Säsongens upplaga av LIF Lindesberg är trots uteblivet kvalhopp intressant. Som en kameleont. Varje gång man tycker sig se någon form av mönster ömsar brandgult skinn.
Är årets upplaga av LIF Lindesberg det ultimata beviset på att idrott är fullständigt omöjlig att förutsäga eller förstå sig på och att statistik egentligen inte är mer värt än papperet ni använder till att…ja, ni vet?
Jag skulle nästan vilja framhålla det. För ju längre säsongen makat sig fram, desto mer växer känslan av att ingenting stämmer. I alla fall inte om man vill luta sig mot något som i slutändan kan kallas för logik.
Visst, det är en säsong som när den summeras kommer bli en parentes i historien som på sin höjd kommer att betecknas som ett lätt misslyckande. En säsong där LIF Lindesberg aldrig var särskilt nära ett ärofyllt kval uppåt och där det inte togs några kliv framåt, men där det heller aldrig var så illa att det känns rättvist att tala om fiasko. En säsong som passerade förbi i väntan på bättre tider, men som ingen kommer behöva skämmas för. När sommaren har passerat kommer ingen att komma ihåg den.
Men när det ska förklaras hur det blev som det blev kommer summeringen inte vara alls lika enkel att få ihop. För när man trott att man börjar förstå sig på laget och dess resultat, då har de presterat helt tvärtemot.
Minns säsongens första halva när laget var starkt på hemmaplan, men snudd på odugligt i bortahallarna och hur man i stort sett enbart lyckades klä poäng av motståndare som placerade sig på placeringar längre ner i tabellen. Det kändes som en ganska logisk bild.
En bild som på senare tid vänts helt upp och ner. Plötsligt har LIF fått ordning på bortaspelet (två raka bortasegrar), men samtidigt börjat slira ordentligt på sin egen hemmaplan (två raka förluster). Helt tvärtemot tidigare mönster.
Och inte nog med det. Plötsligt slår man toppkonkurrerande gäng som Önnered och Hallby, men åker på hemmadäng mot ett gäng som Skånela. Stick i stäv med vad som cementerats tidigare under säsongen.
LIF Lindesberg är plötsligt laget som bjuder på det oväntade i resultatväg. Det är i alla fall inte förutsägbart.
På lördag väntar HK Drott hemma i arenan, det borde enligt den senaste tidens trender med tanke på att det är så väl spel på hemmaplan som mot ett (enligt tabellen) betydligt sämre motstånd innebära att det blir en ny förlust.
Men bara för att fortsätta på den inslagna banan får man väl anta att LIF Lindesberg, laget som blandar och ger, ännu en gång ömsar skinn, byter skepnad och för en enstaka gångs skull lyckas vinna två matcher i följd.
Det här är ju uppenbarligen säsongen där brandgult går helt emot all rim och reson, statistik och trender. Väldigt charmigt på sitt sätt.