Tre matcher har Hylte/Halmstad förlorat denna säsongen. Dom är även det enda laget som har slagit Engelholm. Att Linde lyckas ta en vints mot Hylte/Halmstad kan vara startskottet på en riktigt spännande vår. Redan på lördag är det dags för nytt derby och om Linde då kan ta en till vinst mot Örebro så har man officiellt tagit en plats i toppstriden.
Vilka svenska storspelare man har i sin spelarlista är en avgörande faktor för hur väl ett lag lyckas i Elitserien. Det finns en stark korrelation mellan antalet svenska landslagsspelare i klubben och hur högt i tabellen man finner dom. Inte för att de utländska proffsspelarna inte spelar en avgörande roll i lagbygget utan för att det sällan är någon enorm skillnad dom emellan. Med detta i åtanke kan vi fastställa att Linde stått för årets ”svenskvärvning”.
Att Magie Giordano nu klassas som en svensk spelare är kanske det största som hänt Linde Volley sedan man tog sitt första SM-guld. Detta innebär helt plötsligt att Linde har fyra ”utlandsproffs”, bara att en utav dom då ironiskt nog är svensk. Ett halvårs uppehåll verkar inte ha påverkat Margies spelnivå speciellt mycket. Hon är fortfarande en av serien absolut bästa vänsterspikers. Flytten av Nette Peit ut på högerkanten vekar inte heller vara något större problem för Linde. Hon har ett aggressivt anfall och trivs bra även på tio-backspiken. Detta innebär att Linde nu kan ställa upp med Elitseriens vassaste spikertrio.
Frågan är då vad som skulle kunna hålla Linde Volley från att nå ända upp till toppen av pallen i kommande SM-slutspel. Två tankeställare som Teemu Sarna måste handskas med utifrån hur matchen mot Hylte/Halmstad såg ut är först och främst vilka servemottagare han ska spela. Att Nette Peit nu spelar som högerspiker gör att hon enligt tradition inte ska lyfta serve. Men Nette är en bättre servemottagare och har en överlägsen stabilitet i spelet i jämförelse med Emilia Johansson, som trots allt bara gör sin först elitseriesäsong. Det finns en rotation, i den traditionella uppställningen som alla svenska lag spelar med, där högerspikern inte kan ta mottagning om passaren ska vara i bra position. I dom fem andra rotationerna så är det full görbart, speciellt om Nette ändå ska anfalla på ett pipeanfall från baklinjen. Att Emilia är libero och att liberon ”ska” vara servemottagare brukar vara ett argument som folk använder men här handlar det om att vinna matcher och om Nette lyfter bättre utan att det påverkar hennes anfallsspel så bör hon göra det.
Det andra problemet som Linde ställs inför är inte alls lika lättlöst. Problemet är Ijeoma Moronus bollkänsla. Ijeoma är en amerikanska och precis som dom flesta andra amerikanska volleybollproffsen så är hon i första hand en atlet och i andrahand en spelare. Hon är snabb, stark och skolad men saknar den naturliga känslan som man ofta ser hos, till exempel, hennes sydamerikanska motsvarigheter. Jag menar inte att Ijeoma är en dålig volleybollspelare, hon håller hög nivå i Elitserien, men just hennes precision i passmomentet är inte riktigt vad man önskar sig. Detta syns främst i när hon inte riktigt kommer rätt till bollen och ändå ska spela ett högt tempo, både till kanterna och till sina centrar. Spelet blir ofta otajmat och man kan inte döda bollen.
En förbättrad servemottagning skulle minimera dom passningsbegränsningar som Ijeoma har, att låta Emilia Johansson ta ett mindre servemottagningsansvar skulle ge det. Kanske bör man även välja att spela enklare utvägar oftare, istället för att söka att lura blocket, med tanke på vilken anfallskraft Lindes kanter nu erbjuder. Kan Teemu Sarna få ut det yttersta av den startsjua han nu förfogar över så kan hela Lindesberg se fram emot en rafflande vår.