Elevernas tankar om en annorlunda student

Det är en solig dag på torget utanför aulan, där Lindeskolans studenter brukar springa ut till musik och jublande folkhav. Det är lätt att tänka sig studentdagen, med studentsånger och föräldrar med pinsamma plakat, om det än är något kallt än.

Matilda Nilsson och Michaela Blomqvist går i trean på gymnasiet och båda är medlemmar i studentkommittén som ansvarar för studentaktiviteterna och festerna. När Lindeskolan övergick till distansundervisning enligt regeringens beslut var det ingen av dem som förväntade sig att studenten skulle påverkas.

– Jag trodde inte det skulle bli så stort, berättar Michaela.
– Jag trodde kanske distansundervisningen skulle pågå till påsklovet, fyller Matilda i, och medger att det var en naiv tanke.

När påsklovet var till ända fortsatte distansundervisningen, utan besked från myndigheter och regering om när eleverna kunde återvända till skolan. Matilda och Michaela menar att i början var studiemotivationen fortfarande på topp. Distansundervisningen innebar att det kanske var svårare att få hjälp av läraren, men ett bekvämare arbetssätt för de båda. De båda såg fortfarande fram emot studenten.

– Man hade alltid ett hopp om studenten, säger Michaela dystert.

Sedan höll utbildningsminister Anna Ekström pressträff. Ekström poängterade att huvudfokus fortfarande var att minska smittspridningen och säkra vården, och att det traditionella studentfirandet inte skulle kunna bli av. Stora baler, studentfiranden och utspring skulle ställas in.

Studiemotivationen sjönk direkt. Att lämna in uppgifter kändes inte längre så viktigt. Folkhälsomyndighetens rekommendationer, som förbjudet mot evenemang med fler än 50 personer gjorde att möjligheten till studentfiranden kändes avlägset. Matilda berättar att hon bestämde sig för att inte ens köpa studentklänning och balklänning.

– Det känns som att dagen slits ifrån en, säger Michaela.

De påpekar hur jobbigt det känns, både efter tiden man lagt ner i skolan men också tiden de lagt ner som studentkommitté. Studentkampen, en tävling mellan avgångsklasserna där de ska utföra olika uppdrag, var ett av de evenemang som inte kunde bli av.

– Många känner att de inte får ett bra avslut, säger Matilda.

Studenten är mer än bara en fest, det är ett avslut på tre tuffa år i gymnasiet. Michaela tror att alla såg fram emot studenten. Efter det dystra beskedet från utbildningsministern höjdes rösterna runtom i Sverige bland studenter. Många delade inlägg där studenterna argumenterade för sin sak, och tyckte att regeringen och Folkhälsomyndigheten tog beslut utan att diskutera lösningar först. Michaela jämför det med uteserveringarna och restaurangerna som får hålla öppet med restriktioner varje helg, medan studenterna inte kan få en dag.

Studentkommittén bestämde sig för att ändå kämpa för att få till något firande. Enkäter där elever fick ge förslag på hur studentveckan skulle kunna genomföras och följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

Dagen innan vårt möte har studentkommittén haft möte med skolledningen. Det var ett bra möte, där de kände att de var på samma bana. Ett firande vill både studentkommittén och skolledningen få till, om än ett annorlunda sådant.
Balen kommer genomföras, men med olika insläppsintervall och klasserna fördelade i olika rum. Borden kommer inte heller dukas undan för dans, men det utlovas musik och trevligt umgänge. Michaela och Matilda skrattar när Matilda berättar att hon ska köpa en studentklänning och balklänning direkt efter vårt möte.

Resten av studentveckan kommer studentkommittén försöka anordna fester och aktiviteter. Eftersom inga restauranger eller skolan kan anordna studentfester och aktiviteter kommer de mest hålla sig till Loppholmarna. På måndagen planerar de mösspåtagning. Förhoppningsvis blir vädret lika fint då.

– Fint väder är det minsta man kan be om! skrattar Michaela.

Studenterna kommer trots allt få ett utspring, men det kommer vara under vissa restriktioner. Gymnasiechef Staffan Hörnberg berättar att som mest tre anhöriga till varje student kommer få vara på det indelade torget. Det kan bli fler än femtio personer, säger han, men det viktiga är ändå den sociala distansen. Han vädjar att folk ska hålla avstånd till varandra för att kunna ge studenterna en så bra dag som möjligt.

Efter utspringet brukar det vara en traditionell marsch till hotellet där studentflaken väntar. Marschen, likt den färgsprakande karnevalen är dock inställt. Vid intervjun hade inget beslut om studentflaken kommit än, men Matilda och Michaela hade förhoppningar om att studentflaken skulle få gå genom Lindesberg.

– Det tråkiga är att det är folkmassorna på stan som stoppar det, säger Michaela.

De hade en hel del förslag på hur det skulle kunna lösas, men det beslutet låg hos Transportstyrelsen. Enligt folkhälsomyndighetens vädjan upphävde de undantaget som tillät studentflak.

Efter utspringet blir det ingen studentfest som sista avslutning. Vill man ha studentmottagningar gäller förstås också försiktighet. Michaela planerar själv att ha två studentmottagningar för att minska risken för smittspridning men ändå kunna firas av familjen. Samtidigt lider hon med de som kommer utifrån Lindesberg som hade tänkt hyra lokaler för studentmottagningar. Något sådant går förstås inte att genomföra.

Tillslut låter de ändå ganska nöjda.

– Jag har mycket hellre det här än ingenting, säger Michaela. Man får vara glad för det lilla!

De hoppas att studenterna tycker studentkommittén löst det så bra som möjligt. Folkhälsomyndighetens rekommendationer måste följas för att det något annorlunda studentfirandet ska kunna genomföras. Då kan studenterna ha en förhoppningsvis solig student att se fram emot.

Texten är skriven av Ida Eriksson, som just nu läser en kurs i praktisk journalistik vid Karlstad Universitet.