Inbrotten i Fellingsbro: ”Luften går ur en”

På sommaren är det badet och på vintern är det ishallen – som utsätts för inbrott, stöld och vandalisering. Man kunde nästan tro att det är någon form av säsongstradition i Fellingsbro, om än oönskad av alla de människor som uppskattar möjligheten till ett dopp och en glass på sommaren och att åka skridskor i ishallen under vintern.

Två gånger under de senaste två veckorna har ishallen i Fellingsbro utsatts för inbrott. Vid det första inbrottet (4–5 januari) krossades en ruta och vid det andra (18–19 januari) krossades ytterligare en ruta samt bröts flera dörrar sönder. Kostsam förödelse för tillgrepp av en borrmaskin och ett låst kassaskåp.

Esther de Haan, som är en av FFIK:s (Fellingsbro Frövi IK) absoluta eldsjälar suckar när hon berättar hur dessa inbrott tär på engagemanget och orken.

– Egentligen är det bara saker, materiella ting, säger hon. Det är ingen som skadat sig och vi har kunnat fortsätta med verksamheten, men luften går ur en, menar Esther.

Alla som arbetar med FFIK gör det ideellt och när sådant här händer, måste man ordna till saker och ting efter sitt ordinarie arbete eller helt enkelt ta ledigt för att hinna med.
I måndags kväll spelades en av TV-puckens matcher i ishallen och det krävdes mycket arbete för att få ordning i lokalerna så att det hela kunde genomföras enligt plan. Vid inbrottet dagen innan stals dricka och godis från cafeterian och det blev Ica i Nora som gjorde en akutinsats för att fylla på lagret med det som behövdes inför TV-pucken, så att cafeterian kunde fungera som vanligt. Sedan behöver man sopa upp glas, sätta spånskivor för krossade fönsterrutor och säkra sönderbrutna dörrar.

– Istället för att komma en timme innan ett evenemang eller en aktivitet behöver man kanske komma upp till fyra timmar innan, för att aktiviteten ska kunna genomföras, säger Esther.

Ingången på södra sidan har man fått stänga helt med en tvärslå i metall med nitar eftersom dörren är bortom räddning och behöver bytas ut. Dörren till kansliet bröts också upp. Där inne stod ett kassaskåp som man släpade med sig och hela kontoret var tillstökat, förmodligen i ett försök att hitta nyckeln till kassaskåpet. Det var möjligt att följa spåren och se att man dragit kassaskåpet över till parkeringen och där lastat det på ett fordon. Kassaskåpet innehöll inget av värde.

Man kan se vissa kommentarer på sociala medier om att det ju inte gör något att det här sker eftersom det är kommunens pengar det handlar om. Men kommunen äger bara plattan till ishallen och byggnaden som omklädningsrummen finns i, resten – själva ishallen – ägs av föreningen och det är i föreningen kostnaden hamnar. Så länge Esther har varit engagerad i FFIK har dessa inbrott skett vartenda år och det slår hårt mot föreningen.

– Det är pengar som vi egentligen vill lägga på barn och ungdomars aktiviteter här i ishallen, säger Esther. Det är så tråkigt. Kanske måste man organisera mer för barn och ungdomar, jag vet inte. Men vi har ju sagt att alla är välkomna här, ishallen är öppen för alla – man behöver inte bryta sig in. Det är bara att komma.

– Vi har utrustning så det räcker till alla, fortsätter Esther, och vi har aktiviteter som alla kan delta i. Åtminstone sen 1975 så har vi under alla år skapat en gemenskap. Det är ständig aktivitet i ishallen så här års och det kommer barn och skolklasser från när och fjärran och det är ständigt liv och rörelse i ishallen. Alla är välkomna.

Efter det senaste inbrottet kände Esther att hon behövde gå ut i sociala medier och uppmärksamma fellingsbroarna på det här. Dels finns en önskan att föräldrar ska prata med sina barn, men det kan ju också vara så att någon har sett något som kan hjälpa polisen i deras arbete. Det är svårt att veta vilka som kan ha gjort inbrotten, men eftersom det handlar om en förening är det ganska uppenbart att här finns inga pengar att hämta, men cafeterian är välfylld under säsongen.

Esther poängterar:
– Det här blir jättestora kostnader för föreningen. Det är pengar som skulle gått till aktiviteter för barn och ungdomar. Det är inte vi vuxna som drabbas, utan det är barnen eftersom pengarna nu måste gå till reparationer istället för till verksamheten.