Sollentunamatchen var en måste-match. Linde hade chansen att visa att de tillhör toppen och inte botten. Det är dock inte bristen på volleybollkunskap som gör att man tappar två poäng. Att Sollentunas alla tre setvinster slutar med minsta möjliga marginal, efter att Linde hämtat ikapp då Sollentuna haft setbollar, får inte hända. Frågan måste ställas: vill man inte vinna?
Man kan tycka vad man vill om hur ett lag bör uppföra sig på en idrottsplan och jag tycker i allmänhet att volleyboll är en väldigt bra sport när det kommer till sportslighet, men jag måste säga att jag blev lite glad när Johan Isacsson fick rött kort i fjärde set. Det visar att det i varje fall en i laget som verkligen vill vinna matchen och som bryr sig om varje boll.
Ser man till Sollentunas starters så har de en medelålder på 20 år. Ett talangfullt lag, visst, men talang ska endast ta ett lag en bit på vägen. Det ska inte kunna ta dem hela vägen i mål. Därför trodde jag att vinsten var ett faktum, då Linde för tredje gång i samma match jämnade ut poängen efter att Sollentuna haft setbollar. Tredje gången gillt, eller hur? Det var dags att visa att gammal är äldst och att det finns en stor skillnad i mentalitet mellan rutinerade spelare varav flera har en guldmedalj hängandes hemma på väggen och mellan ett gäng tonåringar som har flera år kvar tills de uppnått sin fulla volleybollpotential. Tyvärr hade jag fel. Linde visade i lördags att kapaciteten att kunna spela volleyboll inte är allt i denna sport. Vill man inte vinna kommer man inte heller göra det.
Helgens förlust innebär att Linde hamnar i ett jobbigt läge inför spurten mot slutspelet. Att man ska förlora mot de två bottenlagen, Göteborg och RIG Falköping, är ingenting jag oroar mig för. De två ligger fast där nere och att Linde helt missar slutspelet finns det ingen risk för. Dock skulle det vara väldigt bra om man kan undvika att möte de två topplagen, Svedala och Hylte/Halmstad, redan i kvartfinal. För att kunna försäkra sig om att detta inte kan hända behöver man utmana Engelholm och Gislaved om de resterande två toppfyra-placeringarna, något som nu verkar ligga väldigt långt bort. Att Örebro dominerade Gislaved i helgens omgång var endast att strö salt i såren. Har Örebros svenskaspelare och deras importer hittat varandra så kommer laget bli en riktigt tuff motståndare och kommer inte ligger efter Linde i tabellen länge till.
Men egentligen så spelar alla dessa spekulationer ingen roll om Linde behåller den mentalitet man hade i lördags. Sollentunas brist på rutin gör ändå att de ger bort en hel del gratis, något man inte kan förvänta sig av topplagen. Går man inte ut på plan med full fokus och spelar varje boll som om det var den sista så kan man redan nu säga hej då till en semifinalsplats.
Den norra slutspelsfinalen har tagit sig till Lindehov där Lindlöven står i samma position som till semifinalen mot Boden. Precis som mot Boden så kliver Lindlöven ut på hemmaisen efter två raka förluster, denna gång mot finalmotståndet Hudiksvalls HC som kan avgöra hela finalspelet under fredagen. Lindlöven gör sig alltid starkast i Lindehov och trots en avstängd backspelare i hemmalaget så hoppas man att kunna sätta punkt för Hudiksvalls segersvit på 36 raka segrar.
Under SM-veckan i Umeå avgjordes bland annat svenska mästerskapen i armbrytning, där Lindesbergs kommun fick hela tre nya medaljörer. Tre unga killar, som fortfarande är i början av sin karriär, och inte ens 18 år fyllda, visade prov på både styrka, uthållighet och pannben när de sammanlagt plockade hem sex medaljer i olika valörer.
– Det var superroligt och spännande, men inte lika nervöst som jag trodde, säger Roderick.
Slutspelet mot innebandyns Division 1 är i fullt spel och under påskdagen kan WSK Lindesberg säkra en plats i Ettan på hemmaplan. Fredagens seger mot Fagerstalaget, Per-Ols IBF, gör att WSK Lindesberg står med matchboll där man vid seger kliver uppåt till Ettan medan en hemmaförlust tvingar fram en ny resa till Fagersta.
– Nu är det vi som sitter på trumfkortet så jag tycker att det ser bra ut inför söndagen, säger Magnus Lissmats.
Från ett rejält underläge med 0-2 i matcher till att kvittera semifinalen och sedan avgöra! Det var allt eller inget för både Lindlöven och Bodens HF när den femte och sista semifinalsmatchen spelades i HIVE Arena under torsdagen. Med 2-0 efter den första perioden så lyckades Lindlöven att hålla undan ett mer pressat Boden som fick lämna hemmaisen till ett högt finaljubel från Lindlöven.
WSK Lindesberg har flera gånger tidigare arrangerat poolspel för föreningens ungdomar men under lördagen blev det ett arrangemang i en större skala. Totalt 36 ungdomslag från hela länet hade samlats i Lindesberg Arena för säsongens sista poolspel, där glädje och gemenskap sattes i fokus.
– Det har varit ett otroligt engagemang hos alla, säger Hanna Hellsing och Linnéa Håkanson.
Det blev en jämn hemmamatch mot Anderstorp under onsdagen men precis som vid bortamötet så blev det seger för LIF Lindesberg. En extra skön seger för hemmalaget som nu är klara för slutkvalet till Allsvenskan, där en plats till nästa säsongs Allsvenska står på spel. Vilket lag man får möta framåt är ännu inte klart men LIF Lindesberg är ett steg närmare en comeback i handbollens nästhögsta serie.
För tre år sedan slog han världsrekord i sidovagnsmotorcykel på is, nu har Mikael Wedegård från Fellingsbro blivit svensk mästare på isbana. Tillsammans med sin så kallade burkslav Daniel Asplund tog de hem guldet i Årsunda på söndagen.
– Vi hade de andra i hasorna hela tiden, men de lyckades aldrig komma om, skrattar Mikael.
Libo Cup växer sig bara större med varje år och under veckoslutet är det dags för cupens sjunde upplaga, som även den är större än någonsin. Strax över 1 000 unga handbollsspelare fördelat på drygt 85 lag beräknas gästa Lindesberg där två av lagen har tagit resan från finska Helsingfors för att delta. Vid 15-slaget under fredagen inleds tredagarsturneringen som förväntas spela 198 matcher under helgen.
– Vi hoppas att få så många besökare till oss som möjligt så att Lindesberg får visa upp sig från sin bästa sida, meddelar Ricky Nordahl.