Det kan vända lagom till seriepremiären

Är det någon som hunnit bli orolig än? Resultaten har ju varit allt annat än vackra så här i försäsongens inledning och en och annan supporter brukar ha ganska lätt att snabbt omfamna paniken det kan frambringa.

Bortsett från storsegern över finska Sjundeå fortsatte LIF Lindesberg att förlora med stora siffror i Bergslagens Sparbank Cup. Det är inte vackert. 19-28 är å klart inga smickrande siffror mot en seriekollega och tilltänkt toppkonkurrent. Den närmsta tiden skulle det förstås vara klädsamt om de brandgula kunde få stopp på den allra mest alarmerande blödningen.

Men tillåt mig påminna om att det är just försäsong och att resultaten i sig inte är det viktiga. Att LIF Lindesberg åker på stordäng mot VästeråsIrsta nu innebär inte att man kommer göra det när serien väl rullar igång. Det enda som är logiskt med försäsongsresultat är just att det inte finns någon logik i dem.

För ni minns hur det såg ut på försäsongen ifjol? Då som nu piskades finska Sjundeå med riktigt stora siffror (38-20 den gången). Då som nu blandade och gav LIF Lindesberg med resultat som var allt annat än rakt igenom imponerande. Låt gå för att man inte radade upp storförluster på samma sätt som man gjort så här långt i år, men allt var inte frid och fröjd. Man gick inte som tåget.

Och ni minns vad som hände efter det? Just det, LIF Lindesberg inledde den allsvenska säsongen med tre raka segrar. Varav en av skalperna var just VästeråsIrsta.

Då ska vi dessutom ha i åtanke att försäsongsprogrammet i år är betydligt tuffare än ifjol och den där paniken borde alltjämt kunna hållas på skapligt avstånd.

Däremot är det naturligtvis olyckligt att det unga, delvis oprövade laget tvingas spela utan sina tongivande profiler. Spelarna som med sin rutin och skicklighet ska bära föreningen på sina axlar. Har det inte varit Joakim Bååk så har det varit Jacob Nelson, Sebastian Hammar eller Jesper Jakobsson som varit borta. För att då inte tala om Fatlum Ahmeti vars frånvaro snart börjar närma sig årslång.

Det är ingenting man under några som helst omständigheter får använda som bortförklaring, men det vore naturligtvis bra om man kunde komma till spel och börja matcha ihop laget så som det är tänkt att se ut till seriestart.

Det man kan hoppas på med de här tråkiga resultaten är att det fungerar som tändvätska. Att det skapar en jävlaranamma känsla hos det unga gardet, att det föder känslan att man under inga omständigheter vill uppleva den här typen av skitresultat igen i seriespelet. Väldigt mycket handlar om psykologi. Speciellt när man har med unga spelare att göra. I sådant fall finns det inget ont som inte för något gott med sig om jag får använda ett gammalt träigt talesätt.

Och med några speldugliga bärande spelare på det kan allt hända…