Paret Hans-Olof och Monica Gustavsson från Gnesta är på semesterresa. Idag passade de på att till cykel ge sig ut och beskåda trakterna och stannade, liksom många andra den här sommaren, därför till vid Siggebohyttans Bergsmansgård. Clas Thor, sommaren intendent, är på plats och tar emot paret för en guidad tur.
År 1790 byggdes loftboden på Bergsmansgården, och sedan under 1800-talet växte det och blev allt större. Under 100 år bodde tre generationer på gården, och den förste var Anders Olsson, en rejäl karl med sina 160 kilo och som enligt målningar inte var någon man som man ville diskutera med i onödan. 14 rum och tre kök gör Bergsmansgården till en plats där många människor rymdes. Övervåningen var helt och hållet en festvåning och har där också en lång loftgång, vilket gjorde att man slapp bygga flertalet trappor.
Clas Thor visar paret Gustavsson genom husets alla rum, han berättar och de passar på att ställa frågor.
– Här är det stora köket där tre till fyra pigor arbetade. De gick upp vid tre, fyra på morgonen för att utfodra de som skulle ut och jobba. Här bakade de husets bröd, rågbröd, och jag brukar säga att det var här Bergslagens första pizzeria var, säger Clas och ler.
Anders Andersson och Katarina Israelsdotter hann också med att bo i Bergsmansgården under årens lopp. Under 25 år födde Katarina paret 17 stycken barn, och alla ska ha förlösts utan hjälp av barnmorska. Nu överlevde inte alla, utan endast ett knappt tiotal, och gossarna sändes så småningom till läroverket, medan flickorna fick äran att lära sig att bli en god husfru.
– Här var mors kammare, hon hade ett eget rum där hon kunde ta emot gäster. Det sägs att hon var vidskeplig och tog emot spågummor som spådde i kort och kaffesump, säger Clas.
Monica och Hans-Olof följer med Clas uppför trappan till den stora festvåningen.
– Det är mer den gustavianska stilen häruppe, deklarerar Clas och berättar om målningarna som pryder väggarna.
– Här kunde man ha kalas för 150-200 personer, då gick det åt en hel del porslin, konstaterar han sedan och visar upp en vägg där vackra tallrikar står uppradade.
Siggebohyttans Bergsmansgård var stängt förra året då Örebro läns museum inte tyckte att det var ekonomiskt finansierbart att hålla öppet.
– Men det blev uppror i bygden. På midsommar i år kom det till exempel till 800 personer, och de som bor här tar med sig sina gäster, och vissa åker hit och bara fikar. Det är representativt för bygden, förklarar Clas.
– Det står kallt och stängt under vintern, men det håller sig bra. Jag kom hit i maj, och då hade det stått tomt i ett och ett halvt år, men det behövdes i stort sett bara dammsugas.
Monica och Hans-Olof tackar för visningen och går vidare för att kika lite på egen hand. Clas ska hissa flaggan för att visa att det är öppet.
– Det var 24 stycken här igår som gick guidad visning. De är tacksamma att någon under en timme kan berätta och få stiga in i någons historia, och de har ofta synpunkter och frågor, det lär jag mig också på, säger Clas.
Siggebohyttans Bergsmansgård är öppen för åskådning onsdag-söndag kl. 11-17.
På fredagsmorgonen i förra veckan fick elever som klev på skolbussen i Bohr utanför Lindesberg ett oväntat besked under resan. Vid den sista hållplatsen informerade nämligen busschauffören om att det inte skulle gå någon buss hem igen och att eleverna behövde lösa detta på egen hand. Anledningen var på grund av ett vägarbete på sträckan. Nu riktar vårdnadshavaren Ann Skoglund skarp kritik mot hur bussbolaget hanterat ärendet.
– Jag blir skitförbannad, vi fick ingen information alls om detta! Som tur var hade min dotter med sig sin mobil och fick tag på mig, säger Ann Skoglund.
Skinkan ska griljeras, julklappar ska slås in, och sopor ska hämtas. Julafton är nämligen i år en helt vanlig arbetsdag för renhållningsarbetarna i Lindesbergs kommun, som jobbar ända fram till klockan 22.00. Detta har skapat stor frustration och besvikelse bland personalen som berörs.
– Enligt vårt nya kontrakt ska vi jobba alla dagar, så nu ska vi ut och störa julfriden för folk, säger en av renhållningsarbetarna som vill vara anonym.
Denna vecka blir det ingen fotokrönika – istället vill jag passa på att önska er alla en God Jul! /Sami Rahkonen
Under torsdagseftermiddagen hölls den officiella invigningen av det 40 ton tunga konstverket Fallen Rocks. Konstverket uppfördes i mitten av november i år vid Strandpromenaden bakom badhuset Energikällan och består av 39 stenar i olika bergarter och storlekar som tillsammans bildar en labyrint.
– Det är ett konstverk men även vår historia. Jag är otroligt stolt över att vi har fått konstverket till Lindesbergs kommun, sade kommunstyrelsens ordförande Tomas Klockars (M) innan han klippte det glittriga bandet.
Lördagen den 13 december dedikerade Wajih Daoud hela sin arbetsdag på Salong Diem i Lindesberg till Barncancerfonden. Ett initiativ som han genomförde för fjärde året i rad, och som under onsdagskvällen kommer uppmärksammas av TV4.
– Det känns roligt, men lite nervöst, skrattar Wajih.
Ikväll, den 17 december, genomför Manskören Harmoni sin årliga julkonsert tillsammans med Vox Cantare och Linde Symphonic Band i Lindeskolans Aula. I samband med detta tänder Lindesbergs Rotaryklubb cirka 350 marschaller som kommer lysa upp vägen från Lindeskolans Aula längs med strandpromenaden, som en del i deras insamling till det krigsdrabbade Ukraina.
– Vi tänder dem för alla människor i Ukraina som behöver vårt stöd, berättar Anders Svensson från Rotaryklubben.
För lite drygt en vecka sedan släpptes biljetterna till nästa års Caprice. Nu meddelar arrangören att det i stort sett är lapp på luckan – men att man kommer släppa nya platser inom kort.
– Det är naturligtvis jätteroligt! Det återstår endast ett 40-tal biljetter till vardera föreställning, berättar Mats Wedell, ordförande för Manskören Harmoni.
Fyra kulturskapare i Region Örebro län hyllades på fredagen för sina insatser under en högtidlig prisceremoni på Regionfullmäktiges sammanträde. En av dessa var Vedevågs filmskapare Malin Dahl från Backa Studios, som belönades med ett kulturstipendium på 20 000 kronor.
– Det är jättekul och väldigt ärofyllt, jag känner mig hedrad. Jag delar det här priset med min parhäst Johnny Wernersson, säger Malin Dahl vid prisceremonin.