Hösten blir kallare, kvällarna mörkare och fotbollsserierna avslutas en efter en. Samma gäller för vår lokala kvartett. I årets fyra sista krönikör summerar jag säsongen som gått och jag börjar med IFK Lindesberg.
Resultaten:
Sexa i tabellen
16 poäng, 4 vinster, 4 oavgjorda, 6 förluster, 23-28 i målskillnad
Topp 3 målskyttar:
1) Paul Amaechi – 7 mål
2) Flamour Ahmeti – 3 mål
3) Farid Ghorbani, Hassan Bahzad Mahmoud, Henrik Lyckholm – 2 mål
Största seger:
4-1 vs Fellingsbro (B)
Största förlust:
6-0 vs Hovsta (B)
Främsta spelare:
Samuel Eze – Nyförvärvet från Fellingsbro har visat sig viktig för hela laget. Är mångsidig och kan spela på flera positioner, med bra fysik och god speluppfattning.
Kommentar:
Precis som fjolåret blev detta en säsong där det gick upp och ner för IFK Lindesberg. Laget öppnade säsongen med ett kryss mot Nora, för att sedan åka på en rejäl käftsmäll borta mot Hovsta. Förklaringen till den svaga starten får man dock söka lite längre bak i tiden för att finna.
Tidigt på året ramlade tränaren Aleksander Lazarevic från sitt hustak och skadade sig allvarligt. Lyckligtvis var det bara foten som tog stryk, men laget blev garanterat skärrade av händelsen. Dessutom ska man inte underskatta betydelsen som Lazarevic frånvaro fick. Tränaren saknades under i princip hela försäsongen och även om ledarstaben ledde träningen i hans frånvaro måste det ha varit en svår situation för hela gruppen.
Nu fick till slut ordning på spelet och ett par matcher in på säsongen började resultaten att vända. Faktum är att IFK avslutade vårsäsongen starkt. Man gick obesegrade genom fyra av de fem sista matcherna och tog även poäng mot överlägsna serieettan Ervalla. Det är man ensamma om att ha lyckats med denna säsong.
Med en uppåtgående form och med Lazarevic sedan länge tillbaka på tränarbänken kändes det som att IFK gick mot en intressant höst. Men redan i omstarten grinade oturen laget i ansiktet. I bortaderbyt med Nora föll IFK med uddamålet på stopptid, efter en omdiskuterad straff. Någonstans där mojnade troligen mycket av lagets tidigare medvind.
Resultaten under hösten har överlag varit svaga, även om IFK blixtrat till emellanåt. Som i samband med hemmasegern över Hovsta, en vinst som följdes upp av uppbrottet mellan klubben och tränare Lazarevic. Ronny Sterzenbach tog över och tillsammans med spelarna bar man fanan högt i de sista matcherna.
Säsongen är nu över och det måste tyvärr konstateras att IFK står kvar på samma fläck som för ett år sedan. Vem som tränar laget nästa säsong är i dagsläget osäkert och det gäller för ledningen att få klarhet i den frågan. Annars riskerar det fina projektet, ungdomssatsningen och siktet på division 5 att rinna ut i sanden. Det vore enligt mig mycket tråkigt.
Det blev en makalös folkfest på Linde Raceway, när StreetWeek gästade Lindesberg under fredagen. 160 förare med enorma hästkrafter under huven, pressade ur det sista ur motorerna i jakten på de allra snabbaste tiderna. Det blev rekordsnabba tider, ett nytt banrekord, hastighetsrekord och ett nytt publikrekord, när folkhavet fullkomligen kokade längs den nyasfalterade banan.
– Jag är otroligt stolt, säger en trött men glad Mikael ”Blomman” Blomberg till LindeNytt.
Fornaboda bjöd på spänning och känslor när STL Sommartrav stannade till i Lindesberg under sin travturné. För andra året i rad så blev det kompanjonerna Robin Bakker och Paul Hagoort som segrade i kvällens huvudnummer, Bergslagsloppet, samtidigt som man även tangerar det färska banrekordet på 1.09,9 med Y.Not Diamant.
– Det här är en fin kortdistansare som har haft lite otur mot slutet, säger Robin Bakker.
Det årliga Midsommarloppet avgjordes under lördagen där Robert Bergh gick segrande hem med sin egentränade Love to Know. Hästen var högt betrodd till att ta hem slutsegern, framförallt efter att man inledde dagen med en seger i sitt tidiga uttagningslopp på rekordtiden 1.09,9! Den femåriga valacken blev därmed den första hästen att passera 1.10,0-gränsen på Fornaboda.
– Det här kommer man att komma ihåg framöver, säger Robert Bergh.
Under veckan blev det klart att IFK Lindesbergs damer kommer att spela inom futsalens högsta liga, RFL, till den kommande säsongen och är därmed ett av landets sexton bästa lag inom sporten. Efter att en vakant plats hade öppnat upp sig inom den högsta serien så tog IFK Lindesberg chansen och kommer till vintern att spela mot landets bästa futsallag.
– Det ska bli spännande men samtidigt lite läskigt, säger lagkapten Frida Gustavsson.
Under den gångna helgen genomfördes årets upplaga av Swedish A-judo Open i Lindesberg Arena. Ett uppskattat evenemang, som lockade ett 40-tal aktiva med olika former av funktionsvariationer från Sverige, Finland, Norge och Åland. Förutom en högt efterlängtad tävling hölls även ett tillhörande träningsläger blandat med olika festligheter för de aktiva. Dessutom lyckades flera av de aktiva gradera sig till svart bälte under söndagen.
Travtävlingar på Fornaboda Travbana är ett av årets stora sommartecken och under fredagslunchen öppnade man portarna. Vädret blev så pass perfekt som en travlunch på Fornaboda bara kan bli och för de travälskande personerna som gästade travet så fick man även ta del av dubbla banrekord som rivstartade säsongen.
Den norra slutspelsfinalen har tagit sig till Lindehov där Lindlöven står i samma position som till semifinalen mot Boden. Precis som mot Boden så kliver Lindlöven ut på hemmaisen efter två raka förluster, denna gång mot finalmotståndet Hudiksvalls HC som kan avgöra hela finalspelet under fredagen. Lindlöven gör sig alltid starkast i Lindehov och trots en avstängd backspelare i hemmalaget så hoppas man att kunna sätta punkt för Hudiksvalls segersvit på 36 raka segrar.
Vilken thriller! Med tre minuter kvar av den ordinarie matchtiden såg mycket mörkt ut för Lindlöven som jagar en finalplats i den norra seriens slutspel mot HockeyAllsvenskan. Boden hade ett rejält övertag med 2-0 i den tredje periodens slutminuter men Lindlöven hade inte gett upp. I matchens 58:e minut kom både en reducering och en kvittering från hemmatruppen som vänder hela matchen i en matchavgörande förlängning.
– Det är riktigt skönt nu faktiskt, vi gav inte upp utan körde hela vägen, säger Jesper Broeng.