Under sommaren hålls skolmuseet i Munkhyttans gamla välbevarade skola öppen på söndagar. Gamla nötta skolbänkar står i klassrummet på övervåningen, inuti de ligger läromaterial såsom skrivhäften och sångböcker. Genom att kliva in i byggnaden får man möjlighet att göra en resa tillbaka i tiden, och man hamnar någonstans mellan år 1863-1931.
Munkhyttans skola, ägs numer av kommunen och förvaltas av Lindes Forminnes- och hembygdsförening, som i sin tur driver det som ett skolmuseum dit besökare får komma för att titta. År 1863 var året man slog upp skoldörrarna för första gången. Då hade ett riksdagsbeslut tagits om att det skulle bli folkskola i hela Sverige. Invånarna tyckte att det var för långt för barnen i Munkhyttan att ta sig till Fornbohyttan, så en egen skola inrättades. Till en början ambulerade man skolan då det var dålig tillgång på lokaler.
– Det var brukspatron Wedberg som skänkte skolan, berättar föreningens Siv Kalmö, och fortsätter:
– Den är lite speciell. I vanliga fall brukar skolsalen vara på undervåningen, men i den här bodde lärarinnan på bottenvåningen. Ett rum och kök skulle de ha. Det var kvinnliga lärare och de fick inte gifta sig, de skulle gå in för att undervisa, och hade inte tid att ägna sig åt man och barn. Men lärare nummer två gifte sig men fick ha kvar tjänsten ändå på grund av att hon var så duktig.
År 1880 gick ett femtiotal barn i skolan, men salen är inte alltför stor vilket innebar att de äldre och yngre barnen fick dela på årets månader.
– Ettorna och tvåorna fick gå i skolan under vårmånaderna, och de äldre barnen, det var upp till fjärde klass från början, gick i skolan på vintern. De större barnen kunde lättare ta sig fram. Själv fick jag gå tre kilometer till skolan, men på den tiden var det knappt någon trafik.
– Sedan var det var si och så med elevernas närvaro, det var unikt att någon gick igenom alla åren i en följd, berättar Siv.
Förutom att barnen ibland var tvungna att stanna hemma för att hjälpa till med sysslor, förutsattes det även att de skulle ha kläder och skor som var tillräckligt hela för att kunna ta sig till skolan och vistas där. Till skillnad från idag hade eleverna matsäck med sig att äta till skolan. Skolgården var inte särskilt stor och den var av grus, kanske mest för att det sprang och lektes så mycket där, så gräset hade aldrig någon chans att ta sig upp.
– Man gjorde leksaker av vedträn och barkbåtar. Det fanns ingenstans att köpa nya leksaker, säger Siv.
Även disciplinen var något annorlunda och mindre avslappnad i jämförelse med dagens situation. Siv fortsätter berätta:
– Knackade det på dörren reste sig alla upp, flickor neg och pojkar bockade. Och fick man frågan i klassrummet av fröken, då reste man sig upp för att svara.
Skolan lades ner år 1931 och Siv tror att barnen i Munkhyttan förflyttades ända till skolan i Rya.
– Precis som idag protesterade föräldrarna, men det handlade om avfolkning. Det fanns inga familjer här och det blev ett mer begränsat elevantal.
Skolmuseet i Munkhyttan har öppet under sommaren, söndagar klockan 13-16.
Under söndagen skulle det avgöras om vilket plats i tabellen som Lindlöven avslutar säsongen med. Efter en utklassning mot Falu IF med 8-0, vilket även säkrar Lindlövens elfte hållna nolla, så blev det till slut en tredje plats inför det kommande slutspelet. Det gör att Lindlöven kommer att få slutspelsstrida mot Forshaga IF när slutspelsserien inleds i Lindehov den 13:e mars.
Till måndagen så kommer IFK Lindesbergs damer att inta Lindesberg Arena. Damerna är mitt i sin kvalserie till futsalens högsta serie, RFL, där samtliga tre lagen i kvalgruppen ska få genomföra en match på hemmaplan. Trots en tung förlust med 8-2 mot Haninge som har gett stora svårigheter för att IFK Lindesberg ska ha möjlighet att ta sig vidare, så vill hemmalaget avsluta säsongen på topp.
– Vi ser fram emot att avsluta våran fantastiska futsalsäsong på hemmaplan inför hemmapubliken, säger Martin Eriksson.
Libo Cup växer sig bara större med varje år och under veckoslutet är det dags för cupens sjunde upplaga, som även den är större än någonsin. Strax över 1 000 unga handbollsspelare fördelat på drygt 85 lag beräknas gästa Lindesberg där två av lagen har tagit resan från finska Helsingfors för att delta. Vid 15-slaget under fredagen inleds tredagarsturneringen som förväntas spela 198 matcher under helgen.
– Vi hoppas att få så många besökare till oss som möjligt så att Lindesberg får visa upp sig från sin bästa sida, meddelar Ricky Nordahl.
Ifjol missade LIF Lindesberg den efterlängtade kvalplatsen till Allsvenskan med bara ett ynka mål för lite i målskillnad. Till den nuvarande säsongen har LIF Lindesberg istället gjort allt för att inte hamna i samma fälla och har gått all-in för att avsluta serien med en förstärkt målskillnad. En fungerande taktik då LIF Lindesberg under onsdagen säkrade en kvalplats mot Allsvenskan till den kommande våren.
– Det känns jätteskönt att det är säkrat nu, säger Asso Eliassi.
Med start i mars blir tidigare Mötesplats Linden i Lindesberg en del av Höjdpunkten, en verksamhet som riktar sig till alla seniorer i kommunen. Två gånger i veckan ordnas träffar med fika och aktiviteter i Lindesberg, Frövi och Storå, som en fritidsgård för invånare från 65 år och uppåt.
– Förhoppningen är att skapa en gemenskap som blir höjdpunkten på veckan för kommunens seniorer, säger Elene Jirvelius, processledare för Nära vård på Lindesbergs kommun i ett pressmeddelande.
Även om det inte finns några officiella eller samlade siffror från de olika travbanorna, kan man nog ändå med stor säkerhet säga att Isabella Jansson Wiklund är en av de yngsta kuskarna någonsin att tituleras Årets Kusk. Under Örebro och Fornabodas gemensamma travgala som arrangerades i lördags fick 19-åringen ta emot det prestigefyllda priset efter en otrolig säsong på tävlingsovalen.
– Det är jätteroligt att man kan visa att det går att ta sig framåt inom sporten även om man är ung och tjej, säger Isabella Jansson Wiklund.
FOTOKRÖNIKA: Förra helgen, på lördagen, följde jag norrskensprognoserna och hoppades på en träff framåt kvällen. Vid midnatt larmade mobilen. Jag tittade ut genom fönstret – och visst var det norrsken. Termometern visade –23 grader. Skulle jag gå ut i kylan eller stanna kvar under det varma täcket? Hmm…
Under en helt vanlig vinterpromenad med hundarna fick Agneta Segerfelt syn på något helt oväntat. Längs sänkan där vattnet rinner från Vretsjön in mot byn hade mängder av jättelika isformationer i bärnstensfärg bildats och fångade solljuset på ett nästan magiskt sätt. Nu vill hon dela upplevelsen med fler.
– Det var väldigt vackert och spektakulärt, så jag tänkte att det kunde vara kul om fler fick se det än bara vi som bor här i Ramsberg, säger Agneta Segerfelt.
Visa hela artikeln
Nu öppnar Lindesbergs nya Solotek: ”En stunds vardagslyx” 
