Säsongens upplaga av LIF Lindesberg är trots uteblivet kvalhopp intressant. Som en kameleont. Varje gång man tycker sig se någon form av mönster ömsar brandgult skinn.
Är årets upplaga av LIF Lindesberg det ultimata beviset på att idrott är fullständigt omöjlig att förutsäga eller förstå sig på och att statistik egentligen inte är mer värt än papperet ni använder till att…ja, ni vet?
Jag skulle nästan vilja framhålla det. För ju längre säsongen makat sig fram, desto mer växer känslan av att ingenting stämmer. I alla fall inte om man vill luta sig mot något som i slutändan kan kallas för logik.
Visst, det är en säsong som när den summeras kommer bli en parentes i historien som på sin höjd kommer att betecknas som ett lätt misslyckande. En säsong där LIF Lindesberg aldrig var särskilt nära ett ärofyllt kval uppåt och där det inte togs några kliv framåt, men där det heller aldrig var så illa att det känns rättvist att tala om fiasko. En säsong som passerade förbi i väntan på bättre tider, men som ingen kommer behöva skämmas för. När sommaren har passerat kommer ingen att komma ihåg den.
Men när det ska förklaras hur det blev som det blev kommer summeringen inte vara alls lika enkel att få ihop. För när man trott att man börjar förstå sig på laget och dess resultat, då har de presterat helt tvärtemot.
Minns säsongens första halva när laget var starkt på hemmaplan, men snudd på odugligt i bortahallarna och hur man i stort sett enbart lyckades klä poäng av motståndare som placerade sig på placeringar längre ner i tabellen. Det kändes som en ganska logisk bild.
En bild som på senare tid vänts helt upp och ner. Plötsligt har LIF fått ordning på bortaspelet (två raka bortasegrar), men samtidigt börjat slira ordentligt på sin egen hemmaplan (två raka förluster). Helt tvärtemot tidigare mönster.
Och inte nog med det. Plötsligt slår man toppkonkurrerande gäng som Önnered och Hallby, men åker på hemmadäng mot ett gäng som Skånela. Stick i stäv med vad som cementerats tidigare under säsongen.
LIF Lindesberg är plötsligt laget som bjuder på det oväntade i resultatväg. Det är i alla fall inte förutsägbart.
På lördag väntar HK Drott hemma i arenan, det borde enligt den senaste tidens trender med tanke på att det är så väl spel på hemmaplan som mot ett (enligt tabellen) betydligt sämre motstånd innebära att det blir en ny förlust.
Men bara för att fortsätta på den inslagna banan får man väl anta att LIF Lindesberg, laget som blandar och ger, ännu en gång ömsar skinn, byter skepnad och för en enstaka gångs skull lyckas vinna två matcher i följd.
Det här är ju uppenbarligen säsongen där brandgult går helt emot all rim och reson, statistik och trender. Väldigt charmigt på sitt sätt.
Under den gångna helgen genomfördes årets upplaga av Swedish A-judo Open i Lindesberg Arena. Ett uppskattat evenemang, som lockade ett 40-tal aktiva med olika former av funktionsvariationer från Sverige, Finland, Norge och Åland. Förutom en högt efterlängtad tävling hölls även ett tillhörande träningsläger blandat med olika festligheter för de aktiva. Dessutom lyckades flera av de aktiva gradera sig till svart bälte under söndagen.
Travtävlingar på Fornaboda Travbana är ett av årets stora sommartecken och under fredagslunchen öppnade man portarna. Vädret blev så pass perfekt som en travlunch på Fornaboda bara kan bli och för de travälskande personerna som gästade travet så fick man även ta del av dubbla banrekord som rivstartade säsongen.
Den norra slutspelsfinalen har tagit sig till Lindehov där Lindlöven står i samma position som till semifinalen mot Boden. Precis som mot Boden så kliver Lindlöven ut på hemmaisen efter två raka förluster, denna gång mot finalmotståndet Hudiksvalls HC som kan avgöra hela finalspelet under fredagen. Lindlöven gör sig alltid starkast i Lindehov och trots en avstängd backspelare i hemmalaget så hoppas man att kunna sätta punkt för Hudiksvalls segersvit på 36 raka segrar.
Under SM-veckan i Umeå avgjordes bland annat svenska mästerskapen i armbrytning, där Lindesbergs kommun fick hela tre nya medaljörer. Tre unga killar, som fortfarande är i början av sin karriär, och inte ens 18 år fyllda, visade prov på både styrka, uthållighet och pannben när de sammanlagt plockade hem sex medaljer i olika valörer.
– Det var superroligt och spännande, men inte lika nervöst som jag trodde, säger Roderick.
Slutspelet mot innebandyns Division 1 är i fullt spel och under påskdagen kan WSK Lindesberg säkra en plats i Ettan på hemmaplan. Fredagens seger mot Fagerstalaget, Per-Ols IBF, gör att WSK Lindesberg står med matchboll där man vid seger kliver uppåt till Ettan medan en hemmaförlust tvingar fram en ny resa till Fagersta.
– Nu är det vi som sitter på trumfkortet så jag tycker att det ser bra ut inför söndagen, säger Magnus Lissmats.
Från ett rejält underläge med 0-2 i matcher till att kvittera semifinalen och sedan avgöra! Det var allt eller inget för både Lindlöven och Bodens HF när den femte och sista semifinalsmatchen spelades i HIVE Arena under torsdagen. Med 2-0 efter den första perioden så lyckades Lindlöven att hålla undan ett mer pressat Boden som fick lämna hemmaisen till ett högt finaljubel från Lindlöven.
WSK Lindesberg har flera gånger tidigare arrangerat poolspel för föreningens ungdomar men under lördagen blev det ett arrangemang i en större skala. Totalt 36 ungdomslag från hela länet hade samlats i Lindesberg Arena för säsongens sista poolspel, där glädje och gemenskap sattes i fokus.
– Det har varit ett otroligt engagemang hos alla, säger Hanna Hellsing och Linnéa Håkanson.
Onsdagen den 20 maj går årets upplaga av LindeDagen av stapeln, för tionde gången i ordningen. Ett jubileum man naturligtvis vill fira lite extra, för att göra evenemanget till en ännu större och bättre folkfest. Bland nyheterna, som presenterades under Rotarys möte på måndagen, finns bland annat Café Dialog där invånarna kan möta kommunens förvaltningschefer.
– Vi är ju tjänstepersoner, så det blir lite som Almedalen, fast utan politik, säger kommundirektör Henrik Arenvang.
Vänskap, medaljer och mycket skratt under helgens judoevenemang 
Visa hela artikeln
