En handfull ungdomar i åldrarna 13-16 år har orsakat ett växande obehag i Lindesbergs centrum hos bland annat butiksägare och anställda samt fastighetsägare och deras hyresgäster. Detta då man systematiskt lever rövare på ett gruvligt manér utan eftertanke.-Det är jätteviktigt att fånga upp det här problemet innan det blir mycket värre än vad det är, berättar Henrik Andersson på Lindesbergspolisen, som tillsammans med kollegan Lena Fändrik arbetar med ungdomsbrottslighet i yttre tjänst.
Polis, väktare, socialtjänst, skola och föräldrar är sedan en tid tillbaka medvetna om utvecklingen i denna konstellation unga och försöker nu förhindra situationen från att eskalera till det värre. Dessvärre ser man just nu ingen, eller mycket liten, förbättring inom tonårsgänget som håller samman och uppehåller sig i centrum. Enligt polisen har det gått från en något tillspetsad rebellisk tonårsgrej till att utvecklas till ett samhällsproblem där alltså polisen tvingats ingripa. Senast var i måndags då det uppstod en situation i centrum. Det krävdes då både väktare och polis närvarande för att situationen skulle lugna ner sig.
-Det här handlar om ungdomar som har kommit på glid och det är jätteviktigt att vi når fram till dem på rätt sätt, för då kan vi hjälpa dem på rätt köl igen, säger Henrik Andersson vid polisen i Lindesberg.
Henrik har känt till ”problemgruppen” sedan ungefär ett år tillbaka. Eftersom i stort sett samtliga är under 15 år, så har ärendet hamnat hos socialtjänsten, skolan och föräldrarna i det första skedet. Men Henrik med övriga kollegor har dessvärre sett att tendenserna är illavarslande.
-Man har dragit på sig ett par anmälningar om skadegörelser och ofredande på senare tid. Det har också förekommit snatteri, säger Henrik.
Det senaste bekräftade snatteriet var i onsdags och då stals två knivar från en butik på Kristinavägen.
Henrik menar att mönstret är ganska tydligt, att man hela tiden tänjer på gränserna och därför riskerar att hamna riktigt snett tidigt i livet.
-Vi har koll på det här gänget och försöker prata med dem ofta. Naturligtvis har vi frågat dem varför de håller på så här. Anledningen är tydligen ”att man inte har något annat att göra”, berättar Henrik.