Besök av bergsmän

Det är välfyllt på stolarna som står utplacerade runt scenen på bibliotekets övervåning. Intresset för bergsmän är uppenbarligen stort och Curt och Gert Lindmark har tillsammans med Stina Norgren intagit position och hamnat i rampljuset och publikens blickfång. Både Curt och Gert har sina bergsmansdräkter på sig, Curt en mer vardaglig variant som tåls att arbeta i, och Gert har helgskruden på. Stina har inte någon dräkt, det fanns nämligen inte någon bergskvinnodräkt. Men däremot besitter hon väldigt mycket kunskap om hur dessa kläder tillverkades, då hon själv sytt flera stycken.

– En snygg folkdräkt, skorna handgjorda efter mått, men på den tiden gjordes dem hos byskomakaren. Käppen, det är egentligen ingen käpp utan en bergsmansyxa, förklarar Gert.

– Det var ett arbetsredskap som man till exempel använde när man inspekterade kollasset. Om det var för stora bitar högg man i bitarna för att se om det var kol rakt igenom. Den användes också som måttstock. Den skulle vara minst två alnar lång, och det ser man här är inristat, berättar Gert och håller upp bergsmansyxan så publiken kan se den.

Dräkten är specialsydd och för att kunna skapa den krävdes efterforskning. Rockfickorna sitter bak och där förvaras alltid snusnäsduken. Någon av åhörarna beundrar de tjusiga vecken på skjortan, som Stina kan berätta är sydda.
– Det är vadmal, helull, i både rocken och västen, och så är det linne i skjortan. Rocken är till stor del handsydd, berättar Stina som dessutom handsytt knapparna i dräkten.

– Det är bomullstråd i knapparna, men jag vill inte tala om hur man gör för det är hemligt, ler Stina och tillägger att hon än idag tillverkar knappar.

Stina har sett till att 10 stycken uppsättningar bergsmansdräkter har kommit till, och ordern ringdes in på hennes telefon.

– Idag är det ingen som ringer, det finns inte några bergsmän kvar, säger Stina.

Gert, som fick sin dräkt i 50-årspresent, tycker mycket om den och missar inte ett enda tillfälle att få klä sig i den.
– Så fort jag får chansen så har jag dräkten på mig, säger Gert och berättar att han varit i flera länder och spelat och samtidigt haft munderingen på sig.

Curt har ett förkläde av skinn på sig, vilket är smidigt vid arbete, och till det höga stövlar.
– Man hade höga stövlar, så det har jag på mig, konstaterar Curt och läser en gammal skröna som får publiken att skratta högt.

Per Bäckman gör entré, som bergsman i egen hög person. Han berättar om sitt liv som bergsman:
– Det hände ofta att vi bergsmän blev missuppfattade. Kom vi utanför Bergslagen visste de inte riktigt vilka vi var, berättar Bäckman.

Det hela avslutas med frukt och bergsmännens supvisa, en sång som de tre herrarna på scenen kan mycket väl.