– Jag har brukat promenera runt Lindessjön och ibland gått över skolgården. Lindeskolan är nu en del av stan som den inte var i början av 70-talet, berättar Marianne Åbyhammar, som gick ut Lindeskolan 1972. Det var en tid när många avstod från studentmössor.
Början av 70-talet var en brytningstid och gymnasister sökte nya former för såväl elevdemokrati som studentfirande. Någon studentmössa har hon inte och säger att hon inte heller har saknat den. Det ser inte ut att ha spelat någon roll heller – om man ser till vad hon gjort senare i livet.
Marianne Åbyhammar är hovrättsråd i Svea Hovrätt i nuvarande hemstaden Stockholm. Där får hon ta sig an alla typer av rättsfall som gått vidare från tingsrätterna. Men hon har också en konsumenträttslig specialitet. Under några år var stf KO på Konsumentverket och basade över KO:s ingripanden..
– Det var väldigt roligt att vara stf KO. Man är ju väldigt närvarande i samhällsdebatten och under de åren utvecklades internetanvändningen snabbt och det var en ständig jakt på ojusta metoder och telefonförsäljare. Det fanns då liksom nu för många aggressiva telefonförsäljare som gick hårt på de äldre. Det var viktigt att få närigsidkarna att presentera sina erbjudanden så att folk förstod vad de gick ut på.
Hon är också ordförande i Ron – Reklamombudsmannens opinionsnämnd. Det är ingen myndighet utan näringslivets självregleringsorgan för reklam och nämnden har enligt Marianne Åbyhammar stor betydelse för att sätta praxis för företagen.
– Vårt arbete handlar mycket om frågor om könsdiskriminerande reklam och hur den kan vara könsrollsbevarande långt ner i åldrarna – hur kvinnor och män ska vara, säger hon. Man ska vara försiktig med reklam som riktar sig till barn.
Enligt Ron:s praxis får man inte heller skämta för grovt i reklamen så att utsatta grupper kan känna sig diskriminerade, t.ex. olika etniska grupper eller människor med handikapp. En annan viktig fråga enligt Marianne Åbyhammar är textreklam. Hon tycker att det blivit allt svårare att skilja på vad som är reklam och vad som är redaktionell text.
– Ja, tyvärr och det är en utveckling som hänger ihop med nätet – med bloggande och Youtube – och med tidningsdöden, säger hon. Det kan vara att man i en artikel lyfter fram en viss produkt eller skriver hur lätt det är att vinna på spel.
Marianne Åbyhammar har arbetat med samhällsviktiga frågor hela sin karriär. För henne var också valet av den samhällsvetenskapliga linjen på Lindeskolan ett naturligt val, men valet att bli jurist var inte något som skolan påverkade. Det hade hon nog bestämt sig för ändå.
– Det var en spännande skoltid och gymnasietiden är ju år, då man utvecklas mycket och funderar över livsåskådningsfrågor, säger Marianne Åbyhammar och berättar om läraren i religionskunskap som bjöd mycket på sig själv.
När det gäller minnen av lärare, så tänker hon också på klassföreståndaren, och hennes man som också var lärare på skolan och det engagemang de hade. Minnet kommer tillbaka till henne av hur klassen gick hem till dem på lucia-morgnarna och lussade för dem. Lindeskolan var tre år gammal, när hon började där och hon minns den som en modern och fräsch skola.
– Det var bra uppehållsrum med orange och äppelgröna stålrörsmöbler med Bumlingar i taket, säger hon. (= bumling är en stor, bullig, klarlackad lampa som skapades 1968 och som idag är en stilikon) 1968 var också samma år som Marianne Åbyhammar började på Lindeskolan. Hon var inskriven på Lindeskolan i fyra år, eftersom hon hade ett års avbrott för studier i USA.
Namnet Åbyhammar tog hennes pappa efter den gård utanför Fellingsbro, där hon är född och uppvuxen. Hon har genom åren regelbundet besökt familjen och Lindesberg där föräldrarna bodde de sista fjorton åren. De gick bort för två år sedan.
– Senast jag var i Lindesberg var på vårmönstringen förra våren, berättar Marianne Åbyhammar. Det är ett kul tillfälle att besöka Linde med så mycket folk på stan.
Tidigare artikel i serien: Pelle Fisk blev pilot och for till USA
Visa hela artikeln
