– Det finns inte en skola i Sverige, där inte eleverna någon gång träffat brandkåren, som kommit och berättat hur de gör när huset brinner. Men hur ofta får barn och ungdomar veta vilken hjälp de får när de far illa?Barnombudsmannen Fredrik Malmberg var inte nådig, när han träffade tjänstemän, politiker och andra som arbetar med barn och unga från kommunerna i den norra länsdelen. Det var ett hundratal som samlats i Lindesberg. Arrangörer var också Landstinget, Regionförbundet. Rubriken var Barn och unga är en tillgång!
Men det är just på det området som Sverige får kritik när centrala myndigheter och kommuner granskas i hur de uppfyller den 25 år gamla Barnkonventionen. Ofta får inte barn och unga vara med när man bestämmer i frågor som gäller dem – det kan vara alltifrån riksdagen, myndigheter till skolledning eller hemma i familjen. Unga har också ofta svårt att få framföra sina åsikter och klagomål.
– Barn och unga ska tillfrågas i frågor som berör dem. De ska få veta sina rättigheter och de, som beslutar om barn och unga, ska också veta vad barn har rätt till, säger Fredrik Malmberg.
Hur är det då i Lindesberg? Kristina Öhrn är förskolechef och hon säger att man sedan ett år tillbaka jobbar inom förskolorna enligt en särskild modell, för att barnen ska lära sig om Barnkonventionen och barns rättigheter och det ska man fortsätta med även nästa läsår.
– Det som skulle kunna vara bättre gäller asylbarnen, säger Kristina Öhrn. Jag skulle önska att Migrationsverket och kommunerna kan synka ihop sig bättre, så att man mer styr de olika språkgrupper som kommer. Det skulle göra att de här barnen inte behöver flyttas runt lika mycket och kommunerna kan bygga upp en kulturkompetens.
Anders Trumberg, som är forskare och strategisk planerare i Örebro och har tittat mycket på det som kallas barnfattigdom. Han kunde visa att av de 4 381 barn som bodde i Lindesberg 2012, så fanns det 635 barn i hushåll som har det besvärligt ekonomiskt – det som Rädda Barnen klassar som fattigdom. Det är 14,5 procent – en större andel när det som gäller i Sverige i genomsnitt (12 proc). Men i Hällefors och Örebro är andelen större.
I Sverige var de 230 000 år 2012.
Det handlar om familjer som har låga inkomster. Rädda Barnen drog 2012 fattigdomsgränsen för en familj med två vuxna och två barn vid ca 17 700 kr i disponibel inkomst och/eller som har fått försörjningsstöd. Det kan vara familjer som har små inkomster, som i sin tur kan bero på arbetslöshet eller ohälsa hos föräldrarna. Och det leder i sin tur till att barnen drabbas – de blir sjuka i större utsträckning och många får det tufft ekonomiskt som vuxna. Och de hamnar utanför när de inte har råd på samma sätt som kompisar.
I Örebro, där Anders Trumberg arbetar, är målet sedan en tid tillbaka att andelen fattiga barnfamiljer ska halveras under tioårsperioden fram till 2020. Det som kommunerna kan göra är att jobba för utbildning och arbetstillfällen, försöka bryta uppdelningen i fattiga och ekonomiskt starka områden och göra barnen delaktiga i förskola och skola.
– Så måste barn få möjlighet till en aktiv fritid. Låt inte bollplanerna växa igen, säger han.
Inger Griberg är miljöpartistisk politiker och deltar också i konferensen. Hon skulle vilja ha en ungdomssamordnare i kommunen, som kan se till att det blir något av det som lovats och beslutats och som kan fånga upp det som ungdomar diskuterar.
Text och foto: Hans Andersson
Visa hela artikeln
Sista gjutningen gjord på Baettr: ”Det är jättetungt” 
