Idag fick Rotary-lunchen besök av Christina Rehn och Kerstin Magnusson, som tillsammans med Karin Viktorsson, driver verksamheten Aurora. Aurora är en gruppverksamhet där barn och ungdomar med problem inom familjen träffas för att prata och umgås, en plats där de får slappna av och andas ut.
Det var Kerstin Magnusson; förskollärare och special pedagog, och Christina Rehn; Region Örebro län psykiatrin, som den här måndagen talade vid Rotary-lunchen. De, tillsammans med Karin Viktorsson, socialtjänsten, håller i den viktiga och betydelsefulla gruppverksamheten Aurora. Aurora har funnits i ungefär fem år och dit är barn och ungdomar med problem hemma välkomna. Det kan vara problem såsom att någon i familjen missbrukar alkohol eller droger, är våldsam eller har psykisk ohälsa.
– De barnen behöver någonstans att få vara, oavsett vilken problematik de har hemma, kan de vara i samma grupp. Skam är väldigt vanligt, de vill inte prata om det. Oförutsägbarheten, de vet inte hur eftermiddagen när de kommer hem ser ut. Löften som inte hålls, ofta konflikter som är ändlösa, och hot om att bli övergiven, berättar Kerstin.
Barn som lever i sådana familjer med den typen av problem, lever under stor press. Att ständigt gömma och dölja vad som finns där hemma, att inte kunna, få eller vilja ta med kompisar hem. Att upprätthålla en fasad för att inte någon ska få veta. Men när de hos Aurora i grupp får träffa varandra, upptäcker de att det finns fler, att de inte är ensamma.
– Det är en hjälp att se att det finns andra. De blir av med lite ansvar, de tar ofta för mycket ansvar. Och de lite större barnen tar föräldrarollen, förklarar Kerstin.
Just nu har Aurora en grupp barn i åldrarna 8-11 år, vilket är den åldersgruppen de haft flest av, tonåringar är desto svårare. En av barnets föräldrar måste gå med på att deras barn ska vara med i gruppen. De blir tillfrågade av socialtjänsten, och föräldern pratar därefter med sitt barn om saken. Christina säger:
– Vi har hittills inte stött på något negativt från några föräldrar. De älskar sina barn och förstår att barnen inte mår så bra.
Man träffas en gång i veckan i Familjecentralens lokaler. Vad man gör varierar beroende på gruppens ålder, men i den gruppen som man har nu anpassar man sig efter pigga ben som har svårt att sitta still.
– Det blir mycket rörelse, barn kan inte sitta still några längre stunder. Vi har ett tema varje gång, och vi brukar rita, läsa böcker, se på film, leka lekar av olika slag. Och så fikar vi alltid, och som det brukar när man fikar uppstår många bra samtal då. Man tar ofta upp om något man vill berätta, ofta sådant som tynger hjärtat. De ska tycka att det är roligt att komma dit, kunna koppla av, inte vara på spänn där. Det ska vara en trevlig stund, säger Kerstin.
Barnen vet tydligt varför de är där, det är på så vis ingen fritidsverksamhet man bedriver. Man pratar om det i gruppen varje gång de är där, och de läser alltid en bok om barn som har liknande problem. Kerstin avslutar:
– Det känns väldigt roligt att jobba med barnen, vi har väldigt trevligt tillsammans.
Visa hela artikeln
Vilka sötnosar! Här är den fyrbenta bildparaden för Rosa Bandet 
