Kniven mot strupen, allt eller inget, med ryggen mot väggen, det finns många uttryck för att förklara Linde Volleys nuvarande situation. Vad de alla betyder är att man helt enkelt måste vinna annars är säsongen över. Problemet är bara att fortsätter man serva som man gjort de senaste två matcherna så kommer det, som ett annat klassiskt uttryck säger, bli pannkaka.
Jämför vi de senaste två matcherna mellan Linde och Hylte/Halmstad med den första kvartsfinalen som spelades i Lindesberg Arena så är det lätt att se den tydliga skillnaden i servemottagningsstatistiken. I den första kvartfinalen var det Linde som dominerade i serve och mottagning. De lyfte bättre serve allt som allt, både perfekta mottagningar och bra mottagningar, men servade även bättre med sju ess mot Hylte/Halmstads fyra. I följande två matcher har det dock varit ombytta roller. Hylte/Halmstad har kommit ut med högt servetryck och mottagsiffrorna har varit omvända. I senaste matchen fick hemmalaget till och med 11 serveess.
Problemet som uppstår för Linde när Hylte/Halmstad kan lyfta serve så bra som de gjort de senaste två matcherna är att Hylte/Halmstads anfall helt plötsligt blir ostoppbart. Jonna Wasserfaller har varit en av lagets bästa poängplockare under säsongen och lika så här i kvartsfinalserien. När Hylte/Halmstad lyckas få fram sina framspel så att Jordhynn Guy kan göra vad hon vill från sin passarpunkt så blir Jonna Wasserfaller ett så pass farligt anfallsvapen från mitten att det blir omöjligt för Linde att få till ett effektivt blockspel. Kan Linde dock få upp trycket i sin serve och göra det svårare för Hylte/Halmstads mottagare så skulle jag säga att halva jobbet är gjort. Alla fokus inför fredagens hemmamatch bör ligga på hur man ska serva. Kan man inte öka trycket och utmana Hylte/Halmstads mottagare på det viset så måste man hitta en ny servetaktik, nya ytor eller nya spelare som man kan serva på. Ett alternativ skulle vara att mata Daniele Kovacs de Lima, för även om hennes mottagning är stabil så kan det störa hennes anfallsspel som Linde hittills har haft stora svårigheter med.
För ovanlighetens skull skulle jag vilja ta lite tid i denna krönika för att prisa en av Hylte/Halmstads spelare. Det händer att man ser positionsbyten för enskilda spelare inom elitvolleybollen. Det vanligaste är vänsterspikers som bli flyttade ut på andra kanten eller centrar som får ta sig några sving från högern. Jag har dock aldrig sett någon som är så allsidig som Ewa Kalinowska. Hennes anfall är effektivt, hennes block sätts där det ska och hennes mottag är stabilt. Jag vill minnas att jag sett henne spela alla positioner utom passare genom säsongerna och vem vet, kanske hon kan leverera därifrån också. En komplettare och flexiblare spelare finns inte inom svensk volleyboll och hon är en otrolig tillgång för Hylte/Halmstad. Att ha en spelare som man vet att man kan sätta in på vilken position som helst är en enorm tillgång för ett lag. Även om Ewa startar säsongen på bänken så ser vi henne i startsexan lagom till slutspelet år efter år. Det känns som om hela hennes grundserie går ut på att avvakta och se vilken spelare som är lagets svaga länk, för att sedan ta över den positionen när slutspelet kommer.
Men även om Ewa Kalinowska är en fascinerande spelare så är det inte henne Linde behöver så kontroll på för att vända denna kvartsfinalserie. Får man upp servetrycket och ger Hylte/Halmstad svårigheter att spela Jonna Wasserfaller i mitten så har man den utgångspunkt som behövs för att ta sig till semifinal.
Visa hela artikeln
EM-silver för Amanda Orrbo på hemmaplan 
