att matchkrocken i Lindesberg var tung vad ska man då säga om att matcherna HK Drott-Amo och Halmstad-Tyringe (precis samma serier som det är tal om i Linde dessutom)? I Halmstad spelades båda matcherna samtidigt, i samma arena!

Det är nog läge att börja snacka samarbete även där.