Det var nu en vecka sedan Engelholm korades som svenska mästarinnor i volleyboll och snart två sedan Lindesbergs elitseriesäsong tog slut för denna gång. Medan både herr- och damlandslaget laddar för fullt inför deras sommarutmaningar så tittar vi tillbaka på den Linde-säsong som varit för att se vilka punkter som bör lyftas fram.
I oktober skrev jag en krönika som diskuterade de förhoppningar jag hade inför Elitserien 2014/15. Linde hade då haft en väldigt framgångsrik försäsong och laget såg ut att kunna gå riktigt långt. Man hade dock endast några veckor innan förlorat Sara Malmlöv och för mig kändes det då som att Lindes chanser till guldmedalj rök tillsammans med Sara. När jag ser tillbaka på det hävdandet så tror jag inte att det var helt korrekt. Jag skulle nog fortfarande vara beredd att hävda att Lindes chanser att ta sig till final hade ökat om Sara varit kvar i truppen, men någon mästartitel hade det nog tyvärr inte blivit ändå, Engelholm är alldeles för överlägsna.
Då jag listade mina förväntningar inför säsongen nämnde jag dock de nyinkomna yngre spelarna. Här måste jag säga att Sara Malmlövs avhopp på sätt och vis har gjort gått. Den tomma spikerpositionen som Sara lämnade efter sig bäddade vägen för Martina Svensson. En plats behövde fyllas och Martina tog den. I början av säsongen var det dock tungt för Martina och det skulle krävas ett till avhopp för att hon verkligen skulle hitta sin plats på planen. Det var inte först när Denise Van De Mortel lämnade klubben och Yslany Kelly tågade in som Martina verkligen kunde börja blomma ut. Vi kunde se redan på GP att Martina och Yslany hittade varandra väl. Samarbetet höll lyckligtvis säsongen ut och att Martina har kommit upp på nya höjder har även noterats av förbundskapten Tina Celinder-Nygren, som belönat Martina med en plats i landslaget.
Något som även måste noteras från denna säsong är den dynamiska-duo Linde haft på sin vänsterkant. Den var speciellt tydlig under hösten då vi vid ett tillfälle hittade både Marjorie Giordano och Nette Peit inom topp-fem i poängligan. När Yslany Kelly kom in i laget så blev Lindes anfallsspel mer varierat och lagets högerkant så väl som centrar kom in mer i matcherna vilket avlastade Nette-Marjorie lite. Men att Linde 2014/15 leddes av Peitordano går inte att neka.
Slutligen vill jag lyfta fram GP-semin, som kan vara den bästa match Linde spelat på flera säsonger. Hylte/Halmstad fick ses sig dominerade mot ett Linde som spelade utan några som helst tecken på barmhärtighet. Den matchen hoppas jag att hela laget kan ta med sig och att den sedan ledde till ett GP-silver är endast ett plus i kanten.
Travtävlingar på Fornaboda Travbana är ett av årets stora sommartecken och under fredagslunchen öppnade man portarna. Vädret blev så pass perfekt som en travlunch på Fornaboda bara kan bli och för de travälskande personerna som gästade travet så fick man även ta del av dubbla banrekord som rivstartade säsongen.
Nu när våren har anlänt och dessutom fastställt sig i regionen så börjar allt fler att damma av sina sommarkläder. I väntan på sommarens största utomhusaktiviteter så bjuder LIF Lindesberg in hela Lindesberg till en trevlig stämning med en stor gemenskap genom det nya motionsloppet Linderuset, dit alla är välkomna oavsett dagsform till den första maj.
– Du kan springa, jogga eller gå, loppet är helt efter eget initiativ, säger Ricky Nordahl.
Under SM-veckan i Umeå avgjordes bland annat svenska mästerskapen i armbrytning, där Lindesbergs kommun fick hela tre nya medaljörer. Tre unga killar, som fortfarande är i början av sin karriär, och inte ens 18 år fyllda, visade prov på både styrka, uthållighet och pannben när de sammanlagt plockade hem sex medaljer i olika valörer.
– Det var superroligt och spännande, men inte lika nervöst som jag trodde, säger Roderick.
Slutkvalet är i gång där LIF Lindesberg har laddat rejält inför måndagens möte mot det rutinerade IFK Ystad HK. Trots två röda kort på Ystads spelare så hade gästerna ett för stort försprång inför matchens andra halvlek med en rejäl sexmålsledning samt en formstark målvakt som försvar. Trots en bra återhämtning i den andra halvan av matchen så blev det bortaseger i arenan, vilket innebär att lördagens bortamatch i Skåne blir en riktig ”vinna eller försvinna-situation” för LIF Lindesberg.
Från ett rejält underläge med 0-2 i matcher till att kvittera semifinalen och sedan avgöra! Det var allt eller inget för både Lindlöven och Bodens HF när den femte och sista semifinalsmatchen spelades i HIVE Arena under torsdagen. Med 2-0 efter den första perioden så lyckades Lindlöven att hålla undan ett mer pressat Boden som fick lämna hemmaisen till ett högt finaljubel från Lindlöven.
Vilken thriller! Med tre minuter kvar av den ordinarie matchtiden såg mycket mörkt ut för Lindlöven som jagar en finalplats i den norra seriens slutspel mot HockeyAllsvenskan. Boden hade ett rejält övertag med 2-0 i den tredje periodens slutminuter men Lindlöven hade inte gett upp. I matchens 58:e minut kom både en reducering och en kvittering från hemmatruppen som vänder hela matchen i en matchavgörande förlängning.
– Det är riktigt skönt nu faktiskt, vi gav inte upp utan körde hela vägen, säger Jesper Broeng.
Det blev en jämn hemmamatch mot Anderstorp under onsdagen men precis som vid bortamötet så blev det seger för LIF Lindesberg. En extra skön seger för hemmalaget som nu är klara för slutkvalet till Allsvenskan, där en plats till nästa säsongs Allsvenska står på spel. Vilket lag man får möta framåt är ännu inte klart men LIF Lindesberg är ett steg närmare en comeback i handbollens nästhögsta serie.
För sjunde året i rad så blev tredagarsturneringen, Libo Cup, en stor succé. Precis som arenaparkeringen så höll sig läktarna på de fyra hallarna fyllda där den stora publiken gav en stor stämning som smittade av sig på de hundratals unga spelarna på planen. 5 431 mål gjordes på de tre dagarna där LIF Lindesberg jublade högst när cupen närmade sig sitt slut. Hemmaklubben stoltserade med fem finalister i arenan, varav fyra av dessa stod som slutsegrare.
– Det är gött att få vinna och speciellt på hemmaplan, säger Frans Almlöf.