Riktiga studenter och tokiga karnevaler

– Det var en stor fördel att det var en så liten klass. Det blev personligt, säger Per-Erik, när vi träffas hemma hos honom och frun Ann-Britt. Han plockar fram studentfotona på sig själv och visar också kamraterna, som egentligen tillhörde andra klasser.

Linjerna var uppdelade i olika varianter beroende på vilka språk man läste. Tillhörde man den klassiska grenen som läste både klassisk grekiska och latin eller hade man gått halvklassisk med latin och annat språk. Per-Erik Gustafsson gick halv-klassisk och det är elever med den inriktningen som syns på klassfotot.

Nu ska han träffa de gamla klasskamraterna igen. På uppdrag av den kommitté, som håller i jubileets olika delar, har han kontaktat samtliga. De flesta har flyttat från Lindesberg – till Gotland, Skåne och andra orter i landet. En är kvar i kommunen (Storå) några finns kvar i länet. Det har förstås varit litet detektivarbete när några också bytt efternamn. Ett tiotal har hört av sig efter han tagit kontakt.

– Vi har inte haft kontakt på 47 år, men jag tror det blir som att trycka på en knapp, när minnena kommer, och jag kommer säkert att känna igen dem – om inte annat när vi börjar prata, säger Per-Erik Gustafsson och berättar om tjejen i klassen som fortfarande har det pärlande skrattet kvar. Jag minns det som en rätt bra grupp.

Han är pensionär nu efter ett långt yrkesliv inom skolan – dock inte Lindeskolan. Efter lärarhögskolan i Falun började han jobba som låg- och mellanstadielärare i Hällefors och Vedevåg, sedan som rektor i Fellingsbro och Frövi och innan han slutade var han under 15 år rektor på Brotorpskolan.

– Inte var jag avundsjuk på Ann-Britt som fick åka till Örebro och studera det sista året i handelsgymnasiet. Hela handelsprogrammet fanns inte på Lindeskolan då. Hon bodde i inackorderingsrum i Örebro det sista året, säger han.

– Vi hade lärare som väldigt mycket värnade om de gamla traditionerna och det gamla gymnasiet. Så t ex fick vi göra s k abiturient-mössor som vi använde före studentexamen och som visade hur vi hade lyckats i proven i de olika ämnen, berättar Per-Erik Gustafsson.

– Inför studenten fick vi gå längs trottoaren på Kungsgatan med ena foten i rännstenen till fontänen med Leda och svanen, för att visa att vi inte var studenter ännu utan ”nästan framme”, berättar Per-Erik Gustafsson om de upptåg som lärarna hittade på.

Hur var då själva studentdagen – och studentexamen ?
– Vi delades upp på två dagar för de muntliga proven och jag hade tur att komma med första dagen, så jag visste dagen innan att jag hade klarat mig, säger Per-Erik Gustafsson, som fick frågor om författaren Stagnelius, som han ju hade pluggat på om innan. Läraren var gravt intresserad av litteraturhistoria, så eleverna fick föreläsningar i ämnet under tre års tid. De muntliga proven gjordes i mindre grupper och censorer övervakade lärarnas förhör.

– Vi fick vänta länge innan vi fick gå ut. Det var meningen att anhöriga skulle få vänta, skriver Per-Erik Gustafsson på den utställning som från nästa vecka kommer att stå på biblioteket och visar en del av Lindeskolans liv under 50 år. Han har varit med och bidragit till utställningen.

Musikkåren Svea spelade på gymnasietorget och sedan gick en marsch spelandes och studentsjungandes längs Kungsgatan till Stadshotellet, där anhöriga anslöt. Sedan bar det av hem i fantasifulla fordon för enskilda firanden. Dagen efter var det dags för stor studentmiddag och studentbal – en bankett med tal och närvarande lärare.

När Lindeskolan firade 30 år var årsboken både på fram- och baksidan prydda med bilder av det årets studenter. I årsboken 2002 – 2003 syntes studenterna prydligt uppradade i sommarsolen – i färg! Liksom i årsboken året innan. Men bildreportagen från karnevalerna förekom oftare. På omslaget till årsboken 2004-2005 ses elever mad flaggor flankera karnevalsgeneralen med ros i munnen och klädd i trashanks-kläder. Dan före den stora dagen, när studenterna kommer ut på skoltorget, så är det dags för karneval – som man inte får missa om man gillar tokiga utstyrslar, galna ekipage och fyndiga plakat.

1994 noterades att utmärkande för Komvux var tajts och cigg. Karnevalen 1996 visade upp framtidens syrror, hur man surfar på nätet och en klass konstaterade att dess examen var ”ett stort steg för mänskligheten, men ett litet steg för oss”. 2003 utropade sig klass KUSA3B till ”Sveriges framtida kulturelit” och en klass konstaterar att de ”inte kan hålla masken längre ” och marscherar utklädda till en lång larv – ” I tre år har vi bara larvat oss”. På torsdag får vi se hur det blir i år. Till Lindeskolans 20-årsjubileum 1985 producerades en musikal: Lektion i kärlek eller Hur man gör en gymnasie-musical eller Hur man inte ska göra när man gör en musical.

Den 21 maj 1968 gick Per-Erik Gustafsson och de andra sista ”riktiga” studenterna ut, som tog den gamla studentexamen.1964 års gymnasiereform lade grunden för det som är dagens gymnasieskola. Gymnasieutbildningen var ganska ny i Lindesberg. Fram till 50-talets slut fick Lindesbergs unga, som ville gå gymnasiet, åka till Örebro, Ludvika eller Köping. Den första kullen på 33 elever – som tog studenten i Lindesberg – gick ut i början av maj 1962.

LindeNytt har rapporterat från studentexamen och karnevaler allt sedan LindeNytts start 1999. Du kan själv gå in och titta på gamla bilder – skriv student eller karneval i sökrutan upp till höger i menyraden. Var med om en nostalgisk resa.

80-talet utanför Lindeskolan

Även i Lindesberg röstade man om kärnkraft 23 mars 1980. Nej-anhängarna fick 6619 röster här medan de som stod för ”avveckling med förnuft ” (linje 2) fick 5239 röster.

1981 dras riksvägen i en ny sträckning utanför Lindesberg. 1982 fick Lindesberg ett nytt bibliotek. I december 1985 invigdes ishallen och badhuset Vargkällan öppnade 1989. I mars 1983 deltog elever från Lindeskolan i en demonstration i Stockholm, som hade anordnats av Aktionsgruppen mot skräpkultur.