Inkomststarka kommuner ska dela med sig till mindre välmående. Det statliga utjämningssystemet lär många av landets kommuner och invånare att leva på bidrag och försätta sig i en situation som innebär att man inte längre har kontroll över ekonomin.
Den så kallade Robin Hood-skatten håller många svagare kommuner på rätt köl, men baksidan är avsaknad av krismedvetenhet i detta system.
Sedan 12 år tillbaka finns det statliga utjämningssystemet i Sverige, vilket innebär att välmående och inkomststarka kommuner ska dela med sig till kommuner med skral ekonomi.
Utan detta bidrag skulle många kommuner få det mycket svårt rent ekonomiskt. Om bidragen upphör krävs omedelbara och mycket radikala åtgärder för att vågskålarna ska balanseras igen. Bland annat genom höjda skatter.
Robin Hood-pengarna må vara ett ”bra” tillskott, vars syfte alltså är att hjälpa andra mindre ”lyckade” kommuner. Dock ger det sken av att ”det ordnar sig alltid ändå” och ambitionen att själva styra upp ekonomin ebbas ut eller till och med försvinner helt.
Flera kritiska röster mot systemet menar att vi inte längre har kontroll över ekonomin. Vi är inte längre herrar i vårt eget hus och vad händer då den dagen bidragspengarna upphör att sätta färg på vardagen i de ekonomiskt svaga kommunerna?
Fotnot: Under 2005 tilldelas Lindesbergs kommun drygt 7000 kr per invånare genom det statliga utjämningssystemet.
Visa hela artikeln
