Idag firades förskolans dag på Tallbackens alla avdelningar. Halv tio samlades man utomhus på sittunderlag, presenningar och filtar för att i det värmande solskenet se en teater framförd av några ur personalen, många skratt och glada utrop var givet.
Tallbackens olika avdelningar samlar sig på gräsmattan framför den stora rutschkanan. Barnen har färggranna västar på sig, olika färger beroende på om man tillhör Saltkråkan, Bullerbyn, Bråkmakargatan, Lönneberga eller Junibacken. Det hänger en förväntan i luften och när en trollgumma gör entré med trollspö, mantel och en hög sammetshatt, då tystnar de genast. Hon lovar att de så småningom ska ge sig in i sagans värld, men först blir det gemensam allsång. Barnen tillsammans med sina fröknar har tränat på sångerna innan, så de sitter som ett smäck.
Aporna testar hattantens hattar. Foto: Ida Lindkvist
Tre apor springer plötsligt förbi och klättrar upp i rutschkanan. Barnen skrattar och pekar, vad gör egentligen aporna där? Och vilka är aporna, är det måhända någon fröken som man känner igen? När den sista sången är sjungen berättar trollgumman om en tant som sålde hattar, men hon gjorde inte som andra försäljare som vanligtvis håller till i sin butik. Nej, den här hattgumman, hade alla sina hattar på sig, balanserades på huvudet. Men det fanns inte någon som ville köpa några hattar. Tanten, också känd som Lillian Norling och jobbar på förskolan, tröttnar och lägger sig ner för att vila. Det är då aporna vaknar till liv och passar på klättra ner. Väl på marken började de att leva om, kasta bananer, prova tantens hattar och rota i hennes väska, vilket inte är helt uppskattat när hon till sist vaknar. Barnen skriker av upphetsning, aporna kastar ju bananer! Och skräpet på backen, vem ska plocka upp det egentligen?
Hattgumman och de tre aporna följs åt in mot staden, och teatern avslutas. Barnen applåderar högljutt.
– Det var bra. Jag tyckte att det var så roligt att aporna kom in innan teatern började, berättar Emanuel Windahl, 6 år, som nu, liksom de andra barnen, fått en isglass som han intygar är rackarns god.
Även Eva Holm får pusta ut och hugga in på en glass. När Eva inte spelar en hattälskande apa, jobbar hon på Bullerbyns avdelning.
– Det var 14 år sedan vi spelade vår första apteater, konstaterar hon efter lite räknande, och tillägger glatt:
– Det är så roligt det här!
Man har framträtt med några olika sagor, och i just den här har man från gång till gång varierat lite vad tanten säljer. Originalsagan är arabisk och då är det 10 stycken apor i ett träd som en man somnar under.
– Det är samma idé, men vi har fri tolkning, säger Lillian leende.
Någon avdelning har börjat firandet redan på morgonen med ansiktsmålning, något som barnen tycker är väldigt roligt. De visar gärna upp hur de förvandlats till en tiger, en fjäril och dekorerats med blommor.
– De älskar ansiktsmålning. Nu var två av oss från vår avdelning med här, så vi får ta det en annan dag. Vi har köpt riktigt teatersmink och så följer vi en bok, det tycker de om!, avslutar Lillian.
Visa hela artikeln
Det blir en Strålande Jul – med en touch av Ernst 
