Finalserien och den sista striden om vem som ska få kalla sig svenskmästare har inte riktigt bjudit på den spänning och dramatik som vi hoppats på. Engelholm verkar vara ett nummer för stort för Örebro och det skulle verkligen förvåna mig om EVS inte säkrar guldet på söndag. Något som dock gläder mig enormt med att Örebro gått till final är att årets finalserie ser bra ut. Örebro gör volleyboll på ett snyggt sätt.
Örebro Volley har gjort ett enastående arbete de senaste säsongerna. Klubben, som kan stoltsera med en himlamassa SM-guld, har haft en del grus i maskineriet de senaste fem åren och fick kvala för att hålla sig kvar i Elitserien både 2012 och 2013. Efter dessa motgångar tog man sig dock ordentligt i kragen och bestämde sig för att bli ett av landets topplag igen. Dom har helt klart lyckats bra och i onsdags spelade dom ännu en SM-finalmatch med imponerande 1300 åskådare på läkaren. Jag kan inte minnas senast jag såg så många människor på en elitseriematch eller blivit så imponerad av dess inramning.
Efter att Engelholm tog hem onsdagens möte med ännu en 3-0-seger, vilket gör att de näst intill säkrat SM-guldet, skulle man lätt kunna säga att Hylte/Halmstad hade varit en bättre finalmotståndare. Vi får se vad resultatet blir i nästa match, man ska ju inte ropa hej, men jag tror att vi i efterhand kommer se att semifinalen mellan Engelholm och Hylte/Halmstad blev en mer spännande drabbning. Hylte/Halmstad är ett bättre volleybollag än Örebro denna säsong i den bemärkelsen att de har en högre högsta nivå. Men med lite flyt, några vinster i viktiga matcher och lite tur med regionsuppdelningen så blev det Örebro som tog sig till final och det kan ingen ta ifrån dem.
Ser man det hela ur ett fanperspektiv så är det helt plötsligt odiskutabelt att det är de rätta två lagen som gått till final. Örebro och Engelholm har haft ett högt publiksnitt på sina matcher, har varit aktiva i sociala medier och bjudit sina fans på en flashig säsong. Inför onsdagens match, den andra i finalserien, fylldes Idrottshuset i Örebro till bredden och man kände att klubben hade laddat för någonting stort.
Matchen blev publiktät men tyvärr inte någon publikfest då siffrorna blev alldeles för stora och publiken var alldeles för ovan. Det var en relativt hög medelålder på publiken. Jag kan tänka mig att det är flera gamla supportrar som varit med Örebro under sin stortid som hittat tillbaka till läktaren när klubben nu ser nya glansdagar. Tyvärr tar det ett tag, flera säsonger till och med, för en publik som inte är där för sin kärlek till den specifika idrotten utan för klubben de stödjer att hitta taggningen även när det inte är någon jämn match. Matchen var inte särskilt välspelad och även om det bjöds på en del bolldueller så späddes de ut med en hel del misstag från båda sidor. Volleybollentusiasterna var halvnöjda och tyvärr har hemmapubliken i Örebro inte riktigt hittat vinnarskallarna och klubbhjärtat än. Men när jag satt där i Idrottshuset kände jag att Örebro har plockat fram ett evenemang som absolut kan mäta sig med deras nytändning och satsning mot toppen. Klubben har satt en standard för hur man ramar in volleyboll på ett sätt som vi länge har efterfrågat och kan man fortsätta på detta spår så tror jag inte man behöver oro sig för att behöva kvala igen. Alla unga svenska spelare kommer vilja spela i Örebro.