Tre matcher. Tre segrar. Nio poäng av nio möjliga. En position som serietvåa. Bortaseger mot en av seriefavoriterna. Man kan minst sagt påstå att Lindlöven fått en succéstart på säsongen. Det är bara en sak som saknas.
Det går inte att sammanfatta bortamötet mot tippade topplaget Skövde som något annat än en väl genomförd match. En succéseger om man så vill.
Bara en sådan sak som att lyckas vinna borta i mäktiga Billingehov (är jag inte helt fel underrättad var det första gången Lindlöven över huvud taget lyckades besegra Skövde i seriesammanhang) är starkt. Men jag gillade verkligen mycket av det jag såg.
Lindlövens olika formationer kuggade i varandra, alla tog jobbet och hjälpte varandra. Man nöjde sig inte med snygg alibi-hockey i hörnen utan vågade ta den ibland lite obekväma vägen in på mål (där är Patrik Näslund ett föredöme alla i laget borde se upp till). Man hade dessutom en målvakt i Adam Brown som klev fram när det som bäst behövdes. En riktig matchvinnare.
Han var förvisso bra hela matchen, men den utsökta räddningen när han stod i vägen för ett distinkt direktskott efter ett långt spel rakt över centrallinjen i slutsekunderna var direkt matchavgörande.
Det här Lindlöven har mycket som förra årets upplaga inte hade. Det kan jag säga redan efter tre omgångar. Den finns en självklarhet i spelet som fjolårsupplagan saknade och det är tydligt att det finns ett grundspel att luta sig tillbaka på.
Det är med andra ord ingen slump att laget öppnat säsongen 15/16 med tre raka segrar. Men det är en sak att vinna nu när säsongen är ung och en helt annan sak att göra det längre fram när det tuffar till sig. Ska Lindlöven fortsätta vara framgångsrika finns det en aspekt av spelet där man måste bli mycket, mycket bättre.
Det fysiska spelet.
För medan allt jag räknar upp ovan var riktigt bra, var Lindlövens tacklingsspel direkt dåligt. Eller jag kanske ska säga obefintligt.
Att effektivt gå på kropp, dela ut tacklingar och gå in hundra procent i närkamper är en viktig del av spelet. Tunga tacklingar tröttar ut motståndare, tufft närkampsspel innebär fler vunna puckar som i sin tur leder till fler farliga situationer. Det är sådant som är livsviktigt ju längre in på säsongen vi kommer.
Just där har Lindlöven mycket att jobba på. Laget måste börja gå på kropp mycket mer än man gjorde mot Skövde. Hemmalaget var mycket starkare just i den aspekten av spelet. Jag tror rent av att hemmabacken Erik Rosén ensam delade ut fler tacklingar än vad hela Lindlöven-laget gjorde gemensamt.
Jag blir irriterad när jag ser spelare som åker in till sargen och petar med klubban eller viker undan istället för att smälla på när bra tacklingslägen uppenbarar sig. Snäll hockey är inget för mig och Lindlöven var snälla, välartade gossar igår.
Det kanske kan tyckas onödigt kritiskt att ta upp en sådan detalj efter tre raka succésegrar, men det går att vinna utan fysiskt spel nu, det kommer inte att göra det längre fram (speciellt inte i en eventuell Alletta mot lag från Norrland som är kända för att spela tufft och fysiskt).
Jag ser så mycket bra med det här Lindlöven-laget att det skulle vara trist att se det falla längre fram för att det blir för bekvämt och inte tuffar till sig ordentligt.
Men som sagt, bortsett från fysiskt spel har laget alla nycklar.
En bortaseger mot Skövde är ett bevis så gott som något på det.
Solklar LIF-seger i årets sista hemmamatch 
Visa hela artikeln
