OVerkligt

Laget gjorde exakt det som jag påpekade att man var tvungna att börja göra förra veckan. Att ta poäng även mot lagen som placerar sig högre upp i tabellen. Vad passade då inte bättre än att börja med att lägga serieledaren på rygg?

Utan att på minsta lilla sätt förringa brandgults insats. Att åka till Helsingborg och vinna är väldigt starkt och att bara släppa till 22 mål bakåt är grymt imponerande. Det var precis vad LIF Lindesberg behövde efter några ganska tunga matcher.

Men man hade förmånen att lyckas fånga upp OV Helsingborg vid precis rätt tillfälle. Den framgångsrika klubben har haft påtaglig skade- och sjukstuga under säsongen och det blev knappast bättre av att man saknade bland annat duktiga spelare som Jonatan Wilthorn och Michael Qvist, vilka kastade in handduken lagom till match.

Det var med andra ord en aningen försvagad motståndare som stod på andra planhalvan. En motståndare i en situation som LIF Lindesberg givetvis mycket väl kunde känna igen sig i.

För det är lite där svagheten i handbollsallsvenskan ligger. Det är ett dilemma för föreningarna att verkligen tävla på högsta nivå på den position man befinner sig, för handen på hjärtat, det är med tunna trupper lagen tvingas kriga.

Det gäller lagen i botten, det gäller LIF Lindesberg och det gäller rent av riktigt vassa topplag som OV Helsingborg. Bredden i trupperna är för dålig och när det blir manfall bland de tilltänkta startspelarna finns det sällan likvärdiga alternativ att tillgå. När nyckelspelare tvingas agera med strulande axlar eller kastar in handduken med sjukdomssymptom tätt inpå match påverkar det mer än vi på sidan av kanske kan tro.

Det gör lagen i handbollens allsvenska väldigt sårbara och det innebär naturligtvis också att resultaten kan svaja en hel del och att det blir svårt att upprätthålla en jämn nivå.

Så visst var triumfen i Helsingborg en kombination av ett mycket väl spelande LIF Lindesberg och ett skadeskjutet OV Helsingborg som tillslut tvingats se verkligheten komma ikapp och åkte på sin andra raka förlust (vilket också innebar att man förlorade serieledningen när IFK Ystad på söndagen besegrade Skånela). Men det var också en ögonblicksbild av hur livet i handbollsallsvenskan kan te sig.

Man kan inte vara annat än grymt imponerad av dem som verkligen krigar dag ut och dag in trots att omständigheterna grinar emot. Vare sig man sympatiserar med OV Helsingborg eller LIF Lindesberg.

Men ändå, visst är det lite OVerkligt att brandgult åkte till Skåne och vann?