Över hinder, genom tunnel, över nästa hinder, slalom, och fort ska det gå! Tillrop, föraren som guidar sin hund genom banan, skall från exalterade vovvar, beröm, klappar och något smaskens ur godisburken när man passerat mållinjen. Det är Lindesbergs brukshundklubb som arrangerar inofficiell agilitytävling och över 100 starter kommer att göras under dagen.
Tacknämligt nog skiner solen över brukshundklubbens område denna lördag. En bana med hinder, tunnlar och slalompinnar är utställd och flera ekipage står redo i närheten av starten och väntar på sin tur. Man checkar av en sista gång att hunden är uppmärksamheten på sin förare och att den är beredd. När hunden väl står i startgropen är varenda muskel spänd och beredd, redo att ge järnet. Vissa skäller sig genom större delen av banan, det här är ju det roligaste som finns, förstår man. Och det går verkligen undan för de allra flesta ekipagen, och då gäller det för föraren att ha tungan rätt i mun och hinna med att guida den uppspelta hunden. Det är drygt 100 startande idag, vilket är lite mindre än i vanliga fall.
– Idag är det en inofficiell tävling, de officiella drar mer. I en inofficiell tävling kan man inte bli uppflyttad. Det är många som passar på och åker ut och tränar på sådana här tävlingar, berättar Yvonne Johansson vid agilitysektorn.
Det är tre olika klasser att välja på: agilityklass, hoppklass och tunnelrace.
– Tunnelrace är ingenting man har annars, det har vi idag som en skojtävling, säger Yvonne.
Vissa är mer rutinerade än andra, men till synes har alla väldigt roligt. Vissa startar sin hund för allra första gången idag, medan ett annat mer erfaret ekipage svischar runt banan på under halvminuten. Någon som kan det här med agility och tävling är 15-åriga Nea Dahlberg, ett av klubbens absoluta stjärnskott. Nea syns på banan i alla storleksklasser, small, medium och large. Hon berättar att hon började med agility redan som sjuåring.
– Det var mamma som gick en kurs och då ville jag också prova. Och nu har det slutat med att jag tagit över alla hundar, säger Nea leende.
Under dagen ska hon tävla hela fem olika hundar, varav endast en är hennes egen; Disa, en liten Shetland Sheepdog, 3 år gammal och som Nea har haft hand om sedan hon var sju månader gammal. De andra hundarna har hon blivit tillfrågad av klubbkamrater att starta, kanske just för att hon är så duktig på det hon gör.
– Det har gått bra, jag är jättenöjd, konstaterar Nea glatt och fortsätter:
– Jag tycker bäst om att köra med min egen, det är ju kul att lyckas med sin egen hund. Men det är lika kul med andras hundar.
Och det märks så tydligt att Nea brinner för agilityn och hundarna när hon gång på gång tar sig runt banan i en rasande fart och dessutom placerar sig högst på prispallen upprepade gånger.
– Det är så kul! Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men det är ett sådant sjukt samarbete, när allt bara sitter så är man inte längre två individer, utan man blir en enda!, säger Linnea sprudlande.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.