Hur vågar ni, Andreas Svahn och Karin Sundin?

Till Karin Sundin och Andreas Svahn,

Efter att ha bott i Stockholm i många år har jag och min familj flyttat till Lindesbergs kommun och därmed även Örebro län. Inget lätt beslut såklart, men vi tror på landsbygdsmodellen och barnen stortrivs, vilket gör att vi känner att beslutet blev bra.

När vi valde att flytta från Stockholm var det aldrig aktuellt att bosätta sig i en medelstor stad. Vi resonerade som så att en medelstor stad var ungefär samma som Stockholm fast mindre och lite tråkigare.

Landsbygden lockade oss mer, men vi hade såklart vissa krav. Närhet till natur och fritidsintressen, en arbetsplats som utmanar och utvecklar oss och närhet till bra och likvärdig skola och vård. Till vår glädje uppfyllde Lindesbergs kommun samtliga av våra kriterier och vi packade ner våra saker och flyttade.

Väl på plats blev vi varse något som inte stod med på vår lista, värdet av bekantskaper.
Till vår glädje har vår bilmekaniker barn på samma förskola som oss och läkaren som gjorde ettårs kontrollen på vårt yngsta barn visade sig vara en kompis kompis, för att nämna två scener ur vårt liv. Vi har alltså fått en relation som är utöver det rent professionella. Vi litar på varandra i yrkesrollen så väl som privat.Vi vet saker om varandra och det förgyller vår vardag. Kanske är det till och med just det som håller samman oss på landsbygden. Vi vet vad vi går för och vi ställer upp för varandra.

Just det att vi på landsbygden känner varandra tror vi har stor betydelse för hur vi utför våra jobb. Vi menar att en gör ett mer noggrant arbete då yrkesrollen och det privata liksom flyter ihop. Oavsett om vi arbetar som snickare, läkare eller grävmaskinist. Relationer betyder något och de skapar trygghet, förtroende och sammanhållning.

Vi vill tro att det fungerar just så på ett mindre sjukhus, exempelvis på Lindesbergs lasaretts akutmottagning. Där finns det god sammanhållning och kollegial förståelse för hur en på bästa sätt ska utföra bästa möjliga akutsjukvård. Medhåll för den tanken finns om ni googlar på ”fördelar med mindre sjukhus”. Perspektiv, effektivitet och sammanhållning. Allt det betyder något och har ett värde. Ibland så värdefullt som att rädda ett människoliv.

Karin och Andreas,

Just nu känner vi i vår familj en stor oro. Denna oro grundar sig i den syn regionpolitiker har på bibehållen akutsjukvård och därmed även utvecklingen av landsbygden i Örebro läns norra delar.

Har ni förtroendevalda politiker på regional nivå förstått vilka konsekvenser en nedläggning av akutmottagningen i Lindesbergs kommun egentligen får för de norra delarna av Örebro län? Alltså för berörda samhällen, närheten, tryggheten och värdigheten och vad händer med människors förtroende för regionala politiker?

God sjukvård och i synnerhet akutsjukvård är attraktivt. Därmed en av fler anledningar att bosätta sig i Örebro läns norra delar. Vill ni verkligen jobba för att göra regionen mindre attraktiv?

Vi förstår inte hur ni beslutsfattare på regional nivå vågar dribbla på egen planhalva.

Tid finns ännu kvar och slutsignalen har inte ekat över planen ännu. Men nu är det inte fotboll vi talar om utan en annan verklighet. Den verklighet ni säger er företräda och har möjlighet att skapa.

För er information ser nu verkligheten ut såhär:

Mer än 700 företag, stora som små, lokala som globala, fyra stora fackföreningar, ideella organisationer, anställda på Lindesbergs lasarett, idrottsföreningar och tusentals skattebetalare i norra länsdelen samt, som jag förstår det, samtliga kommunala politiker i regionens norra delar är eniga.

Montera inte ner akutsjukvården i norra länsdelen är budskapet!

Andreas och Karin,

Det kallas opinion på politikerspråk och brukar i regel vara ett politiskt verktyg för att få kraft, via medborgarna, för att få igenom en viss politisk fråga. Nu har ni den opinionen mot er och snart är det val!

Er näring är väl invånarnas vilja? Ni måste vara hungriga!

Hur vågarna ni fortsätta dribbla på egen planhalva? Era supporters säger ju till er att sluta!

Betydelsen av ett välfungerande akutsjukhus är större än bara själva vården. Allt hänger ju samman. Ett enkelt exempel: Norra delarna av regionen är industri-tunga, på industrier sker ibland allvarliga olyckor och då behövs vård, snabbt! Alla förstår att mindre sjukhus inte kan göra allt, såklart, men rak och ren akutsjukvård inom kirurgi och ortopedi bör finnas kvar i Lindesberg, 24-7. Det behövs!

Vi förstår att invånare i exempelvis Hallsberg, Kumla eller Örebro i dagsläget saknar anledning att känna oro för nedläggningen av Lindesbergs lasaretts akutmottagning, samma gäller vårdpersonalen på USÖ. Men är upplevelsen densamma när behovet av akutsjukvård ökar och alla hänvisas till ett och samma sjukhus? Köer, väntetider och irritation och en potentiell inhuman arbetsbörda för vårdpersonal är ju ett troligt scenario. Fråga valfri vårdpersonal inom akutsjukvården i exempelvis Stockholm hur de har det. D.v.s. många människor hänvisas till ett fåtal akutmottagningar vilket är lika med en sämre vård.

Så, åter till dribblandet, är det verkligen värt att dribbla på egen planhalva? Andreas Svahn och Karin Sundin ? Hur vågar ni?

För vår familjs del finns Stockholm kvar och dessutom andra regioner och kommuner som uppfyller vår kravlista och som faktiskt tror på landsbygden och lyssnar på sina väljare.

Snälla regionala företrädare för sjukvården i Örebro län och framförallt Andreas Svahn och Karin Sundin, tänk nu om och låt oss inte packa ner vårt bohag igen för vi trivs väldigt bra i Lindesbergs kommun.

Så frågan kvarstår, Hur vågar ni? Vi vill gärna att ni svarar oss!

Med vänlig hälsning,

Nyinflyttad familj