Det är förstås lätt för så väl människorna inom klubben som supportrarna att känna besvikelse när Lindlöven-säsongen ser ut att bli allt annat än vad man tänkt sig. Men egentligen är resultatet kanske inte så konstigt. Det tar tid att bygga en vinnare.
Jag har som ni vet vid det här laget redan gått händelserna i förväg och slagit fast att Lindlöven inte kommer att spela i Allettan. Det är en besvikelse. Visst är det så.
Men kanske är det inte så konstigt trots allt. Det kanske stirrades lite för mycket på fjolårssuccén inför höstens nedsläpp. Självbilden hos klubben kanske blev lite väl uppblåst och förväntningarna hos oss utomstående kanske blev lite väl stora. Kort och gott, vi var förmodligen ganska många som gick händelserna i förväg (på exakt samma sätt som jag nu gör när jag proklamerar domen att loppet är kört för laget i Allettan-racet) och trodde lite för mycket om laget.
En kort historisk titt visar ju nämligen med all önskvärd tydlighet att Lindlöven inte har mycket till framgång att skryta med och sola sig i glansen från. Årets (så här långt) åttondeplats och 15 inspelade poäng på 14 matcher är snarare vardag. Ungefär vad man har kunnat förvänta sig av Lindlöven.
Jag roade mig med att gå tillbaka i tiden till säsongen 07/08, då Hockeyettan fick den utformning som vi lever med idag. Lindlöven har, om vi bortser från årets icke fullbordade säsong, under den perioden gjort fem säsonger i C-serien och en i E-serien med tämligen identiska resultat.
Räknar vi bort fjolårets succésäsong som ju slutade med en fjärdeplats på 49 inspelade poäng har Lindlöven i Hockeyettans grundserie år ut och år in placerat sig mellan sjätte och åttondeplats (sexa en gång, sjua två gånger, åtta två gånger) med mellan 25 och 35 poäng inspelade.
Fortsättningsserieresultaten är även de ganska identiska. Bortsett från säsongen 07/08 då man faktiskt vann serien bara för att åka ut direkt med 0-2 i matcher mot Nacka i playoff har man placerat sig i mitten med ett modest poängantal.
Mot en sådan bakgrund är årets säsong snarare business as usual för Lindlöven. Visst förstärkte man laget med intressanta namn och visst gav fjolårets Allettansuccé (vi talar väl gärna tyst om att laget väl där hamnade sist va?) råg i ryggen inför vad som komma skulle. Men framgången sitter inte i väggarna i Lindehov och det är ju faktiskt så att det tar tid att bygga en vinnare.
För att surfa på klämmiga gamla talesätt.
Rom byggdes inte på en dag. För Lindlöven är det bara att bita ihop och bygga vidare och pusselbit för pusselbit försöka skapa ett framgångsrikt maskineri.
En gång är ingen gång. Fjolårets resultat var lysande, men innebär uppenbarligen inte att Lindlöven är ett topplag bara för det. Framgångar måste upprepas om och om igen för att förväntningar ska kunna cementeras.
Vi kanske förväntade oss lite för mycket av Lindlöven i år.
Visa hela artikeln
Frövi judos damer svenska mästare för NIONDE året i rad 
