Lindesbergs storband tillsammans med Lindeskolans Estetprogram kan väl inte bli så mycket annat än en musikalisk, njutningsfull succé. Den här tisdagskvällen bjöd skickliga musiker och tonsäkra sångare på en timmes svängig jazz.- Det är jätteroligt, säger Peter Kragsbjerg, saxofonist i storbandet.
Ikväll, tisdag, uppträdde Lindesbergs storband i sällskap med Lindeskolans Estetprogram, de elever som är inne på sin sista termin. Det var en nästan fullsatt biosalong i Folkets Hus som kommit för att avnjuta dessa musikers framträdande, ett framträdande som idag skulle gå i jazzens anda.
– Det blir olika jazzsånger, alla ska spela sitt huvudinstrument, berättar Fanny Eriksson.
De har inte blivit så många träningstillfällen, men man är inte orolig för det. Efter snart tre år på programmet börjar man bli van vid olika sorters framträdanden.
– Vi har träffats tre gånger, säger Christian Pålerud, vars huvudinstrument är sång, och Fanny tillägger:
– Så vi hoppas att vi sätter det i alla fall!
Peter Kragsbjerg, saxofonist i storbandet, tycker att det här är en mycket trevlig tradition.
– Det är jätteroligt! Det är många talanger som kommer kunna fortsätta med sitt sjungande efter skolan. Vi har samlat ihop en repertoar som passar till eleverna, berättar Peter.
Det är tredje året i rad som storbandet och Estetprogrammet har den här sortens samarbete. Anledningen till projektet är att eleverna ska få prova på olika genres, och nu är det alltså storbandsgenren som är på tur. Faktum är att storband inte växer på träd, så att få den här chansen är få förunnat. Peter fortsätter:
– Man kan inte ha en sådan här orkester hemma i garaget, man måste ha ett samarbete. Det finns inte så många storband, så det är ovanligt att man kan ha en sådan här konsert med gymnasieelever. Storbandet har funnits i tjugo år nu här i Lindesberg. En del är musiklärare från Kulturskolan eller Lindeskolan, några är musiklärare i Örebro, och så har vi några amatörer som är deltidsmusiker.
Ingeborg Hjelmberg, tillsammans med Jesper Hugosson, båda lärare vid Estetprogrammet, hälsar inledningsvis alla välkomna. Det är fri entré men gästerna uppmanas att lämna ett bidrag efteråt, på vägen ut. Även Lionsklubben är på plats och Kjell ”Kleo” Karlsson, Lions, har en trevlig överraskning. Då även Lions har samarbete med programmet ber Kjell Ewelina Jungmarker, 2014års lucia, komma fram för att mottaga ett bidrag till Esteterna.
– Det är öronmärkt till musikteaterprojektet, det är tiotusen kronor, säger Kjell och Ewelina tackar honom med en stor kram.
Därefter kan konserten börja. Det är svängigt, tonsäkert och eleverna får bevisa sin mångfaldhet. Ena veckan är det julkonsert, andra veckan jazzkonsert. Det är uppskattat bland publiken som efter varje framträdande applåderar intensivt och visslar. Flera av eleverna sjunger, någon spelar tvärflöjt, en annan trummor, även piano, gitarr och bas. I det sista numret, ”Blue suede shoes”, jazzades det loss med en stor kontrabas. Applåderna efter det, ja, de verkade aldrig vilja tystna.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.