Tre veckor blev elva år – men nu är det över

Jag minns ett telefonsamtal jag hade med John Falck i somras.

– Var ska jag få tag på en målvakt?, frågade han sig nästan retoriskt, smått plågat.

Sommaren var långt gången, marknaden var mer än tunn och Lindlöven hade ännu inte, trots idoga försök, lyckats få tag i en sista utpost som kunde bära laget under vintern.

Det passerade både en och annan keeper genom Lindehovs portar den därpå följande tiden innan man i slutändan tycktes nöja sig med duon Adam Brown och Christoffer Ulvestav. Ett helt okej målvaktspar om än inte stjärnklass.

Med den episoden i färskt minne är det kul att konstatera att en av Falcks sista värvningar som sportchef för Lindlöven också blev hans allra, allra bästa.

För ni vet, Mattias Pettersson kom in, spikade igen och resten är historia.

Alla sagor har ett slut och John Falck kliver alltså av. Det som började som ett tre veckor långt åtagande i ett föreningsprojekt i samband med att Lindlöven tog klivet upp i ettan har blivit ett elva år långt uppdrag som bland annat sportchef, i sportgruppen och i marknadsgruppen. Det går lätt fort när man får smak på något och det är många, väldigt många, ideella timmar som han plöjt ner i arbetet med att skapa så goda sportsliga förutsättningar som möjligt för föreningen. Genom att bygga kontaktnät med de främsta agenterna, genom att fysiskt vara på plats och titta på mängder av matcher och noggrant scouta och analysera sina rekryteringar.

Jag började själv jobba närgånget med Hockeyettan någon gång i slutet av 2009 (det vill säga ett bra gäng år efter att John Falck gjorde entré i Lindlöven) och har sedan dess haft nöjet att på någorlunda nära håll studera förehavandena i Lindlöven. Det har gått åt rätt håll.

Med det är de senaste åren som är den riktiga kronan på verket.

Mattias Pettersson var förmodligen den bäste, men han är långt ifrån ensam. Jag ska inte rapa alltför många namn, men värvningar som Max Lalander, Patrik Näslund och inte att förglömma även om sejouren blev kort, Jonas Karlsson har gjort Lindlöven väldigt väl. För att då inte tala om tränarfyndet Jussi Salo som man slutligen lyckades landa (han hade funnits på Falcks radar i flera år).

Att börja samarbeta betydligt närmare med Örebro Hockeys fysansvarige Mattias Mattsson och aktivt sortera ut de spelare som var för bekväma eller saknade hungern för att verkligen kriga varje träning, varje match och varje dag är också väldigt viktiga åtgärder som lett fram till den position där Lindlöven befinner sig idag.

Det sägs att man ska sluta på topp och det kan man absolut säga att Falck gör nu när han kliver åt sidan och fokuserar på nya uppgifter från hemmet i Stockholm. Platsen i playoff är inte bara oerhört bra för att vara lilla Lindlöven, laget som stått på isen den här säsongen har också varit det mest välbyggda på många år.

En era är över och nu lämnas den välbyggda grunden, men kuggar som Max Lalander, Johan Persson, Rasmus Rundgren redan på plats, över att förvaltas av den nya sportorganisationen och tränaren Jussi Salo. Det blir en spännande utmaning för dem att leva upp till.

Tre veckor blev till elva år, men nu lämnar John Falck över…