Över 3500 människor ser idag manskören Harmonis fantastiska Caprice 2016. Det är ett publikrekord utan dess like, men egentligen inte särskilt förvånande. Capricen är otrolig på många sätt och vis också i år. Det var fart och fläkt från den första minuten, och när föreställningen var slut över tre timmar senare, då kunde publiken lämna arenan med ett stort och belåtet leende.
Det är kö för att få komma in i Lindesberg Arena den här lördagseftermiddagen. Byggnaden har varit igenbommad ett litet tag nu för manskören Harmoni och deras förberedelser inför årets Caprice. Därinne bakom kulisserna finns, såvitt publiken vet, en manskör, dansare ingen mindre än Charlotte Perrelli samt årets hemliga artist. Vem det nu kan vara…
Stillsamhet och lugn är inte något som representerar Harmonis Caprice överhuvudtaget. Det är fart och hålligång från det att de kliver upp på scenen. Smilbanden stretchas kontinuerligt, och den ena låten avlöser den andra. Publiken gillar det här, det märks, de är engagerade med applåder och fötter har svårt att låta bli att stampa takten.
Det är, som det vid förra årets Caprice deklarerades, Staffan Blixt som är konferencier. Och när kören gjort entré genom att gå längs med mittgången, hållandes i ett lång, rött rep.
– Det symboliserar den röda tråden, förklarar Blixt och avslöjar inte just då vad temat kan tänkas vara, det får publiken fundera lite på.
Man kan notera att Martin Almgren saknas i kören, och som svar på frågan varför han inte är med, visas ett videoklipp med Almgren upp på storskärmarna. Där beklagar han sin frånvaro och skyller på hårt arbete i Stockholm, detta till mångas besvikelse. Men ”the show must go on…”
Charlotte Perrelli, årets gästartist och schlagerdrottning, är en välkänd profil. Ung som gammal har hört hennes ”Tusen och en natt” som blivit något av en klassiker i schlagersammanhang, låten som hon givetvis också river av under Capricen. Charlotte bjuder också på några låtar av Monica Zetterlund, en artists musik som Perrelli efter Monicas bortgång gjorde ett hyllningsalbum av.
Sedan kommer det som många väntat och klurat på. Den hemliga artisten ska avslöjas. I Caprice-häftet beskriver Harmonis ordförande Roland Hellsing den här personen som ”det är ju hemligt men överraskade utöver det vanliga kommer ni att bli!”.
– Vi gör såhär: den hemliga artisten får komma ut här med en pappåse på huvudet och så ställer vi ja och nej frågor för att lista ut vem det, bestämmer Staffan och ut på scenen kommer en rejäl man med en brun kasse som döljer ansiktet.
Staffan ställer många frågor, men den hemliga personen skakar mest på huvudet.
– Har du varit med på TV?, undrar Staffan och personen nickar.
– Har du varit med i Idol? Personen nickar igen.
Nu börjar det mumlas i publiken, och Martin Almgrens namn hörs runtomkring. Pappåsen åker av och där står ingen mindre än… Johan Almgren! Martins brorsa! Som redan är med i kören…
Publiken är vid det här laget lite konfunderade och lätt förvirrade, och tack och lov så gör då den sjungande, riktiga Idol-vinnaren entré, tillsammans med två sjungande penisar, såsom Bard beskrev honom.
Föreställningen fortsätter i en rasande fart. Almgren och Perrelli bjuder på duett, dansarna virvlar skickligt på scenen och manskören gör det de gör så fantastiskt bra: de sjunger!
Visa hela artikeln
Sista dagen med gänget – och sista studenten med Staffan 
