Nio år i Lindlövens tjänst

Hur högt värderar du den här milstolpen?
– Det är ju ett bevis på att man för det första har fått hålla sig skadefri ganska mycket. Sen framförallt är det ett bevis på att klubben velat ha kvar en i så mycket som nio säsonger. Det är ett kvitto på att man gör någonting rätt, att de tror på en.

Det har ju blivit nio år och det är väl rätt mycket?
– Jättekul och det är som sagt många säsonger. Jag hoppas att det blir fler säsonger, om man får hålla sig skadefri. Man är ju inte gammal än så länge.

Men har du börjar titta något på framtiden?
– Jag har kontrakt som sträcker sig över nästa år med. Så det är ju klart att jag spelar ett år till. Det ska bli kul och jag vet att de (klubbledningen) har börjat prata med spelarna nu och försöker knyta fast dem till nästa år. Jag hoppas att så många som möjligt kan bli kvar.

Om du tittar på alla år du spelat i Lindlöven, vart skulle du ranka dagens lag?
– På pappret har vi ju inte haft bättre lag, det kan jag inte tro. I år har vi en rätt så djup trupp. Det har vi inte haft tidigare år, då har man kanske stått och lutat sig mot ett par spelare bara. Nu finns sex, sju, tio spelare och avgöra en match. Så var det inte första åren, då litade man till de mer etablerade killarna. Nu har vi Max och Kovalonok och det finns såna matchvinnare i alla femmor. Sen så har vi haft två riktigt bra målvakter i Philip och Alexander. Jag tycker att detta är det bästa laget jag spelat i, även om det inte visat sig i resultaten.

Har ni blivit påverkade av att säsongen gått upp och ned?
– Stämningen är hög i laget. Det är klart den var lite sämre i början när vi förlorade mycket och alla funderade på vad som var fel. Men det var många nya och Staffan har fått tid att sätta sin prägel på de nya i laget. Nu tycker jag att det börjar sätta sig. Nu har vi ändrat om och inte börjat gå fram med allt och det har gett resultat.

Det blev ju en riktigt fin jubileumskväll för dig med 7-1-seger och tre poäng?
– Ja det kändes riktigt bra och det var jättekul att bli uppskattad av alla. Jag tycker att vi spelade ett riktigt bra försvarsspel och de var tvungna att öppna sig, vilket gynnar mig. Då kan jag åka runt lite och min styrka är att åka skridskor.

Daniel gjorde ju sin 300:e match redan i höstas. Har du fått höra något om det?
– Haha nej. Han har väl förmodligen fått svar skadefri lite mer. Jag har kanske haft lite småskador. Men det är kul för honom att han får vara före mig på någonting, det händer ju inte så ofta haha.

Vilket är ditt värsta respektive bästa minne från tiden i Lindlöven?
– Det värsta minnet jag har måste väl vara när vi hade seriepremiär hemma mot Ore och förlorade med 15-3 för några år sedan.
Den vill man ju gärna glömma bort haha.
– Sen det bästa minnet…
Det måste vara när vi tog oss till Allettan. Det gick ju inte så bra där, men att vi tog oss dit var stort. Det är alltid kul för en grupp att sätta ett mål och kunna nå ända dit. Det blir ett kvitto för allihop och man får en jävla energi.

Hur känner du dig för egen del?
– För mig egen del är det här min poängmässigt bästa säsong. Skulle jag känna att jag inte bidrog någonting och kände att jag mest var i vägen skulle jag kanske lägga av. Men nu känner jag att jag bidrar, både på och vid sidan av planen. Det roligaste jag vet är ju att spela hockey och jag ser fram emot nästa säsong och jag hoppas att hela gruppen för det.

Det är slutspurten nu i serien och tabelläget är pressat?
– Ja vi måste vinna matcherna nu. Vi har suttit oss i den här situationen och vi måste själva ta oss ur den.