Festlig invigning av nya curlinghallen

När klockan slog 13:00 på lördagen fattade Roger Sixtensson tag om den officiellt första curlingstenen för att släppa den på sin premiärfärd nerför curlingisen. Med hjälp av ett peppande stöd från publik och curlingspelare gick det hela som en dans, och curlinghallen var därmed invigd.

– För mig är balansen det svåra, men för de som är aktiva spelare är det nog längd och riktning, säger Roger Sixtensson och avslöjar samtidigt att han fått en smyglektion inför invigningen.

– Jag fick en liten ”crash course” av Christer Larsson och Mikael Åkergren som gav mig bra tips.

Lindesbergs Curlingklubb bildades redan 1934, och har idag cirka 25 aktiva spelare, något man hoppas kunna öka med hjälp av den nya hallen.

– Medelåldern är ju ganska hög, men vi jobbar på att kunna föryngra och förändra, det hoppas vi kunna göra nu när vi kommer fram i rampljuset. Tidigare var det en mörk byggnad på baksidan av ishallen, men nu är det i princip det första man ser när man kommer hit. Det finns ju folk som har bott här i 20 år som inte ens visste att det fanns en curlinghall. Men nu är det ljust, fint, bra temperatur och det är framförallt lätt för folk att se den nu, förklarar klubbens ordförande Christer Larsson.

Under renoveringen av hallen har man haft mycket kontakt med Svenska Curlingförbundets Leif Öhman, som beskrivs vara något av en guru inom sporten. Han gjorde bland annat den olympiska isen till OS i Vancouver 2010.

– Jag gick en ismakarkurs för honom i Södertälje. Att göra en curlingis är en hel vetenskap, man ska ha rätt temperatur och fuktighet med mera, men framförallt ska man använda destillerat vatten då man behöver mindre effekt på kylan för att få isen att frysa. Nu har vi en maskin som gör destillerat vatten, och producerar cirka 400 liter i timmen, sedan slangspolar man isen på samma sätt som när man flytspacklar till exempel. Det tar 14 dagar för att få isen klar i curlinghallen, det krävs en spolning om dagen i ungefär 12-13 dagar, förklarar Mikael Åkergren.

Spelstenarna, som väger runt 20 kilo styck, tillverkas av en speciell typ av granit från Skottland, som är både hård och mjuk samtidigt för att de inte ska spricka. Sedan slipas stenarna i Kanada innan de anländer till sitt slutmål.

– I princip allt görs i Kanada, vi väntar just nu på en ny ishyvel som är batteridriven, den står i Kanada och väntar på leverans, säger Mikael.