Längtan efter en ny säsong börjar krypa fram sakta men säkert och förhoppningsvis blir det en säsong där LIF Lindesberg satsar ännu hårdare på damsidan.
Känner ni stiltjen?
Så här när juni slutligen ska slå över i juli händer det inte särskilt mycket i vintersportens värld. De flesta, oavsett idrott har skrivit på kontrakt och vet var de kommer befinna sig nästa säsong. Den inte så där jätteroliga sommarträning ska i de flesta fall bedrivas på egen hand och abstinensen efter säsong kommer obarmhärtigt krypande för atleterna.
Så tycks det i alla fall.
Utropen ”ge mig augusti och säsong nu!” börjar bli fler och fler i de sociala medierna oavsett vilken aktör från olika idrotter man än väljer att fokusera på.
Jag kan bara instämma. Jag älskar sommaren och juli är förmodligen den bästa månad vårt avlånga land har att erbjuda, men till och med jag börjar få abstinensbesvär. Jag längtar efter den levande idrotten, efter ishockeyn och handbollen. Jag börjar bli trött på att bara följa rykten om övergångar. Jag vill ha liveidrott nu!
Men jag tänker inte slösa bort den här tiden åt att bara sitta och längta utan vill passa på att rikta fokus åt ett håll som jag och så gott som alla andra är alldeles för dålig på att göra under den hektiska säsongen. Mot damhandbollen.
För den är så väldigt mycket viktigare än vad den får cred för. Har ni tänkt på att medan de fantastiskt idiotiska debatterna om damfotboll eller damishockeyns vara eller inte vara, underhållningsvärde eller inte underhållningsvärde (varför ska medelåldersgubbar alltid ta på sig rollen som någon sorts domare i frågor som över huvud taget inte borde existera? Digga damidrott eller håll klaffen!) ofta pågår omtalas handboll aldrig i sådana termer. Förmodligen för att damhandboll är så rasande underhållande.
Nu har LIF Lindesbergs damlag visserligen en bit kvar att vandra för att komma upp på den allra högsta nivån (ni vet den där som herrarna flera säsonger i rad har siktat mot men grovt bommat), men som leverantör av fullgoda spelare kan man absolut sträcka på sig.
Att Moa Henriksson flyttar till Karlstad för Elitseriespel med IF Hellton och att flera spelare med förflutet i klubbens färger fanns på planen långt fram i SM-slutspelet är riktigt fina fjädrar i hatten för föreningen. Och förhoppningsvis ska det komma att bli många fler.
Årsmötet för några veckor sedan kom ju som bekant med flera goda nyheter. Dels deklarerade styrelsen att man framöver vill satsa hårdare på damsidan. Dels kunde föreningen redovisa ett ganska stort plus resultat för den gångna säsongen. Jag hoppas att de där två verkligen hänger ihop. Att klubbens styre väljer att återinvestera stora delar av de där pengarna i dam- (och ungdomsverksamheten) och att inte majoriteten av den stora kakan går till herrarnas a-lag och dess hackande kamp mot framgång.
Det skulle damerna utan någon som helst tvekan vara värda.
Onsdagens stora politikerdebatt i Lindesberg fokuserade till största del på frågorna gällande besparingar inom vården i den norra länsdelen. Regionrådet Andreas Svahn (S) tog dock tillfället i akt att vid flera tillfällen påtala att man inte ska tro allt man läser i tidningen.
– Man ska inte tro allt man läser i tidningen eller på nätet. Hjälp till att döda fake news, uppmanade han församlingen.
Onsdagskvällens debatt gällande besparingsförslagen inom vården i den norra länsdelen blev en välbesökt sådan. Över hundra åhörare kom inte ens in i biografsalongen då den var fullsatt, utan fick istället vända hemåt. Debatten blev bitvis het, med mycket frågor och upprörda känslor från både sjukvårdspersonal och allmänhet.
– Är det billigare att renovera människan i Örebro än i Lindesberg? undrar Peter Larsson.
Varje år så har Örebro och Fornaboda en gemensam travgala där man tillsammans hyllar regionens största prestationer. Båda banorna har sju egna priser att dela ut, där man även har totalt åtta priser som de aktiva från de båda banorna har chans att ta för sig av. Under helgens gala så plockade Fornaboda flest titlar och landade på tolv priser mot Örebros tio.
– Vi på Fornaboda kan vi också, säger Jimmi Ehlers.
Det var vinna eller försvinna när LIF Lindesberg skulle spela sin sista hemmamatch inom Allsvenskans grundserie. En hemmaförlust mot tabellsexan IFK Karlskrona skulle öka LIF Lindesbergs risker att halka tillbaka till Division 1. Trots en svagare första halvlek, så lyckades hemmatruppen att komma tillbaka och avgöra måstematchen till sin fördel.
Det är inte ofta som en juniorkusk blir nominerad till ett större pris på travgalorna. Efter en segerrik säsong som landets segerrikaste kusk under 18 år, så har det nu inträffat för Isabella Jansson Wiklund. På lördag har 17-åringen möjligheten att bli landets första juniorkusk till att mottaga priset som Årets Kusk när Fornaboda har sin travgala i Örebro.
– Det är ju väldigt mäktigt att ens vara nominerad, säger Isabella.
De lyckades! Efter två segrar i Lindehov och en tredje seger på bortais så gör Lindlöven en så kallad ”Clean sweep” i kvartsfinalen mot Vallentuna och går till semifinal efter slutspelets första tre matcher. Detta innebär att säsongen fortsätter för Lindlöven som för första gången får sätta sina skridskor på isen för ett fortsatt slutspel och är därifrån ett steg närmare Allsvenskan.
– Oavsett vilket lag vi möter så känner jag att vi är redo, säger Jonas Dufåker.
Det är bara viktiga matcher kvar i LIF Lindesbergs spelschema. Till helgen tog man resan till Torslanda, där båda lagen var i ett stort behov av poäng till den Allsvenska tabellen. För LIF Lindesberg så tog det över nio minuter innan man fick igenom sitt första mål i matchen. Även om målskillnaden mellan lagen i matchen inte var stor, så blev det helt klart avgörande.
När restaurangkedjan Brödernas lag, Väsby IK HK, gästade Lindehov så käkades det hamburgare på läktaren. Som en rolig pik på Väsbys nya partner för säsongen, så hade Lindlöven egna hamburgare till pangpriser. En lyckad förtäring för föreningen som även fick en lyckad onsdagskväll på isen, där Lindlöven höll sig lugna och kontrollerade Väsbys 47 målförsök.