Besökarna var många när Klockarsgården idag bjöd in allmänheten att vara med vid invigningen av det nybyggda, fina ridhuset. Förutom att ett band skulle klippas fanns det mycket att göra. Det var alltifrån kadrilj och hästrasparad till nyfödda kultingar, hoppborg och ponnyridning.
Klockarsgården har, förutom sin ständigt växande ridskoleverksamhet, blivit något av Lindesbergs egna lilla zoo. På Johannas Klockarsgården hittar man alpackor som i godan ro tuggar i sig hö, nyfödda griskultingar, flera minigrisar, får, lammungar, höns, kaniner och deras små mjuka ungar, hästar i alla sorters storlekar och flera olika raser.
Detta kunde allmänheten idag ta del av bäst man orkade, samt gå till ridhuset och se voltigeuppvisning, kadrilj och hästrasparad. Det var full karusell när Johanna Klockars idag skulle inviga ridhuset.
– Det känns helt fantastiskt. Det är hur mycket folk som helst. Det är jätteskönt, jag har sett fram emot det med både spänning och nervositet, berättar Johanna som alldeles snart ska göra sig redo för att sätta saxen i bandet.
Freja Lundgren, 8 år, har ridit på Klockarsgården i ett år och bubblar av kunskap.
– Jag har lärt mig trava och galoppera och hästarna är så gosiga. Idag har jag varit med på kadrilj, vi har tränat på det några onsdagar. Man ska rida kluriga vägar och försöka ha likadan trav och följa efter varandra, förklarar Freja.
Inför sommaren har en hästtokig tjej som Freja något att se fram emot:
– Vi ska hyra två hästar i fyra veckor, Myran och Corall som står här. Vi ska också ta hem några får och lite lamm så de kan beta.
Freja har inte tid att prata mer, hon hjälper också till vid ponnyridningen. Hon leder en av hästarna och man förstår att även de yngre barnen här på Klockarsgården får lära sig att ta ansvar och de är hjärtevärmande delaktiga i verksamheten.
Beatrice Melin sitter upp på trähästen. Det är inte alls lika roligt som att rida på en riktig häst, men man tager vad man haver. Beatrice har tidigare under dagen tagit ett Ridborgarmärke.
– Först ville inte Collin trava, så då fick vi ta ett varv till, och då fick jag upp honom i trav. Sedan var det klart, förklarar Beatrice och visar stolt upp det lilla märket som sitter fäst i jackan.
Beatrice har ridit på Klockarsgården i drygt ett år.
– Först ville jag bara prova att rida, och då red jag på ett annat ställe. Men då fick jag knappt trava så då slutade jag för det var inte roligt. Då hittade mamma Johanna och då blev det mycket bättre. Nu har jag fått lära mig galoppera, vi brukar galoppera på fredagarna.
Efter hästrasparaden, där 14 olika raser är med och visar upp sig, blir det dags för Johanna att klippa bandet till ridhuset. Johanna får hjälp av lille sonen William och det är ett känslosamt tal som följer när bandet gått itu.
– Jag vill tacka alla som står här. Och mamma och pappa, utan er hade det inte varit möjligt, säger Johanna inledningsvis.
Lite längre bort bräker ett får, en häst gnäggar. Och ridhuset, det är nu invigt.
Iskonst i vintersolen – ett oväntat skådespel i Ramsberg 
Visa hela artikeln
