Över hinder, genom tunnel, över nästa hinder, slalom, och fort ska det gå! Tillrop, föraren som guidar sin hund genom banan, skall från exalterade vovvar, beröm, klappar och något smaskens ur godisburken när man passerat mållinjen. Det är Lindesbergs brukshundklubb som arrangerar inofficiell agilitytävling och över 100 starter kommer att göras under dagen.
Tacknämligt nog skiner solen över brukshundklubbens område denna lördag. En bana med hinder, tunnlar och slalompinnar är utställd och flera ekipage står redo i närheten av starten och väntar på sin tur. Man checkar av en sista gång att hunden är uppmärksamheten på sin förare och att den är beredd. När hunden väl står i startgropen är varenda muskel spänd och beredd, redo att ge järnet. Vissa skäller sig genom större delen av banan, det här är ju det roligaste som finns, förstår man. Och det går verkligen undan för de allra flesta ekipagen, och då gäller det för föraren att ha tungan rätt i mun och hinna med att guida den uppspelta hunden. Det är drygt 100 startande idag, vilket är lite mindre än i vanliga fall.
– Idag är det en inofficiell tävling, de officiella drar mer. I en inofficiell tävling kan man inte bli uppflyttad. Det är många som passar på och åker ut och tränar på sådana här tävlingar, berättar Yvonne Johansson vid agilitysektorn.
Det är tre olika klasser att välja på: agilityklass, hoppklass och tunnelrace.
– Tunnelrace är ingenting man har annars, det har vi idag som en skojtävling, säger Yvonne.
Vissa är mer rutinerade än andra, men till synes har alla väldigt roligt. Vissa startar sin hund för allra första gången idag, medan ett annat mer erfaret ekipage svischar runt banan på under halvminuten. Någon som kan det här med agility och tävling är 15-åriga Nea Dahlberg, ett av klubbens absoluta stjärnskott. Nea syns på banan i alla storleksklasser, small, medium och large. Hon berättar att hon började med agility redan som sjuåring.
– Det var mamma som gick en kurs och då ville jag också prova. Och nu har det slutat med att jag tagit över alla hundar, säger Nea leende.
Under dagen ska hon tävla hela fem olika hundar, varav endast en är hennes egen; Disa, en liten Shetland Sheepdog, 3 år gammal och som Nea har haft hand om sedan hon var sju månader gammal. De andra hundarna har hon blivit tillfrågad av klubbkamrater att starta, kanske just för att hon är så duktig på det hon gör.
– Det har gått bra, jag är jättenöjd, konstaterar Nea glatt och fortsätter:
– Jag tycker bäst om att köra med min egen, det är ju kul att lyckas med sin egen hund. Men det är lika kul med andras hundar.
Och det märks så tydligt att Nea brinner för agilityn och hundarna när hon gång på gång tar sig runt banan i en rasande fart och dessutom placerar sig högst på prispallen upprepade gånger.
– Det är så kul! Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men det är ett sådant sjukt samarbete, när allt bara sitter så är man inte längre två individer, utan man blir en enda!, säger Linnea sprudlande.
Gruvstrejkens öden skildras i drömsk uppsättning i Stripa 
Visa hela artikeln
