Linda Warvelins son fick diagnosen adhd med inslag av autism 2014, då var han åtta år, men hon kände långt tidigare att något inte stod rätt till.
Men vad gör man när allt man läser bara är negativt? Linda tog saken i egna händer och har nu givit ut tre böcker om sin son och deras vardag.
Misstankarna om adhd hade funnits ett tag, och Linda började söka information på nätet, men upptäckte att det bara stod om alla problem och svårigheter som det innebar.
– Det var som att läsa om biverkningar på en bipacksedel, allt var så negativt! Jag minns en bild jag fick upp, på en ”normalhjärna” och en ”adhdhjärna”, och då kände jag att det måste ju finnas något annat än detta! berättar Linda.
Linda började då att söka sig till grupper på Facebook där andra föräldrar delade med sig av sina erfarenheter av NPF (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning), och snabbt insåg hon att många kände samma sak, att det målas upp som något väldigt negativt. Även Linda började dela med sig av historier från sin familj, om hennes son, och om hur hon bemötte honom i vardagen.
– Efter ett tag började jag få meddelanden från folk som läst mina inlägg, och fick frågan om jag inte kunde skriva en bok som lyfte fram alla de positiva sidorna. Adhd handlar ju om så mycket mer än bara ”arga ungar”. säger hon.
I april 2016 kom den första boken, ”Hej det är jag Alexander, din son”.
Responsen var positiv, och många beställde en kopia av boken, däribland rektorn på skolan där Lindas son går.
– Han var väldigt positivt inställd, och beställde en kopia till varje lärare på skolan, berättar Linda glatt.
Boken är ju till för alla vuxna som har barn med NPF i sin omgivning, såväl lärare som pedagoger, men även andra vuxna vars barn kanske har en klasskompis med adhd. Idag finns det minst ett barn i varje klass som har någon from av NPF.
En kort tid efter att hon skrivit den första boken, släpptes den andra, ”Hoho, Alexander är här nu”.
Även den fick mycket postiv respons, och en av de stora inom NPF, psykologen och föreläsaren Bo Hejlskov rekommenderade böckerna.
– Efter den andra boken kände jag mig ganska nöjd, och hade inga egentliga tankar på att göra en tredje.
Men under hela resan hade jag kontakt med psykologen Annica Kosner som läst mina böcker, och tillslut bestämde jag mig för att fråga om hon ville göra den tredje boken tillsammans med mig, för att få en djupare inblick och också förklara ur en psykologs perspektiv. Hon svarade ja, och på den vägen är det.
För bara två veckor sedan kom den tredje boken, ”Alexander, en bok om kärlek, humor och livet med NPF”.
En lättsam bok som visar hur det kan se ut i en familj där ord som bristande impulskontroll och konsekvenstänk sätts in i olika sammanhang för att lättare förstå vad det egentligen innebär. Utdrag ur boken:
– Vet du mamma att i morgon ska vi köpa presenter till dig och jag har redan bestämt vad jag ska köpa.
– Åh vad spännande, nu blir jag nyfiken.
– Det är en hemlis så jag berättar inte men du kan ha dom i en vas och dom luktar gott.
Lillebror säger förtvivlat:
– Men Alex nu fattar hon ju!
– Men jag sa ju inte vad det var fast jag kunde ju hålla tyst om chokladen i alla fall.
Linda poängterar att hon alltid har varit noga med att samråda med sin son innan hon skrivit något.
– Han tyckte det var jättehäftigt och hade inga problem med att jag skrev om honom.
Sedan bytte jag ut hans namn till Alexander i böckerna, dels för att skydda honom, men också för att få lite distans när vi själva läser i böckerna, det blir inte lika personligt för varken honom eller hans lillebror, och mycket lättare för dem att ta till sig.
– Det är okej att vara olika, det finns anledningar till att ”den jobbiga” är sådan. Det handlar inte bara om min son utan om alla barn med NPF, avslutar Linda.
Vill man beställa böckerna kan man göra det direkt via Linda HÄR